Somliga band slår igenom stort tidigt, andra verkar dömda att hamna i skymundan. Linköpings SATANIC SLAUGHTER har minsann inte haft det lätt genom åren. Ideliga motgångar har kantat kvintettens brokiga karriär, vilken under ledning av gitarrist Ztephan Dark existerat ända sedan 1985. Dark Forces har språkat med hjärnan i gänget.

OK Steffe, lägesrapport i Linköping, tack.
— Lugnt vi har precis kommit hem från Under The Black Sun Festival. Det var slitsamt, fyra dagars fylla är mycket för en gammal man som mig. Det gick bra som faan på spelningen.

Eftersom det hänt en hel del i SATANIC SLAUGHTER-lägret sedan sist ni släppte skiva så kanske det kan vara lämpligt med en tråkig medlemspresentation?
— Andreas Deblén, sång, 25 år, pluggar för tillfället.
Fille Carlsson, bas, 24 år, jobbar på hamburgerfabrik.
Martin Axenrot, trummor, 21 år, pluggar digital-TV i Linköping.
Stefan Johansson (ny sedan ”Afterlife Kingdom”), gitarr, 21 år, jobbar på hamburgerfabrik, samma som Fille.
Ztephan Dark, gitarr, 33 år, arbetslös, har just avslutat en digital-TV-utbildning.

Er tredje fullängdare ”Afterlife Kingdom” släpptes för ett tag sedan. Den skiljer sig mer än lovligt mycket från era tidigare skivor rent musikaliskt, så nu är det dags för dig att avslöja varför!
— Förre gitarristen Jensen bestämde för mycket förut. Efter att han och dom andra ”slutat” och bildat WITCHERY plockade jag in folk som jag vet kunde göra musik i min smak. Alla skrev låtar och sedan plockade vi ut dom bästa. Nu jobbar vi som ett band. I föregående SATANIC SLAUGHTER bestämde Jensen vilka riff som var godkända. Det blev för det mesta hans riff som senare blev låtar.

Efter två skivor på Necropolis valde ni istället Loud N Proud… Hur kommer det sig?
— Necropolis vägrade betala studiokostnaderna efter att vi spelat in ”Afterlife Kingdom”. Necropolis gjorde enbart promotion för WITCHERY. Vi väntade i åtta månader utan att få några pengar. Vi tröttnade och frågande en del bolag om dom var intresserade. Century Media var väldigt intresserade men ångrade sig i sista minuten, sedan blev det Loud N Proud. Det ligger ju i Linköping och vi trodde att det skulle bli enkelt om vi bodde i samma stad, men så var inte fallet.

Verkar Loud N Proud sköta sig tillfredsställande hittills?
— Vi är inte nöjda med Loud N Proud. Dom lovar saker men gör inte ett skit, dom är jävligt lata.

”Afterlife Kingdom” spelades in i en för mig ganska okänd studio vid namn Helltower. Är den lika ruskig som det låter, eller bjöd studioteknikerna på kaffe och sånt i vanlig ordning? Höll på att glömma, hur flöt inspelningsprocessen?
— Robban som spelar trummor på ”Afterlife Kingdom” spelar också i CORPORATION 187. I detta band spelar också Mange Petterson, som just börjat bygga upp en studio i Linköping. Han bjöd på kaffe som alla andra. Vi tänkte att det kan vara skönt att vara i Linköping under inspelningstiden, men det var inget lyckat drag. Det tog oss tre månader att få färdig plattan. Vi jobbade lite då och då.

Är inte låtordningen lite skum på ”Afterlife Kingdom”? Det står att det är nio låtar, men endast åtta spår finns att tillgå på skivan. Är det månne så att introt egentligen skulle varit en fristående låt och att min absoluta favorit, sjunde låten ”Autumn”, egentligen heter ”Ad Noctum” och skulle varit spår nummer åtta på skivan?
— Klantarslena på Loud N Proud glömde att splitta introt ”The arrival” och titelspåret ”Afterlife Kingdom”. Därför blev det fel i layouten. Din favoritlåt heter ”Ad Noctum”.

Skivan avrundas med en cover på KREATOR’s ”Flag Of Hate”, hur kommer det sig att ni valde just den låten? Vad tycker du om dagens KREATOR, dags att byta namn snart kanske?
— KREATOR har varit mitt och Andreas favoritband fram till ”Coma of Souls”. Valet var enkelt, ”Flag Of Hate” är en av KREATORS bästa låtar. Dom borde byta namn, musiken är ganska vettig men Mille sjunger som en kratta nu.

