”Jens Rydén, vem är det?” Har du inte hört det namnet förr är du illa ute. Jens är nämligen mannen bakom stenhårda death/black-orkestern NAGLFAR, mindre stenhårda heavy/death-soloprojektet DEAD SILENT SLUMBER samt numera nedlagda tidningen Dusk. Kollar du noga i CD-stället hittar du säkert även en och annan skiva Jens har designat layouten till. Kort sagt är Mr. Rydén en högst vördnadsvärd herre, som naturligtvis platsar i detta oheliga blad.

Så, hur ligger saker och ting till i Umeå?
— Jo tack, läget är under full kontroll. Jag avnjuter för tillfället en ledig dag från jobbet, men inte fan kan man slappa för det, utan här måste man ju svara på nån jäkla intervju. Fan! Ha ha!

Eftersom jag vet att en av dina mest förbjudna och hemliga fantasier handlar om att berätta NAGLFAR’s historia för Dark Forces läsare, så kan jag väl eventuellt låta dig göra det nu!
— Hemliga fantasier… Jo tjena… Jaha, jag får väl dra historien en gång till då. Vi startade upp bandet 1993. 1994 spelade vi in en demo som senare gav oss ett kontrakt på Wrong Again Records (som sedan blev War Music). 1995 släppte de vår debutplatta som heter ”Vittra”. Därefter bytte vi trummis. 1998 spelades uppföljaren ”Diabolical” in, och släpptes senare samma år. Däremellan släppte vi också en 7″ EP, ”When Autumn Storms Come”. Folk som vill veta mer än så får väl läsa nån biografi eller nåt…

Med tanke på att man inte hört något om hur det står till med NAGLFAR i dagarna så kan det väl vara dags att du en gång för alla berättar vad ni egentligen har för er däruppe i Umeå?
— Vi har kommit igång och börjat repa igen efter en massa jobbigt strul med saker och ting. Vi blev nämligen återigen utsparkade från vår replokal och det tog oss över ett halvår innan vi hittade en ny. Under tiden har vi legat ganska lågt kan man väl säga, men vi alla har filat lite hemma på nytt material och liknande. Men nu är vi igång igen på allvar och det ska nog inte dröja alltför länge innan vi går in i studion.

När kommer nästa platta, hur många låtar kommer den innehålla och vad blir titeln på underverket?
— I dagsläget är det lite osäkert vad nästa release kommer bli. Vi har snackat tidigare om att släppa en mini-CD först, men nu lutar det nog att vi kör direkt på en fullängdare istället. Vi får se vad vi släpper i slutändan… Titeln för den tänkta mini-CD:n är ”Ex Inferis”, men det kan också bli så att fullängdaren får den titeln, ifall vi skiter i mini-CD:n det vill säga. Vi håller på med nytt material för fullt nu, det kommer väl bli typ åtta-nio låtar på nästa platta skulle jag tro. Det brukar vara ganska lagom…

Känner du det som om ni skiftat stil något sedan ”Diabolical”?
— Nja… Jag tycker personligen att vi kör på i ungefär samma stuk. Men så brukar jag alltid tycka, även fast annat folk tycker att det är värsta stora skillnaden när skivan väl kommer ut. Grejen är väl den att vi brukar bli less på att harva på i exakt samma stuk, så vi förnyar och utvecklar soundet allteftersom så att det känns givande att skriva nya låtar, man vill ju inte göra en skiva som låter exakt likadant som den förra. Men något drastiskt stilbyte kommer det inte bli, det kan jag garantera. Jag menar, vi är NAGLFAR och vi kommer fortsätta köra våran grej. Lite speed, lite dubbla kaggar, lite melodier, lite moll-barré, lite skrik osv! (Det är min Jens det! /red)

