PJ Harvey: “Is This Desire?” (Island/Polygram)
Det är PJ Harvey. Resten kan ni räkna ut själv.

Belle & Sebastian: “The Boy With The Arab Strap” (Jeepster)
Belle & Sebastian låter som Nick Drake, Velvet Underground, Tindersticks och sig själva. Musiken känns som att bli kramad av en gammal vän. När man var liten och ledsen ville man ligga i mammas och pappas säng och bli tröstad. När man är stor och ledsen vill man bli vaggad och hyssjad av Belle & Sebastian.

A Tribe Called Quest: “The Love Movement!” (Jive/Zomba)
Äntligen har Q-Tip hört bön och kommit tillbaka… Som vanligt har Tribe gjort ett briljant album (det finns inga som gör låtar och rappar så bra som dem ihop), det är bara att buga och tillbe. Gästar gör Redman och Busta Rhymes.

Fint Tillsammans: “Mötet med flygfolket” (MNW)
De har kallats “Bob Hund Light”, men det är inte hela sanningen. Fint Tillsammans är långsammare och eftertänksammare och inte alls lika maniska. Innehåller 10 spröda popsånger som förgyller din höst. Tänk färgsprakande träd, termosar, svamputflykter och Fint Tillsammans.

Whale: “All Disco Must End In Broken Bones” (Virgin)
Whale har lugnat ner sig lite om man jämför med deras förra album. Och vem kan motstå två av Sveriges snyggaste kvinnor: Cia Berg och DaCream.

Larry And The Lefthanded: “Quantum Rider” (Twang! Records)
Vad är det med alla knäppa finska band egentligen? Larry and the Lefthanded mixar flumrock, surf och country och toppar med lite exotiska instrument. Resultatet blir en frontalkrock mellan Beck och bröderna Kaurismäki i rymden. Helt underbart med andra ord.

Drum & Bliss (Darla records)
Är det pop? Är det techno? Är det drum’n’bass? Är det synth? Nej, men något mittemellan. Drum & Bliss bjuder på mjuk och drömmande musik som flyter mellan genrerna. Påminner lite om New Order när de hängde på Ibiza och var gladast. Eller My Bloody Valentine med synthar istället för distade svajgitarrer.

Godzuki: “Your Future” (March records)
En del skivor verkar vara helt i vilse i tiden och det här är en av dem. Your future är magisk new wave-pop med bubblande ljud från framtiden. När du inte kan välja mellan Stereolab och Heaven 17 finns alltid Godzuki. En pärla i indieträsket.

Eels: “Electro-Shock Blues” (Dreamworks)
Det här är musik för utspridda emoprinsessor. Musiken är precis som den insinuerar i titeln och blandar nymodig musik med glassljud och blues. Ta Beck och lägg till mer svårmodighet och dra ifrån disten så har du Eels. Här blandas både vackra godnattvisor och industrifunk om vartannat.

Semisonic: “Feeling Strangely Fine” (MCA)
Som Weezer, fast utan Weezers desperation med textrader som “I know who I want to take me home” och “How like you to make your love my hideaway” så funkar det alldeles förträffligt med deras kombination lite-för-gammal-collage-student-som-är-olyckligt-kär.