SATANIC SLAUGHTER har funnits så länge som sedan 1985, vilket inte är det vanligaste i den svenska metal-scenen. Hur lät ni på den tiden? Finns det planer på att släppa nån gammal demo på nytt, vilket är ganska vanligt idag?
— Vi spelade typ punk-metal. Om du lyssnar på ”Satanic Queen” och ”One Night In Hell” på ”Land Of The Unholy Souls” så vet du, dom låtarna är helt original sedan -85. Vår enda demo vi gjorde har alldeles för dåligt ljud. Vi funderar på att ta med en eller två gamla låtar på nästa platta. Det blir ”Violent Massacre” och/eller ”Altar Of Death”.

Tidigaste minne från karriären som sann 80-thrasher?
— När vi spelade i Norrköping -88. Det var lite folk men två personer röjde som svin. Dessa två var Morgan Håkansson, nu mera i MARDUK, och Robban från tidningen Close-Up.

Hur skiljer sig dagens scen från den du var en del av i mitten av 80-talet?
— Det var bättre förr. Skit samma om man hade BATHORY- eller METALLICA-tröja, alla gillade extrem metal. Nu för tiden hatar bara alla varandra, men det börjar bli bättre. Allt tjafsade om ”true” eller ”not true” verkar vara förbi.

Vilka fem band/album rekommenderar du åt dagens ungdom som ännu inte upptäckt grundarna till dagens scen?
— ”Pleasure To Kill” med KREATOR, ”Live Without Sense” med DESTRUCTION, ”The Return…” med BATHORY, ”Black Metal” med VENOM och ”Persecution Mania” med SODOM.

Sedan ni körde igång har det tydligen varit en hel del strul med medlemmar… Kan du berätta exakt vad för sjuka saker de olyckliga stackarna råkade ut för, man har ju hört ett och annat.
— Några har tyvärr börjat röka hasch och även ta tyngre saker. Jag hatar knarkar-as, svaga människor flyr verkligheten. Sedan har vi ju våran första basist Ron B Goat som försökte bränna ner Linköpings Sjukhus. Han gick omkring i kulvertarna och tuttade på lite här och där. Mycket mer är det väl inte.

En annan rätt lustig sak är personerna som mordhotade er för att ni inte var tillräckligt true… Vad var det för insnöade byfånar, och hur slutade hela historien?
— Det var några som störde sig på att våran dåvarande gitarrist Richard Corpse (nu i WITCHERY) gick omkring och skröt om att han hade skivkontrakt. Det som var jobbigt var att jag och Jensen fick ta all skit för att han trodde att han var rockstjärna. Då var jag jävligt förbannad på dom som spred flygaren som sa att vi inte var ”true”. Jensen och jag gjorde några hembesök med basebollträ hos lite folk så det lugnande ner sig. Jag vet vilka som gjorde flygarna men jag skiter i det nu, jag förstår dom. Det är historia nu.

När jag ringde upp dig för att fråga om du var med på en intervju var det en massa ungar som levde och hade sig i bakgrunden, är det dina eller hade jag ringt fel och kommit till offergrottan där du spenderar helgerna tillsammans med dina 666 sataniska fladdermöss?
— Du hade kommit rätt. Jag har avlat två förmodligen nya medlemmar till SATANIC SLAUGHTER. Det är viktigt att bandet och scenen lever vidare. Min äldsta son bär givetvis det förnäma namnet Mille. (Hohoho, fy HELVETE vad true! Sprid flygare med den informationen och SATANIC SLAUGHTER lär bli kultbandet numero uno på nolltid. /red)

Olyckligtvis är du ju inte den enda Dark häromkring, sångaren i LORD BELIAL kallar sig för samma sak. Finns det planer på att kora den enda sanna Dark genom ett parti schack eller liknande?
— Vi har haft en blodig fight angående detta, det blev remi. Dark Senior och Dark Junior blev resultatet.

Nu var det tyvärr slut på frågor för den här gången, så vi tar i med en rejäl klyscha innan det är dags att packa ihop… Framtidsplaner för SATANIC SLAUGHTER?
— TURNÉ, vi blir tokiga snart om vi inte får åka på en större turné snart. Ny platta kommer till hösten. TILL ALLA PROMOTORS UTE I LANDET, BOKA SATANIC SLAUGHTER NU!