På tal om ”Diabolical” måste jag få vädra mina känslor för sista låten ”Diabolical — The Devil’s Child”. Versriffet är något av det bästa jag hört, vem av er är ansvarig för det? Vad var motivationen att lägga skivans överlägset bästa låt överlägset sist?
— Jag minns inte exakt, men jag tror att Stoffe skrev själva grundriffet och Adde gjorde melodistämman… är inte säker dock. Det är naturligtvis kul att höra att du gillar den låten bäst, men smaken är väl som baken antar jag. Jag tycker också om den låten, men inte så att jag tycker att den är bäst på skivan. Att den hamnade sist på skivan var väl inte medvetet egentligen. Vi diskuterade tillsammans igenom vilken låtordning som skulle passa bäst. Och efter att ha klurat en stund över hur låtarna börjar och slutar, samt tempo och andra detaljer så kom vi slutligen fram till att lägga den låten sist. Det betyder inte att vi tycker låten är sämst, utan att den passar bra att ligga sist på skivan. OK?

Hur ser samarbetet med War Music ut nuförtiden? Blir det tredje gången gillt för dem eller planerar ni att klättra uppåt på karriärstegen?
— Dealen med War Music rullar på i vanlig ordning. Vi är mycket riktigt signade för en fullängdare till. Vi släpper den, sen återstår det att se vad som händer. Vi kanske ligger kvar på War Music, vi kanske nappar på ett annat erbjudande… Time shall tell, för att citera THERION.

Har ni spelat något live på sistone? Själv håller jag på att arrangera en konsert här i Jönköping som går av stapeln i november, hur mycket skulle ni ta för att komma ner hit och spela en trudelutt?
— Vi gjorde en liten sväng genom Holland och Belgien hösten -99 och drog några gigs på den vändan. Sedan dess har vi legat lågt på live-fronten. Vi har ju som sagt haft problem med replokal och dylikt. Vi är just nu lite veliga när det gäller spelningar. Det är ju alltid kul att köra live, men samtidigt vore det nyttigt om vi koncentrerade oss helt på den kommande plattan och väntar med turnéer och dylikt till plattan är släppt… Svammel, svammel… det är möjligt att vi gör nån spelning snart, men nästa turné blir nog först efter att nästa platta är ute. Det är olika vad vi tar för en spelning. Jag menar, det beror helt på vilka förhållanden som gäller osv. Kontakta oss så får vi snacka igenom saken.

En sak jag funderat på är att ni har haft två trummisar vid namn Matte, som båda varit yngre än er andra… Finns det någon mening bakom detta, typ att det finns en vits i Norrland som handlar om en person vid namn Matte som ni inte vågar dra i replokalen om det är nån som heter Matte som är större och starkare än er andra och kan slå er? Var detta den i särklass mest långsökta fråga du besvarat någonsin?
— Inte bara den mest långsökta, utan kanske också den mest felriktade frågan jag fått! Våran nuvarande Matte är nämligen av samma årgång som vi andra i bandet, dvs inte yngre än oss andra. (En liten miss där av mig, men jag tyckte han såg så liten och nätt ut på promofotona. /red)

På tal om konstiga frågor, vad är det underligaste du råkat ut för i en intervju?
— Oj. Jag vet inte riktigt… jag har lite dåligt minne så jag kommer inte på något bra exempel, men det är klart att man råkat ut för konstiga intervjuer. Typ folk som intervjuat oss live och missförstått saker och typ skrivit att vi ska byta namn och såna saker. Andra underliga intervjuer är ju såna från typ Thailand, Malaysia och andra lite udda länder där det engelska språket inte är så etablerat. Ibland är det ju helt jävla omöjligt att fatta vad dom menar med frågan över huvud taget liksom. Ha ha! En annan fråga jag fick från ett utländskt fanzine var om Jens var mitt artistnamn och vad det i så fall stod för. Jag tyckte det var rätt lustigt i alla fall.

