En ny oi-våg har svept över landet. Traditionella skinheads och SHARP-bulor har blivit en allt vanligare syn. För Ume-skinsen GUTTERSNIPE är kulten inget nytt. De har lirat i snart tio år och släppt plattor i Tyskland, Spanien och England.
Med nya, Sidekicks-släppta albumet kommer förhoppningsvis även den svenska publiken upptäcka dem.
Gillar du 4-SKINS och BLITZ bör du absolut undersöka den här coola trion i hängslen och kängor.

SKINHEADS I UMEÅ, bland rabiata veganer och hardcorekids. Tanken svindlar. Dock har de funnits där under hela nittiotalet, utan att direkt göra något väsen av sig på hemmaplan. BULLSHIT började lira 1990, året efter satte GUTTERSNIPE i gång. Då som ett renodlat punkband, men när den låtskrivande punkbasisten försvann föll det sig naturligt för skinheadtrion att utvecklas mot ett mer markant oi-sound. Med SHAM 69 och 4-SKINS ständigt snurrande i stereon var grunden lagd.
I slutet av november är de aktuella med sitt andra album. En tolvlåtarsattack som det tagit tid att fästa.
— Skivan skulle ha släppts i våras, säger sångaren och gitarristen Jocke Larsson. Men det var strul med en massa olika prylar, typ studiotider och att vi inte är så bra på att planera. Nu har vi alla fall satt materialet i Second Home här i Umeå, en förbannat bra studio.
Soundmässigt påminner den än så länge odöpta utgåvan om senaste miniplattan “Never Surrender, Never Give In”. Där åtminstone tre av låtarna — titelspåret, “Riot In The City” och “Rapist” — har tydliga drag av BLITZ och 4-SKINS.
De ligger numera på Sidekicks och det har varit en brokig väg dit. Tidigare hade GUTTERSNIPE bara släppt skivor på utländska bolag.
Debutsingeln “United And Strong” från 1994 kom på tyska Knock Out. Den självbetitlade fullängdaren gav brittiska Step One ut året efter och 1996 fick spanska skinheadlabeln Bronco Bullfrogg ge ut singeln “We Are The Army”.
— Det är lite konstigt, mumlar Jocke typiskt norrländskt lågmält. Vi skickade ut vår första demo till de etiketter vi kände igen och Knock Out nappade tillsammans med Nightmare. Sedan var vi med på Step Ones samling “Oi — The New Breed”, vilket resulterade i fullängdaren. Marco på Branco Bullfrogg har jag haft mycket kontakt med, så det föll sig naturligt.
Dessutom fick Jocke, basisten Henke Sjögren och batteristen Uffe Stenberg i fjol möjligheten att lira i London. De hade tänkt dra dit på semester, men omständigheterna gjorde att de fick två gigs. Det ena fixade Henkes syrra som bor i metropolen framför andra. Det andra ordnade Sidekicks.
— Jallo Lehto ringde och snackade med GUNDOG, som berättade att de skulle göra ett gig samtidigt som vi befann oss i stan. Så vi fick spela där med.
Trots att de fick stå på samma scen som LAST RESORTS nya combo WARRIORS och labelkompisen GUNDOG fanns en hel del i övrigt att önska — som en större publik.
— Visst var det kul, men vi hade en jäkla otur också. Konserten var i Herne Bay som jag tror ligger tio mil från London. Samma kväll spelade SHAM 69, EXPLOITED och MENACE på tre olika ställen i London, så det var inte så värst mycket folk som kollade på oss.
När nya plattan väl är ute är det inte omöjligt att Umeås läckra oi-pluton återigen ger sig i väg utomlands. Denna gång lär det bli fler datum och definitivt en större publik. Tanken är att GUTTERSNIPE ska följa med VOICE OF A GENERATION och BOMBSHELL ROCKS på fortsättningen av The Kids Wanna Riot-turnén genom Europa.
Jocke verkar vara splittrad i sin inställning till den nya streetvågen.
— Det känns som vissa band bara hakar på utan att veta vad det handlar om, annars är det väl bra. Om intresset ökar blir det fler spelningar i landet. På så sätt är det helt OK.
I björkarnas stad har de ännu inte märkt något större intresse för den nya generation av oi-grupper och polarna i BULLSHIT har lagt verksamheten på is. Eventuellt kommer de kanske ge ut något nästa år för att fira sitt tioårsjubileum. Däremot är det problemfritt att vara skinhead i Umeå.
— Det är lugnt som fan. Det är en så liten stad att alla känner alla nästan, så de flesta vet vad folk står för. Det är högst ovanligt att det blir något tjafs för att vi är skinheads.
Som alla andra riktiga streetrockare gillar även den här trion att stå på läktaren och sjunga ut sin kärlek för sitt lag. I Jockes, Henkes och Uffes fall rör det sig naturligtvis om division 1-laget Umeå FC. Jocke suckar uppgivet och konstaterar att någon allsvensk fotboll kommer det knappast att spelas i universitetsstaden nästa år.
Ett par sura år har gjort att draget kring fotbollen bedarrat. Vill man ha röj på läktarplats är det hockey och Björklöven som gäller.
GUTTERSNIPE själva siktar inte på en plats i elitserien, utan är mer anspråkslösa. Däremot hoppas de få möjlighet att sprida sin melodisäkra oi till fler människor. Förhoppningsvis kommer även den svenska publiken att finna dem nu. Allt annat vore skandal.