GLENN WINTER: Bruna hundars död (Lp-tape)
Glenn Winter gör syntpop av högsta klass. Bra refränger, fina melodier och ett skönt flyt i låtarna. Bakom de välprogrammerade rytmerna och basgångarna finns en känsla man får leta efter inom denna genre. Variationen mellan låtarna är stor och här finns både instrumentaler och låtar med sång i. Det finns lättlyssnat och mer knepigt material + en portion humor.
”Slow sleep”, som jag tycker är bäst är en vacker stillsam sak som bara den är värd de futtiga 30kr kassetten kostar.
Strunta i Depeches nya tolvtumsmix och satsa pengarna på svensk syntpop istället.

MICHAEL WINNERHOLT: Series (Lp-kassett)
Mellan Xenophones Twice A Man skivor smygs en och annan kassett ut i all tysthet. Den som har hört M. Winnerholts förra tape ”Glimpses”, där även kultdamen Brandy Wahlén medverkar, vet också hur ”Series” låter. Det är stillsamma bakgrundstapeter som ibland blir riktigt hotfulla. Lyckligtvis slipper vi Brandys eländiga ”Siouxiekvasi”-sång vilket är befriande.
Musiken är helt instrumental, så när som på några röstfragment i stycket ”Buss 85”. Med hjälp av syntar och samplingsmaskiner lyckas M. Winnerholt skapa stämningsmusik i stil med Brian Eno’s musikaliska konstverk. Soundtrack till dina drömmar…

Tor Sigvardson, Solviksg. 11, 591 70 Motala