Nu till något annat, nämligen ditt sidoprojekt DEAD SILENT SLUMBER. Du spelade in i Ballerina, vilken nästan blivit en ny liten Sunlight däruppe i Norrland verkar det som. Eftersom du redan hyllat den studion 200 gånger i diverse intervjuer tidigare så bryr vi oss inte om att ta upp den saken mer, OK?
— Öh? Vad skulle jag besvara i den här frågan egentligen? Men att jämföra Ballerina med Sunlight är väl att ta i rätt fetmycket skulle jag vilja säga. 200 gånger likaså… (Vad jag menade var att i stort sett varenda norrländskt band lirar in i Ballerina nuförtiden, precis som Sunlight var i början av 90-talet. Resten var nog mest lite tom ironi från min sida. /red)

Jobbar du på något nytt DEAD SILENT SLUMBER-material, eller är huvudprioriteten just nu NAGLFAR?
— Yes. Jag har en massa nya DSS-låtar på ingående, mina idéer tar liksom aldrig slut. Men i skrivande stund ligger faktiskt NAGLFAR högre på prioriteringslistan eftersom vi börjar rulla igång rätt bra igen. Både NAGLFAR och DSS är vanligtvis lika viktiga för mig, men det blir för mycket att köra 100% seriöst med båda samtidigt. Så jag anpassar mig så att när NAGLFAR varvar ner lite, så kör jag för fullt på DSS och vice versa.

På skivan gästsjunger Jens Karlsson från PERSUADER på en låt. Även om han gör ett kanonjobb och det passar väldigt bra i låten, så känns ändå heavy metal-sång lite epa i dessa dagar… Håller det inte på att bli som tjejsång var runt 96/97, då varenda band skulle ha någons flickväns systers kompis att jama lite i bakgrunden?
— Epa och epa… Jag säger så här, så länge det låter bra är ingenting epa! Det spelar ingen roll om det gäller heavy metal-sång, tjejsång, synthar eller gitarronani, är det väl genomtänkt, bra arrangerat och väl framfört så LÅTER det ju bra. Men sen finns det ju band som använder tjejsång eller något annat av det ovanstående i en låt som skulle låtit bättre utan, det är då vi kan snacka om epa hit eller dit! Men för att gå i botten med den här frågan så tycker jag inte att jag har märkt av någon särskild ”heavy metal-gästsångs-trend”, faktiskt. Åtminstone inte inom death/black metal genren (heavy metal-trenden i sig har väl ingen lyckats undgå va?), eller? (Trend kanske var att ta i, men du använder det, EMPEROR använder det, och sen hade jag en drös andra mer eller mindre hårda band som jag självklart inte kan komma på nu. /red)

På tal om tjejsång så hade du även med dig en liten tös i studion. Fanns det aldrig planer på att ha med henne på något foto som lite aggressiv marknadsföring, eftersom vi alla vet att en skiva med en tjusig brud på omslaget alltid säljer några exemplar extra?
— Nej för fan! Ann, som sjunger på plattan, är ju inte så värst snygg och då faller ju den där marknadsföringen pladask, ha ha! Fast hade hon varit lika snygg som hon sjunger bra, så hade jag nog kanske kunnat överväga saken, hehe…

I låten ”In The Glare Of The Moon” finns det partier som låter lite grann som Super Nintendo-spelet Starwing. Eftersom det är med en Nintendo-special i det här numret så tänkte jag höra med dig om du är inne på TV/dataspel?
— Å fan, det hade jag ingen aning om. Jag har aldrig spelat Starwing, så jag har ingen koll. En Nintendo-special låter ju minst sagt högintressant, ha ha! Ser fram emot att få läsa den! På Nintendo-fronten är jag dock mest inne på 8-bitarn och tidiga Super Nintendo-perioden. Det finns ju många sköna klassiker, typ Gunsmoke, Punch Out, Ice Hockey (det med dom feta/smala gubbarna) osv. Annars diggar jag rätt många Playstation-spel. Resident Evil är ju favoriten naturligtvis. Ska få låna en polares Dreamcast med Code Veronica-spelet snart, fan vad jag längtar!

