Från tre spelningar på fritidsgårdar till skivkontrakt med Nuclear Blast. GARDENIAN tar karriären i stora kliv, och nu har göteborgarna precis släppt sin andra platta, ”Soulburner”.

NAMNET GARDENIAN HAR TILLKOMMIT på äkta hårdrockvis. Efter en låt av KYUSS, med ett extra ”n” på slutet för att det ska låta fräckt. Men det handlar inte om några blommor här inte.
— Gardenior, ja. En sådan blomma som mamma alltid ställde fram när man var liten, ler gitarristen Niclas Engelin.
GARDENIAN debuterade med ”Two Feet Stand” 1997. Nu är de aktuella med uppföljaren ”Soulburner”. På den finns två prominenta gästvokalister. Den förste är Eric Hawk, en gång i tiden vokalist i norska ARTCH, som bidrar med vanlig sång i stället för dödsskrål på sex av elva spår.
— Vilken hjälte! utropar Niclas.
När gruppen lirade in en demo dök idén upp om att försöka med vanlig sång som komplement till sin mer dödsiga stil. Då använde de Patrik Jerksten, trummis i TRANSPORT LEAGUE. Resultatet blev så bra att de behöll konceptet.
När det var dags för skivinspelning testade sångaren/gitarristen Jim Kjell själv, men som Niclas säger, att sjunga vanligt är inget man lär sig snabbt.
Vad göra?
— ”Rockbox”, minns du ”Rockbox”?
Jodå, jag var en av dem som 1988 sprang och köpte ARTCHs album ”Another Return” efter att ha hört Pär Fontander spela låten ”Another Return To Church Hill”.
Niclas bad en norsk kompis kolla upp vad Eric Hawk håller på med nu för tiden. Svaret blev covermusik och frilansande.
— Jag skickade honom en demo, och väntade mig inget särskilt. En vecka senare fick jag ett långt svar där han berättade varför ARTCH splittrades, vad han sysslar med nu, och han tyckte det verkade kul att sjunga med GARDENIAN. Men sedan hände inget förrän Jim försökte i studion och kraschade. Vi hade inte haft någon kontakt däremellan.

NÄR DE RETT UT vem som skulle våga ringa Eric slutade det med att han, efter att ha frågat hustrun om det var OK, flög till Göteborg, kom till studion och lade all sin sång på en dag.
— Det var en upplevelse, som att ha Stålmannen i studion. Han var proffsig, jordnära, trevlig. Det är lite av en dröm, att ha en gammal hjälte som sjunger på albumet.
När Niclas ska visa hur Eric ser ut — storvuxen, svartklädd, långhårig — snubblar han nästan omkull på en stol av ren entusiasm. Och valet av vokalist är inte så långsökt som det verkar, för till skillnad från de flesta lyssnar Niclas fortfarande på ARTCH.
Den andra gästen är en gammal hjältinna, Sabrina Kilhlstrand, som sjöng och spelade gitarr i ICE AGE — ett av Sveriges första thrashband, tillika en av landets första kvinnliga metalgrupper. ”General Alert” var en utmärkt demo, och med tre turnéer i Storbritannien — utan någon platta i ryggen — borde de haft framtiden för sig. Men bland annat på grund av kvartetten hade fel folk omkring sig sprack allt.
När ICE AGE kastade in handduken gick alla utom trummisen vidare till IDIOT’S RULE. Där spelade även Niclas Engelin. Kvintetten hade med spåret ”Deeper” på tidningen Backstages samling ”Högtalarterror 1994”. Mycket mer blev det inte, men Niclas lovordar damerna.
— Det var riktigt roligt att spela med dem. De har varit med sedan thrashens begynnelse, de har pondus och övertygelse. Och det är extra kul att de är tjejer.
När grabbarna behövde sånghjälp av en tjej ringde Niclas sålunda till Sabrina.
— Jag har haft henne i tankarna. Sabbe har utstrålning, lite Ronnie James Dio-voice. Hon sjunger så kraftfullt.
Sabrina gästar på tre låtar, ”Powertool”, ”If Tomorrow’s Gone” och ”Tell The World I’m Sorry”. Enligt Niclas håller hon fortfarande i gång med musiken, bland annat i en egen hemstudio, men det är inte längre metal som gäller för henne.

