Jag och Jon har umgåtts i sju år nu. Vi bodde i Motala tillsammans. Han var en av de få som sedan kom in och umgicks med mig i Linköping, när jag flyttade hit 1991. Han är en härlig kille som får alla på bra humör. Vi har även ett band tillsammans, som ni kanske förstår. Detta är en av de få riktiga kompisarna jag har och det kändes givetvis som en naturlig sak att intervjua Jon om vad han håller på med. Så vi slog oss ner med ett par folköl. Hans tidning är den bästa i Sverige och han lyckas hålla humorn kvar. Humorn och de underbara idéerna gör ellé till en tidning som man alltid kommer ihåg.

H: Berätta om dig själv.
J: I’m the ellé, vad ska man säga. Jag har glasögon. Spelar i ett skitbra punkband (med ironi).
H: Spelade.
J: Nä, jag spelar. OUTLAST, the övermongos. Dricker folköl. Skriver ett fanzine.
H: Det är du det.
J: Ja, det är det i stort sett. Eller, fanzinet är väl det som är mest mig.
H: Berätta om alla band du varit med i.
J: Alla band?
H: Alla projekt, alla grejer.
J: Det är ett par. Okej. Allting börjar med att jag spelade med Anders[1] och Fisken[2] (Telefonen ringer och avbryter)
Jag spelade i… Jag, Anders och Fisken spelade en BEATLES-låt på en talangjakt. Sen startade vi ett eget band, APPLECORE då. Vi var visst riktigt usla tror jag. Det är det enda bandet jag har varit med i som gjort en video, tills nu när OUTLAST gjort en.
H: Den är mer rutten än din morsa.
J: Den är ju asbra ju, men fan vad lång tid den tog att göra. Jag fakespyr och sånt. Sen spelade jag med MONGO då, sjöng gjorde jag. Vi var ett all star-band. Liksom de som var dumma i huvudet på skolan hade ett band. Vi repade på rasterna. Sen började jag här med er ABAB, som sen bla bla bla blev OUTLAST. Kanske ganska mycket om och men kanske.
H: Du har ju spelat i en massa mer band.
J: Ja, ja. Sen har jag varit med i HÅLL KEFT ett tag. Ett kängband. Som har låtar uteslutande om att supa. Det är ju i och för sig ganska kul som skämt, jag vet inte. Sen har jag spelat med NINE en gång, en spelning.
H: På SATOR (skratt)
J: Som förband till SATOR (skratt)
H: Kom igen då.
J: (Tystnad) Ja, Kalle och jag var ju med i Micke Törnqvists[3] band REDRUM. Sugband. Men det var kul att spela, eftersom jag höll på att lära mig spela bas. Det som ger mest är ju att spela med olika trummisar. Kommer du på något mer?
H: Ja.
J: Ehh…
H: The cleanest band in LKPG.
J: Ja just det, CAR CRASH CREW. Ett band vi startade när vi hade kraschat med bilen på väg hem från Oskarshamn. Vi hade en spelning som förband till CONVINCED. (skratt) Det borde vara alla band. Jag var med i början i HOIST A FEW faktiskt.

H: När vi gjorde UPRISING så jobbade du ju nästan ingenting med det `zinet, det måste du ju erkänna.
J: Ja, det är jävligt sant.
H: Jag fick göra allting. Nu jobbar du ihjäl dig med ellé. Varför är det så annorlunda nu för?
J: Fan vet jag. Jag har väl hittat mig själv och skrivandet. Då handlade det ju bara om att skriva recensioner och intervjuer. Nä, jag vet inte, jag hade ingen inspiration då. Nu har jag ju “the neverending source of inspiration” som ABHINANDA hade sagt. Det är så jävla kul att skriva nu, då handlade det bara om recensioner och en massa intervjuer som jag inte ens var med på. Det är ju bara skrivandet som har betydelse, det är ju inte layouten. Jag känner ju inte att jag gör ett fanzine.
H: Vad gör du då? Om det inte är ett fanzine.
J: Ett fanzine står ju för att man är “fan” av någonting. Jag skriver mer verklighetsbaserade noveller. Eller verklighetsnoveller skulle jag vilja säga. Mitt heter “funzine”. Jag vill att det ska vara kul att läsa.
H: Vill du vara originell med ellé?
J: Ja, exakt. Jag har aldrig sett ett liknande `zine som ellé liksom. Och det är ju kul att man gör något eget. Men jag vet inte vad du tycker.
H: Det är klart det är. Det är roligt att läsa.
J: Ja, folk säger det.

