DET BLIR INTE SVÅRT att i december utse 1999 års största puckon. Herrarna (det brukar alltid röra sig om män av någon märklig anledning) är inte helt okända i puckosammanhang. Snarare är de synonymer för uttrycket. Pucko som livsstil. Dumhet som ideal. Att slå herrar Brolin, Borg och Alban kommer bli synnerligen svårt — för att inte säga omöjligt.
Vara korkad, som en kul grej liksom.
På insändarsidorna i förra numret undrade Eric ”The Heretic” Gustafsson från Norrköping om placeringen av DARK FUNERAL på min årsbästa-lista var ett infall av interna lustigheter. Eftersom Robban inte kommenterade det känner jag mig föranledd att själv göra det:
DARK FUNERAL skämtas det inte om. DARK FUNERAL manglar metal som få. DARK FUNERAL är kung. OK?
Ni som tänkt skicka demos. Gör gärna det! Men glöm inte bio, foto, låttitlar, kontaktadress, telefonnummer och någon trevlig muta.
Betyg: [I] till [X]

INGET BAND HAR GÄSTAT Svinstian så många gånger som Karlsborgs hårdaste och skitigaste punkrockare, HELLSHIT. Det här är sjunde gången gossarna kommer på besök, och även denna gång är de lika underhållande som tidigare. Det är bekymmersamt att inte fler inser den klass trion besitter. Själv har jag bränt in gruppens alla demos på en CD och njuter när kanoner som ”Puppets To Slaughter”, ”God Fuck”, ”Back For More”, ”Smells Like Hellshit”, ”Gun Hells Week” och ”Pussy Punx” avfyras.
Det nya alstret går under beteckningen ”Fucking Jävla Kuk Valhall — Hellish Live At Skövde 1999” [V] och ståtar med arton tunga hits ur combons karriär, varav tre är covers på KROKUS (!), VIBRATORS och DISCHARGE.
Arton tunga hits tycker kanske somliga borde rendera i ett högre betyg. Det går inte. Dessa liveversioner är alltför alkoholindränkta för att jag ska njuta. Nu antar jag att HELLSHIT föredrar ett par pavor whisky framför ett skärpt framträdande på scen. Och som vokalisten Tedro sluddrar kan man tro att han dessutom svalt en back starkbärs.
Mellansnacket blir, eh… pinsamt. (25:-)
Fett mos från Ystads-kvartetten CROWPATH. Deras förra demo recenserades på Jorden Runt-sidorna i #28 av Löken och han tyckte att ”CROWPATH står sig väl”, även om det inte riktigt var hans pryl.
Sedan dess har gänget plockat in en basist, så att den förre kan koncentrera sig helt på sången.
”Anthems Of Hell” [VI] är väl inte riktigt min grej heller. Dock har jag svårt att motstå skåningarnas ångestbesprutade metal. Utan tvekan fanns det talang hos ungdomarna och de fem inspelade verken ger mersmak. Gärna då med ett betydligt fetare och bättre ljud. Men det är inte en självklarhet:
”Tycker ni ljudet är dåligt? Det tycker inte vi, det blir mer evil”, förklarar CROWPATH. (25:-)
PALMEGRUPPEN är förvisso ett coolt val av namn, men att påstå att de här Sollefteå-spexarna är det minsta tuffa går inte för sig.
ONKEL KÅNKEL-plink plonk. Låtar som ”Den Dansande Björnen Bhimsa” och ”Tre Pundare Ryker Ihop”. Barnsligt, meningslöst och fullständigt ointressant. ”Vår Lilla Söderhavsö!” [I] med PALMEGRUPPEN är ett internt Sollefteå-skämt. Själv är jag förbannat glad över att jag inte bor i Norrland. Det är alldeles uppenbart att de långa vintrarna gör människorna där dumma i huvudet. Tapen är tydligen ”strictly limited”. Kunde jag aldrig ha gissat… (30:-)
En ny inspelning från BLOOMCORE.
Gissa om jag blev glad!
Fördelen med göteborgarna är att de skickar in ett par låtar åt gången. Färska ”#2 1999” [IV] består av ”Blueboy Cowboy” och ”Cum On”. Alldeles lagom när det gäller BLOOMCORE.
Och jag måste faktiskt erkänna att ”Blueboy Cowboy” har sina förtjänster. Svettigt gung för folköls-partyt. (Tomband + porto)

