INTERMISSION är utan att krångla till det höstens stora pophändelse i Sverige, ja rentav årets pophändelse, för vid det tillfälle som jag skriver detta (slutet på Oktober 1989) så känner jag på mig att mycket mer av större intresse på popfronten inte kommer att dyka upp under året.
När jag lyssnar på deras debut-LP “Skywalk” så inser jag ganska snart att en platta som den, med den kvalitén och styrkan produktionsmässigt, aldrig någonsin gjorts i Sverige, det är som sagt ett stort händelserikt ögonblick på popfronten i vårt lilla land.
Mitt första möte med Intermission var på radion då deras utmärkta debutsingel “Consolation” spelades upp.Jag förvånades ganska snart när radioprataren upplyste om att bandet heter Intermission och att de kommer från Simrishamn, det vill säga Skåne, mer fick man inte veta. Jag var nästan helt säker på att det jag lyssnade på inte var svenskt.
Lyssnar man då på Intermissions nya LP så växer förhoppningarna avsevärt, “Skywalk” är mycket välkomponerad och ingen låt är medelmåttig utan samtliga låtar är bra, vilket man sällan kan säga om en svensk platta. Intermission gör storslagen och pompös gitarrpop som kan jämföras med utländska grupper som U2 och The Church. Men nerven i bandets musik är det egna skapandet, deras egna sound som i sin helhet bjuder på ett sinne för bra arrangemang. Mest framträdande är sångaren Lars Yngves mjuka och något lågmälda sångröst och Tord Johnssons skimrande och samtidigt fräcka gitarr.
Det är synd och säga att någon låt på plattan är bättre än den andra, men här finns den slagkraftiga singellåten “Consolation” i en något annorlunda version med lite mer pomp (som om det inte skulle räcka med det som redan var…) och pålägg. Övriga spår som jag gärna nämner är inledningslåten “Dying in the rain” på sidan två, som verkligen når upp till ens förväntningar på hur en bra komponerad poplåt ska låta. Sen följer den utmärkta “Going home” som i refrängen påminner om ett lågmält och harmoniskt Hoodoo Gurus. “In the eyes of a child” är nog en av de vackraste svenska poplåtar jag hört, stämningsfullt och skimrande vackert… Första sidan på plattan inleds med titellåten “Skywalk” som i mitt tycke slår allt som går ut i etern i P3’s melodiradio, en väldigt passande låt för P3 dygnet om.
Efterföljande låten “Dangerous smile” inleds med Thord Johnssons fräcka gitarr och flyter ut i ett drivande eldorado av snyggt musikaliskt samarbete mellan instrumenten, ja ibland är det som att inte beskrivandet räcker till i ord. Sista spåret “Where will it end” påminner om U2’s mästerverk “Sunday bloody Sunday” en låt många rockband önskat att de gjort…
“Skywalk” är trots alla jämförelser och positiva ord en fräsch och nyanserad platta som passar utmärkt när höst och vintermörkret faller på, när allt faller i dvala, när mörkret och kylan är som mest påfrestande och när tankarna endast är ljuvliga minnen om sommar, sol och en kall öl i gröngräset…
Se fram emot fler artiklar om Intermission i Ett Noll Ett framöver. (Intermissions singel “Consolation” och LPn “Skywalk” kan beställas genom Delicious Goldfish records, samma adress som Ett Noll Ett).