FASTÄN GARDENIAN HAR TVÅ SKIVOR bakom sig har de bara gjort tre spelningar hittills. Niclas vill nästan inte säga var, men eder reporter kan avslöja att det rör sig om fritidsgårdar i Göteborg. Det är inte illa att gå från det till skivkontrakt med Nuclear Blast.
— Det är kultigt.
De har haft ett par turnéer på gång, dock. Bland annat en vända med CANNIBAL CORPSE som sprack på grund av ekonomin.
— Vi skulle gärna turnerat sex veckor med våra idoler, men vi var tvungna att kunna betala hyra och käk när vi kom hem också. Det var synd. Polska DEVILYN fick turnén i stället. Jag såg en plansch med CANNIBAL CORPSE-trummisen i en DEVILYN-tröja. Det kunde ha varit vårt motiv…
Gruppen hoppas på ett releaseparty i Göteborg. De skulle gärna spela på stans hårdrockställen, eftersom de inte gjort det ännu, men klart är i alla fall ett gig på Göteborgs-kalaset, en tillställning mest berömd för sin räkfrossa och sin folkliga framtoning. Det är mycket möjligt att GARDENIAN är de första hårdrockarna som uppträder där. Och den 2 september blir det äntligen allvar av. En turné med HYPOCRISY och KOVENANT, två veckor i Tyskland, Schweiz och Österrike.
— Det ska bli kul att se vad vi går för. Vi är görhungriga på att spela live. Stenpå! utbrister Niclas och skrattar åt sitt ordval.
Samtidigt finns det i skrivande stund problem kvar att lösa inför turnén — vem ska hantera den vanliga sången? Niclas suckar.
— Det är Eric vi vill ha med oss. Han skulle fundera på saken. Han har familj och barn. Men det vore helt grymt om det gick.
Återigen är ekonomin problemet. Men det finns ett par alternativ. Till exempel har Magnus ”Lillis” Lundbäck, som sjöng med göteborgska UNGRATEFUL, kontaktats.
Niclas verkar ändå tycka att det är angenäma problem. Killarna har redan tänkt vidare till nästa utgåva.
— Vi har spånat. Känner Eric att han vill hänga på… jag vågar inte svara på det. Det kanske blir mer vanlig sång, men vi kommer självklart att ha gruffen kvar. Vi är NEVERMORE-fantaster!
Alla slingor Eric sjunger på ”Soulburner” var uttänkta innan han kom till Göteborg, eftersom Jim prövat innan.
— Jim försökte verkligen sjunga, det ska han ha en eloge för. Vi jobbar inte ner någon när det inte funkar, vi försöker stötta varandra. Upp till kamp! Det är klart vi säger till om någon är ute och cyklar, men det är kamratskap som gäller.
Musiken skrivs huvudsakligen av Niclas och Jim, men arrangeras gemensamt. Texterna skrivs mestadels av Jim, utom ”Tell The World I’m Sorry” som författats av Niclas. Titellåten ”Soulburner” handlar om självmord.
— Det är inga bussiga texter, han har fått ur sig en hel del mörka sidor. Självupplevda. Det här är en kanal för att få utlopp för känslor.