REPUBLIKEN JÄMTLAND. EU-motståndets allra starkaste fäste representeras i denna Svinstia av Östersunds-förmågorna HUMAN WASTE och SKYWALKERS. Deras fyralåtarssplittape [VII] visar prov på goda kunskaper i den skandinaviska röj-skolan.
I HUMAN WASTE spelar folk från nästan hela Östersunds punkscen — OPPOSITION, DISTRACT, ILL CRASH och GRINNERS. Dessutom återfinns ena ägaren av duktiga kassettbolaget Education Tapes i sättningen. Killarna har spelat tillsammans endast några månader och det är imponerade att de behärskar manglet så väl. Råpunk med klass. Enligt kvartetten kommer de inom kort att färdigställa sin första egna demo. Det ska bli spännande.
SKYWALKERS är inte dumma heller. Hårt, rått, intensivt och med en delikat metaltouch som är helt rätt för bandets sound. Killarna har tidigare medverkat på kompilationen ”From Sweden With Anger”. Låtarna där representerar knappast dagens version av SKYWALKERS, vilket troligtvis beror på att de bytt ut halva manskapet sedan sist.
Vokalist Sylen har nyligen startat skivbolaget New Noise. Först på menyn står ett samlingsalbum, med bland annat ovan nämnda akter. Sedan en singel med SKYWALKERS, inspelad i Sunlight. Sylen efterlyser grupper till kommande utgåvor. Och när du ändå skickar upp din demo till Östersund, be att få den här godingen inspelad. (Tomband + porto)
Från Sveriges framsida, pärla, Norrköping kommer fem grabbar i sjuttonårsåldern. Tillsammans formar de hardcorerockande kollektivet AWESOME ANDROIDS (byt namn, det stinker), som växt fram ur spillrorna av FENCE.
Jag blir imponerad av låtmaterialet på ”Striker” [VI]. Det finns ett mörker i låtstrukturerna som väcker intresse. Jimmys rossligt arga röst adderar ytterligare en skön känsla som bär upp de fyra inspelade verken. Problemet för AWESOME ANDROIDS (förutom det usla namnet) är att det i vissa partier låter alldeles för taffligt. Som man stressat fram vissa pålägg. Det här är naturligtvis petitesser i sammanhanget. Med mer rutin i studiomiljön kommer Peking-snubbarna troligtvis bjuda på ett par överraskningar i framtiden. Men du, spana in ”Striker”. Den är hård! (Kassett 20:-/CD 40:-)

NU FÅR WALLENBERG, Bonnier och Stenbeck se upp. AKIS (ANTI KAPITALISTISKA INSATS STYRKAN) från Skellefteå är här. Unga och jävligt arga!
Jag kan inte med bästa vilja påstå att de tre antikapitalisterna behärskar det de håller på med, men jag gillar dem ändå. Det är något visst med sådan här skitförbannad primitiv punk. Det är egentligen det här som är punk: Slänga på sig instrumenten. Ställa sig på scen och stå upp för det man tror på. Skita i vad folk tycker och tänker. Göra sin egen pryl. Gå sin egen väg. Det gör AKIS och det är därför jag gillar dem.
”Man behöver inte ha fantastisk utrustning eller talang för att spela in musik”, skriver gossarna.
De har fattat allt!
”Mata De Svältande Med Regeringen” [V] låter som ett MOB 47 med kraftig baksmälla. Mer charmigt än bra. (25:-)
Förresten, här skulle jag kunna passa på att rekommendera årets andra utgåva av alltid lika intressanta skriften ETC, som behandlar De Rika. Johan Ehrenberg inleder med orden ”Det här numret av ETC handlar om ett länge bortglömt problem. Problemet med de rika.” Därefter bjuds det på reportage om hur billigt de rika lever, de rika som ett samhällsproblem, om subventioner och bidrag till de rika. Och så vidare.
Bland annat levererar Charlotte Beatte Barke, vice ordförande i Fria Moderata Ungdomsförbundet, på den här pärlan:
”Det är synd om överklassen i dagens Sverige… Skulle man göra som i England, där man kan ge titeln Sir till en person som har gjort bra ifrån sig. Då får man ett naturligt belöningssystem som dessutom inte behöver kosta så mycket.”
Även Nordbankens chefekonom Nils Lundgren, som själv är höginkomsttagare, snyftar:
”…syftet med skatten är helt enkelt att den med höga inkomster inte skall få så mycket kvar.”
Det är uppenbarligen synd om de rika. Kan inte någon välgörenhetsorganisation hjälpa dem? Var är filantropen drottning Sylvia? Var är Carola? Var är TV4? Ni har en uppgift att utföra.
Den svenska överklassen lider!