H: Berätta om smeknamnet ellé.
J: Det måste varit precis när vi började hänga nere på Skylten och fick replokal där. Jag var ganska färsk i Östergötland då eftersom jag hade bott i Göteborg och så upptäckte jag att när jag sa eller efter nåt t ex: Ska du ha en glass, ellé? Så naturligt att man kan sätta ordet där det ska finnas. Men östgötarna vet ju inte var man ska sätta ordet eller. Utan de säger eh, jag kan inte komma på något just nu, men en del sätter eller efter meningar som det inte passar in i. Därför tog jag det till mig eftersom jag analyserar ganska mycket. Så då satte jag in det i varje mening jag kunde komma på eller i varje mening jag sa. Sen så började andra också säga det. Sen så började Biffen[4] och Lill-Classe[5] kalla mig det. Lill-Classe började härma mig och säga “Tja ellé”. Sen så när jag skrev det där första “funzinet”, suomi-grejen, så skulle det varit en del av More Than Fashion egentligen.
H: Som den andra om Salad Day-turnén?
J: Ja just det, men de skiljer sig så mycket.
H: Vad var det som hände med More Than Fashion?
J: Det var ju att vi var två stycken som hade olika uppfattningar om alkoholen bland annat. Jag var inte kreativ när jag gjorde fanzinet med Tobbe[6]. Jag fick ju en sån fruktansvärd inspiration att skriva då också. När jag sedan skrev så ville jag sätta en personlig prägel på det och då var ju smeknamnet det bästa liksom. Henke fanzine liksom (skratt). Jag menar ellé är ju egentligen en stor jävla egotripp, om man bortser från nummer tre som innehöll intervjuer, som ett vanligt magazine. Men allt är ju en egotripp när jag skriver skit om alla bandmedlemmar och så. Jag gör ju aldrig något fel egentligen. Jag är ju den perfekta människan i ellé. Och det är ju bara Körva[7] som sagt det till mig. Det är bara han som har insett det.

H: Idéer till nya tidningar.
J: Det är så mycket just nu Henke så det anar du inte.
H: Berätta då.
J: Okej. Ett persongalleri.
H: Vad är det?
J: Alltså, olika personer som jag har träffat i olika profiler. Sen har jag spökhistorier, sen ett infohäfte om homosexualitet, känns väldigt viktigt nu. Vad var det mer? The tattooissue, om tatueringar. The MANOWAR-issue. En ny terror, kommer väl på fredag, hoppas jag. Benis har ju åkt iväg nu så jag vet inte. Man får olika idéer varje dag till att göra olika saker. Men jag vet inte vad jag ska göra när skolan slutar. Måste nog köpa en dator.
H: Vad då då, kan du inte sitta kvar på skolan och skriva?
J: Jo, men ändå. Tänk dig vad skönt att bara vakna upp på natten och få en idé och bara sätta sig vid datorn och skriva. Du vet hur det är du som skriver texter. Inspirationen kommer ju inte mellan nio och fem på dagarna.

Här utbryter en mer personlig konversation som jag förkortat. Detta är nog inte många som förstår, men jag tog med lite ändå.

H: Kommer du ihåg första gången vi träffades, precis första gången?
J: Jaoo. Jag tror att du och Lasse[8] sprang omkring på skolgården. Jag tror det var ni. Det ända jag kommer ihåg var första gången jag kom hem till er och Svampen[9] fick spö av Johan[10]. Men han var alltid schysst mot mig.

