I november sticker gitarristen Lars Chriss och hans LION’S SHARE ut på Monsters Of The Millennium-turnén som förband till MANOWAR, MOTÖRHEAD och DIO. Close-Up åkte med den gröna linjen till Stockholmsförorten Hökarängen och tog tempen på en sjuk frontman.
— Det trodde jag aldrig när jag stod där i affären och läste om Dio och ”Holy Diver” i Okej. Att jag en dag skulle åka på turné med dem.
Lars är riktigt förkyld. Medicinen står uppradad i bokhyllan och en IRON MAIDEN-film sitter i videon. En papegoja stojar i bakgrunden. Den är skitjobbig. Det tycker husse också, särskilt nu när han är sjuk.
LION’S SHARE startades 1993. De har haft ganska dålig tajming. Den själv-betitlade och -finansierade debuten släpptes mitt i värsta grungehypen. Den andra plattan, ”Two”, kom ut på Century Media ett par månader innan den stora heavy metal-vågen tornade upp sig. Nu hoppas de på mer flyt.
Nya ”Fall From Grace” ska preliminärt släppas på licens av Massacre den 8 november, dagen innan turnén startar. Det vore perfekt, men det förutsätter att kvintetten skriver på kontraktet som ligger i hyllan bredvid medicinen. Och det gör de nog, påpekar Lars.
I Japan är albumet redan släppt av Avex Inc., men i Europa är det alltså fortfarande okänt.
Lars snyter sig, tar en klunk kaffe och snackar taktik:
— Vi har valt att spela förband en hel del. Om vi lirar på en klubb själva dyker det upp hundra personer, men om vi öppnar för ett större gäng kommer det kanske femhundra snubbar som inte hört talas om oss. Det är säkert många som tycker att vi alltid är supportakt, men det är så vi resonerar — det är bättre att nå ut till folk som inte upptäckt oss ännu.
Gruppen, som förutom Lars består av Andy Engberg (sång), Pontus Egberg (bas), Kay Backlund (keyboard) och Johan Koleberg (trummor), har tidigare givit ett femtiotal konserter i Europa, i sällskap med bland andra ICED EARTH, NEVERMORE OCh SAXON.
Under åren har de samlat på sig åsikter om hur rutten skivbolags-branschen kan vara. Samarbetet med Century Media är Lars ytterst glad över att ha klarat av, och i dag släpper de helst sina plattor på licens.
— Skivbolagen vill ha klyschor i dag. Det märkte vi när vi låg på Century Media. De klagade på ”Two”-omslaget, som föreställer två delfiner som hoppar omkring i ett schackbräde. Vi tycker att det är coolt, men de önskade ett blodigt monster.
LION’S SHARE vill absolut inte tillhöra de stereotypa hårdrockbanden.
— Jag satt och skrattade när jag tittade på IRON MAIDEN-videon förut. Nitgrejerna ser för taskiga ut, men bandet ser likadant ut i dag. Jag har svårt för att allt måste upprepas, att det ska vara galopperande gitarrer och tvåstämmigt. Jag som är lite äldre har redan hört det där och sett femtonraders nitarmband. Det känns inte fräscht för fem öre.
— Och i dag ska alla ha svärd också. Fan, hårdrocken tar död på sig själv om den hela tiden måste fastna i klyschor. Kan inte metal få utvecklas? Det verkar som den går i cykler hela tiden. Det kanske känns fräscht för de som är fjorton år i dag, men jag tycker att det är tråkigt. De har inte hört skivorna jag lyssnade på 1981. Vi försöker skapa något nytt av alla influenser vi samlat på oss under åren för att inte få en speciell image.
Bland huvudbanden på Monsters Of The Millennium-turen är det DIO som är LION’S SHARES husgudar.
— BLACK SABBATH med Dio är en musikalisk bibel för oss. Likaså ”Mob Rules”-plattan, Ozzys ”Bark At The Moon”, QUEENSRYCHE och MEGADETH, säger Lars, som sitter med en MEGADETH-tröja på sig.
— Jag försöker göra riff som är en blandning av BLACK SABBATH och MEGADETH med catchy melodier och intressanta arrangemang. Sedan försöker vi få det tight och med rätt pitch på saker och ting, utan att vara pretentiösa.
— Dio kommer för övrigt att vara en religiös upplevelse varje dag. Han är cool. Jag satt och snackade med honom i logen på vår förra turné.
Vem super den andre under bordet — Dio eller Lemmy?
— Ja, det vet vi väl alla. En av dem är oslagbar.
OK. Men i ett slagsmål mellan alla grupperna på turnén — har LION’S SHARE någon chans?
— Nej, MANOWAR-killarna går mycket på gym, så de ligger nog bra till…