Sarah Assbring är tuff och sjunger jättebra i Sadovaja från Göteborg. Tillsammans med sambon Philip Granquist skapar hon egensinnig elektronisk musik lika mycket influerad av g-funk som tidiga Madonna. Ofta låter det sorgset och argt men mest är det vackert. Lite som om Alphaville skulle fått spö av Missy Elliott.
– Jag skulle nog vilja kalla det vi gör för ”technosoul” – en kombination av svalt och varmt. Sen att Philip är dödsövertygad om att det är hip hop vi gör är ju en annan sak. Men jag låter honom hållas. Och han har nog inte helt fel heller. Jag menar, på sätt och vis är ju Dr Dre synth. Minimalistiskt, elektroniskt och drivet av trummaskiner. Och på samma sätt, fast tvärtom, kan man säga att vi gör hip hop.
Ert namn är lite konstigt. Var kommer det ifrån?
– Från boken ”Mästaren och Margarita” av Michail Buglakov. En knäpp bok om djävulen som kommer och spelar spratt med en massa människor. Sadovaja är gatan i Moskva där historien utspelar sig.
Hur är det egentligen att jobba ihop med den man är kär i?
– Förvånansvärt lätt faktiskt. Vi sa redan från början att när vi jobbar så jobbar vi. Så allt gosande och pussande lämnas utanför studion.
Om någon av er är dum mot den andra när ni är i studion, får den då diska när ni kommer hem?
– Ja, ganska mycket så är det. Det blir mest Philip som diskar faktiskt. Och jag sitter i soffan, gnäller och spelar Gameboy.

Sadovajas debutalbum ”Kill Your Darlings” finns i din skivbutik 13:e mars.