NICLAS BLEV MEDLEM i slutet av 1996, när de andra tre — Jim, basisten Håkan Skoger och trummisen Thim Blom — redan hållit på ett tag. Nu har Håkan gått vidare till HEADPLATE.
— Han ville spela hardcore, typ KORN och DEFTONES. Han är duktig, spelar med hela kroppen, han har kapacitet till så mycket mer.
Håkan meddelade redan förra hösten att han inte kände för GARDENIAN längre, men var ändå med på skivan och fotona. Först i början av juli hittade de andra en ny basist, Krister Albertsson, Niclas gamle vapendragare från SARCAZM.
— Personkemin stämmer, han har samma låga nivå på humor och han vill satsa. Det känns skönt att vi äntligen bestämt oss.
Niclas är den som spelat mest innan GARDENIAN. RISING var första försöket, på högstadiet.
— Vi lät som MÖTLEY CRÜE, körde livestuket med trikåer, brottardojjor, allt. Du skulle garva knäna av dig, men det gick bra med tanke på att vi var så unga.
SARCAZM, där Niclas också ingick, bildades 1990. De släppte tre demos och 1994 kom fyralåtarssingeln ”Breath, Shit, Excist” (sic). Samma år medverkade de med METALLICA-covern ”Motorbreath” på ”Metal Militia”-samlingen som gavs ut av Black Sun.
— Vi var nog slappa. Vi var med när death metal slog igenom, innan AT THE GATES startade. Men vi blev förbisedda, vi hade inte den där meloditjosan.
Jesper Strömblad, gitarrist i IN FLAMES, startade sitt första band POLTERGEIST med Niclas, och de två har även turnerat ihop med IN FLAMES. Han blev tillfrågad inför ett par sommarfestivaler 1997 — bland annat Wacken — och åkte med på en Europa-sväng i januari 1998 och en vända till Japan.
— Jag var sessionmusiker. Jag kan inte säga att jag var med i gruppen. GARDENIAN var det jag ville göra, där jag hade hjärtat.
Någon avundsjuka mot sina mer kända kollegor påstår han sig inte känna.
— Jag brinner så mycket för det jag gör, att vi ska nå dit också. Det finns kapacitet till det. Vi kan nå dit om vi ger oss fan på det. Men det var en lärorik period, jag hade aldrig varit ute och spelat på det sättet. Jag har dem att tacka för mycket.

DEBUTEN ”TWO FEET STAND”, som släpptes på franska Listenable, beskriver Niclas diplomatiskt som ett bra första steg med många goda idéer. När jag erkänner att jag inte hört den skrattar han.
— Det ska du inte göra heller! Den blev inte så lyckad.
Inspelningen i Fredman tog elva dagar, Niclas var den ende som varit i en studio förut. I dag har GARDENIANs musik mer hjärna, tycker han.
— Alla är som en enhet, det är ljusår emellan. Tightare, mer välspelat. Men man kan känna igen sig. Vi lade grunden på första plattan, det finns pondus i den, säger Niclas och knyter näven.
— För att formulera det som ett könsord, det finns kuk i musiken. Energi.
Även ”Soulburner” är inspelad i Fredman, på nitton dagar.
— Vi gillar att jobba snabbt, inga krusiduller. Och det är lika bra att arbeta när man är i studion.
Med på albumet finns också en inlånad keyboardist, Thomas Fredriksson. ”En duktig kompis som har prylarna.” Han är med för att ge bredd och luft.
— Hmm, blir det fylliga svaret på frågan om Niclas är nöjd med slutresultatet. Det finns alltid saker att fila på.
— Det är lite av en morot inför nästa skiva, att rätta till vad som var fel på den förra. Man lär av varje album, förklarar han, men verkar belåten.

INFÖR ANDRA PLATTAN bytte GARDENIAN upp sig från Listenable till Nuclear Blast. De var inte nöjda med Listenable, och tyckte framför allt att bolaget sköttes för fegt.
— Laurent Merle borde ta chanser. Vi ville nå ut så att folk kunde få tag i plattan.
Niclas medger att det nog gjorde sitt till att han var ute och spelade med IN FLAMES, träffade folk och skaffade kontakter, men tror att det ändå var musiken som gav dem det nya kontraktet. Även Earache och Century Media visade intresse, men det var Nuclear Blast som drog det längsta stråt. Att komma loss var som alltid struligt, men nu har de ett nytt kontrakt på fyra skivor.
— Det viktigaste för oss var att få ihop material och spela in, att inte förlora så mycket tid. Det är ganska lagom tid mellan utgåvorna, men det kunde kanske gått fortare eftersom vi är så små.
Mellan fullängdarna har grabbarna hunnit medverka på hyllningar till MERCYFUL FATE och SEPULTURA.
— MERCYFUL FATE är gamla gudar. Listenable-nissen gjorde en tribute och frågade om vi ville vara med. Givetvis. Vi slaktade ”A Dangerous Meeting”… Jag tycker att vi lyckades ganska bra. Vi arrangerade om den, det är roligare än att spela rakt av.
Vad beträffar SEPULTURA gillar han de gamla alstren bäst, favoriterna är ”Beneath The Remains” och ”Arise”.
— Men vi tyckte ”Beneath The Remains” var meckig, vi tog något lättare. Det blev ”Cutthroat”, även den är en egen tolkning som vi är nöjda med.
Niclas har till och med fått så blodad tand på covers att han ringt den gamle Backstage-redaktören Lennart Larsson och bett att få medverka på samlingen där svenska hårdrockare tolkar andra svenska hårdrockare.
— Jag skulle vilja spela in någon gammal ALIEN-låt. Jim Jidhed är också från Tynnered.