Håller du med om att musiken i japanska Nintendo-spel ofta är jävligt bra?
— Javisst! TV-spelsmusik är ju kanon! Ha ha! Även fast nya spel har välgjord musik med bra ljud osv, så tycker jag nog att musiken till gamla spel hade mer charm. Jag har precis hittat en website där man kan tanka hem en massa Commodore 64-musik! Kan det bli kultigare? Fan, det finns ju till och med en synth man kan köpa med Commodore 64-ljudkortet inbyggt. Coolhetsfaktor 100 på den kan jag lova! Sen när jag gick musikskola för något år sen så noterade jag hela musiken till Gunsmoke-låten från första leveln med noter, ackord och hela skiten. Minns ju hela låten utantill, sitter ju i ryggraden vettu, ha ha! Kanske borde köra den som cover…? Förresten, har du hört dom där japanerna (eller vad det nu är) som kör Castlevania-musiken i hårdrocks-version? Fan va grymt det är! (Har jag inte hört talas om, men eftersom temamusiken till Castlevania II — Simon’s Quest är bäst i världen så låter det inte alls illa! /red)

Dusk Magazine är till allas förtvivlan en gång för alla lagt till evig vila. Finns det några ex kvar av de gamla numren man kan köpa? Vad var det som fick dig att lägga ned, med tanke på att Dusk ansågs vara ett av Sveriges absolut främsta blaskor?
— Nej, det finns inga ex kvar att köpa av de gamla numren, tyvärr. Det var ett par orsaker som fick mig att lägga ned verksamheten, dels vanlig slöhet och brist på ork och pengar. Men sen var det ju så att bandet började ta mer och mer tid, samtidigt började jag också extraknäcka med att layouta CD-plattor. Till sist märkte jag att tiden inte räckte till helt enkelt, och sen gjorde jag valet att fortsätta med layout/design-”karriären” istället för Dusk Mag, eftersom jag tjänade pengar på det istället för att slita arslet av mig på en blaska som gick typ 200 kr plus i slutändan. Jag känner faktiskt lite blodad tand och det skulle vara skitkul att slänga ihop ett nytt nummer, speciellt nu eftersom jag vet att jag skulle kunna göra något jävligt bra utav det hela. Men det lär nog inte bli något av är jag rädd.

Nu till en sak som jag funderat på en längre tid… Varför är dina ögon jämt skuggade på officiella NAGLFAR/DSS-foton? Enda gångerna du visat upp ditt fagra anlete till fullo är i Close-Up och Bestialiskt Mangel vad jag har sett.
— De bilder du sett med skuggade ögon är ju tagna av professionella fotografer. Dom ställer ju in ljuskällor, lampor, blixt osv så att bilden blir effektfull på det sättet de vill framhäva. Och just i den här musikgenren passar det ju jävligt bra med skuggade ögon för då ser man ju både snygg och tuff ut, ha ha! Ni som vill se hur nördig jag ser ut på riktigt får väl komma på nån av våra spelningar, ha ha!

Eftersom du är en gammal redaktör själv så ska vi som avslutning köra en liten sak som jag är övertygad om att du själv använt dig av någon gång, och som alltid är lika roligt. Det första du tänker på när jag säger…
Napalm Records: Bra att ha att göra med.
Cladam Englund: Galen på papper, men lugnast i världen på riktigt
Euronymous: MAYHEM.
Polen: VADER.
Robinson-Martin: Glömt bort vem som är vem… sorry.

Framtidsplaner, egna funderingar och reklam för dina layout-tjänster, tack!
— Framtidsplaner… jaaa, det blir väl att rocka in lite nya låtar med både NAGLFAR och DSS, köpa nya hörlurar och spela Code Veronica på Dreamcast.
Funderingar? När ska folk sluta köpa dåliga skivor?
Reklam… Hm… om nån vill lägga ut en jäkla massa stålar på en talanglös jävel, hör av er till mig, OK?

Tack så mycket för din dyrbara tid, it’s soon time to end this and it will tear your soul apart!
— Tack själv!