H: Vilken var den första punkrockgruppen du lyssnade på? TOY DOLLS?
J: Ja, fan, de spelade i Hultsfred igår.
H: Efter TOY DOLLS då?
J: Efter TOY DOLLS så var det väldigt mycket svensk punk. Inte EBBA GRÖN. Absolut aldrig EBBA GRÖN. Även fast jag insett hur jävla bra new wave är. EBBA GRÖN lyssnade jag aldrig på. Dom hatade jag för att alla tjejer lyssnade på dom. Så var det ju STREBERS och ASTA KASK. Sen lyssnade jag på G.B som Dennis[11] spelade in till dig. Jävlar, han hade ju BISQUITS-planschen uppe. Kommer du ihåg det?
H: Ja. Fortsätt berätta. The punkrock story.
J: Jaha, ellé the punkrocker. RAMONES och SUICIDAL TENDENCIES var ju gudar.
H: Det var det enda man lyssnade på i Motala.
J: Den där RAMONES-plattan jag köpte då lyssnade jag på senast idag, så den måste ju ha betytt någonting. Då var ju allt så jävla punk. Då var man ju ute efter att vara annorlunda, men nu har man blivit “mainstream” ändå.
H: Då visste man ju inte vad som var på gång. Då lyssnade man ju bara på punk.
J: Men då var man ju “bad” också. Annars tycker jag att man var mer punk då. Okej att vi följde en trend, köpte de största baggybrallorna man kunde hitta. När vi gjorde det var vi ju hatade. Det var vårat uppror. Färga håret och hela det där. Blev vegetarian mot slutet.
H: Berätta om första gången du träffade Kalle[12].
J: Men, hehe, det var jättekul. För jag var ju inte så framåt på den tiden och du hade ju en massa nya kompisar här i Linköping. Sen så hade jag börjat spela lite bas. Och så kom jag hit. Till Linköping med Mats och dom. Då såg jag Kalle. Han hade långt hår, var skittjock och rökte. Sen så plockade han fram en gitarr och spelade lite, så vi satt där och spelade. Sen så peppade jag Kalle på att kicka era andra medlemmar, för att jag ville börja spela bas med er. Sen såg vi ju CHOPSTICK. Jag fattade ingenting. Men det var jävla kul, för man gick ju hem med inspiration för livet.
H: Vi tar första gången du träffade Robban[13].
J: Det var nog första repningen. För det var ju Kalle som hade pratat med honom.
H: Goran[14] då?
J: Jag vet inte, men jag kände honom lite innan. Det kom ju i den vevan när Robban inte ville spela längre och Kalle och jag ville ha med honom. För vi såg ju honom på en spelning med BOTH SIDES och han öste så dant bakom trummorna och vi tyckte han var cool. Robban är ju en superkille, men han har ju inte hjärtat i hardcore.

H: Vad tycker du om Linköpings scen?
J: Tycker den var bättre förut och ärligare. Eftersom vi kände alla som kom på spelningarna. De 20 stycken som dök upp. Dem lärde vi ju känna och vi var ju nya.
H: Nu känns det ändå som att det var vi som hängde då som fick fart på scenen. Vi som skapade LKPG-scenen och de som kommer på spelningarna idag inte accepterar de nya banden som de gör med oss.
J: Mm. (Tystnad)

H: Berätta hur punkrock har förändrat dig som person.
J: Oj, oj, oj. Jag har…
H: Det måste ju ändå vara ganska mycket.
J: Ja, men det är svårt att sätta fingret på vad det är. Jag vet inte, men jag tycker inte jag har speciellt stark personlighet. Men, man har ju förändrat attityden. Men det går ju aldrig att säga vad som skulle ha hänt om jag inte började spela musik. Men jag hade nog varit större förlorare än jag är idag. Jag skulle nog inte vara lika positiv.

1 Anders Tilleaus. Gitarrist i KORN, nej förlåt, DRABNESS.
2 Martin Lundgren. Trummis SEPULTURA, nej förlåt, DRABNESS.
3 Gammal trummis i ett av våra band. Bohem och miljöpartist. Sjöng ett tag i BACKSIDE.
4 Peter Karlsson. Chef nere på Skylten. Gammal punkare, spelade i DESTROY. Övertatuerat anarkist-A på överarmen.
5 Hänger på Skylten, medlem i White Lions. Liten kille, spelade i NORTMLAND.
6 Lokal punkare. En av den mest inspirerande personer jag träffat innan flaskan tog över.
7 Jobbar på Skylten. Spelade i BRAIN.
8 En gammal klasskamrat till mig. Åkte långfärdsskridskor. Var bäst i Östergötland.
9 Slacker i Motala. Snål, lat. Hade hand om United For Life i Motala.
10 Min äldre bror. Sångare i NINE. Snygg, fet.
11 Dennis är jugoslav, en av de killarna som spelade in hardcorekassetter till mig. Bor nu i Australien.
12 Gitarrist i OUTLAST. Hade stretchbyxor en gång i tiden. En av de coolaste sxe-killar jag träffat.
13 Gammal trummis i OUTLAST. Bästa rapparen i Sverige.
14 Nuvarande trummis i OUTLAST. Turk som precis skaffat flickvän.