GARDENIAN-KOLLEKTIVET ska också göra en video till låten ”Deserted”, med hjälp av en vän som studerar till regissör. Helt utan budget och med utrustning lånad från fritidsgårdar och skolan. Platsen blir Niclas arbete.
— Jag är sprutlackerare. Det finns boxar som man sprutar i. De är rätt ofräscha, så det kan man nog göra något av.
Låten beskrivs som skivans mest catchy och med dansbandslängd — tre minuter. Fast den viktiga frågan är förstås var videon kommer att visas. Niclas har också funderat.
— Men det är väldigt ballt att göra. Det ska bli skoj att se hur han lägger upp det, om man får vara med själv. VIVA finns väl fortfarande?
Omslaget till ”Soulburner” är förresten gjort av DARK TRANQUILLITYs gitarrist Niklas Sundin. Ett samarbete som kom till skott tack vare Anders Fridén, sångare i IN FLAMES.
— Jag hjälpte till att måla i Fredmans studio när Anders tipsade mig. Jag kollade upp honom, och det han hade gjort var helt grymt. Han ligger bakom DARK TRANQUILLITYs ”Projector” också.
Omslaget är ett foto som Sundin manipulerat, vridit och vänt på. Där finns inristade tecken och ord ur titlar. Niclas menar att helheten är viktig och han är även nöjd med fotona.
— De blev bra, men vi ser ut som KREATOR!
”Soulburner” ger vid första lyssningen ett splittrat intryck, och en fråga om influenser känns berättigad. Niclas anser att det mörka och dystra ger den röda tråden, men svarar gärna.
— Jag är allätare. Nu skrattar du säkert, men i höstas upptäckte jag Uno Svenningsson. Han är jävla bra. Det är lite vibbar därifrån på plattan.
Vidare nämner han IRON MAIDEN och NEVERMORE, till och med HELMET.
— I ”Powertool” finns det ett stötigt riff, det har en vibb av dem.
Och så var det ju KYUSS. Samtliga GARDENIAN-medlemmar gillar de gamla ökenrävarna.
— Det hörs lite, i andra låten, sticket! Det är skumt, vi jammar mycket, tro det eller ej.
Efter att ha hört Niclas prata går det att lista ut att hans medmusikanter är något yngre, med undantag för nytillkomne tjugoåttataggaren Krister. Tim är tjugo år och Jim tjugotvå. Niclas är tjugosex fyllda.
— Jag har fått Tim och Jim att lyssna på gamla METAL CHURCH, SAVATAGE och liknande. De hänger på. Tim köpte båda SANCTUARY. Och han har fått in mig på STRAPPING YOUNG LAD.
Och så den vanliga frågan. Göteborgs-soundet, varför går det så bra?
— Det är hög kvalitet på musiken. Och det händer alltid något roligt. DARK TRANQUILLITY har blivit mer poppiga, de har lite DEPECHE MODE-vibb, IN FLAMES har utvecklats och blivit hårdare. Alla utvecklas, det hade inte funkat om alla gjorde samma plattor igen.
Niclas tycker dock inte att GARDENIAN hör hemma i det typiska Göteborgsfacket.
— Man blir automatiskt placerad där när man kommer från Göteborg, men vi har inte de melodiska bitarna. Vi drar mer åt det poppigare hållet när det är melodiöst.
— Vi får väl flytta till Skövde och starta en ny scen.