ETT SPECIALARBETE i skolan utvecklades till ett band. Det kallar sig INHALE, kommer från Varberg och säger sig vara influerat av KORN, MACHINE HEAD och DEFTONES. Jag är inte direkt hemma på något av de namnen. Anser dock att det finns kvaliteter på demodiscen ”#1” [VII]. INHALE är hårda. Med ena benet i New Yorks hardcorescen och det andra i en betydligt mer metalorienterad miljö slår de an tonen på förstlingsverket. Som sagt är inte det här mina vanliga jaktmarker, men jag skulle bli mycket förvånad om inte INHALE kommer låta tala om sig framöver. Utförandet är felfritt. (Tomband + porto)
Fräckt! Utan skrupler. Kungsängens MACKS snor så uppenbart från TURBONEGRO (vilka själva inte var speciellt främmande för att snatta) att jag häpnar. ”Red Shoes”, inledningseposet på den självbetitlade debuten [VII], är så proppad med stöldgods att en poliskonstapel skulle ha att göra i veckor. Om han nu inte frågar alla oss som äger ett exemplar av utmärkta ”Apocalypse Dudes” och mer än gärna drar upp volymen och skrålar med i ”Get It On”. Vi är de perfekta vittnena under rättegången. Vi kan svära på den heliga lagboken, vid Gud och Laila Freivalds dryga uppsyn att vi vet sanningen. MACKS snor! Självfallet ska de inte ha något straff för sitt tilltag. De ska premieras för att de återanvänder homohits av allra högsta klass. Det finns ytterligare tre låtar på MACKS demo-CD. Jag gillar dem också. Fast här känns inte TURBONEGRO speciellt närvarande. Mer åt glamrock’nroll-hållet. Det duger gott.
Förresten har jag en fundering som jag hoppas att någon av er alerta läsare kan hjälpa mig med. MACKS sångare går under pseudonymen Starfag. Är det Robban, Gustaf eller Erik som döljer sig bakom det namnet. (Tomband + porto)

MEDAN VI ANDRA dagen efter tomtens besök låg dästa av all julmat besökte Stockholms SOILED CREAM studion. Trion har existerat i runt fyra år och demodebuterade 1997. Uppföljaren, ”Shit” [IV], ger ett minst sagt splittrat intryck. Det lyser igenom att Martin, Kristofer och Rickard inte har en aning om vilken väg de ska välja, resultatet blir att de som nackade höns springer åt alla håll samtidigt. Det är synd, för det tycks finnas potential. Men om killarna ska få utlopp måste det struktureras rejält. I öppningspåret låter SOILED CREAM som en elak, skramlig punkensemble, med den anmärkningen att Martins sång är för vek. Sedan genomgår inspelningen en märklig förvandling och NIRVANA blir riktmärke. Då tappar stockholmarna känslan och framstår som något av alla de sorgliga cover-orkestrar som hemsöker landets småorter. Och än tydligare avslöjas det att Martin knappast är någon vokalist av rang. De skulle kanske stannat hemma på juldagen. Käkat choklad och sett på TV. Studiovistelsen var ingen framgång. (Tomband + porto)
SLODUSTS demo-CD klockar inpå 31.05 minuter. Jag tycker att det är för mycket för en demo. Det är sällan ett gäng på det stadiet har material till att underhålla så länge. Det gäller även denna Nynäshamns-kvintett, som själv säger sig vara ett ”sjujävlarband” med influenser från HOUSE OF PAIN, SEPULTURA, SNOT och P J Harvey.
Själv tycker jag sjulåtarsalstret ”Twisted Ahead” [V] främst påminner om METALLICA, men det märks även att SEPULTURA är husgudar. Lyssna bara på ”What You Want” och sedan ”Refuse/Resist”. Kul i mindre doser. (Tomband + porto)
En westernosande instrumental tolkning av ”House Of The Rising Sun” inleder DJANGO KILLS tape. Sedan brakar helvetet löst med ”Your Record Collection Sucks”, som ett ATARI TEENAGE RIOT light. Och det låter — och är — rätt kul. Tyvärr varar det inte så länge. DJANGO KILL blir en ofarlig blipblopgrupp, bestående av kids i femtonårsåldern som diggar konstiga ljud, ”Star Wars”-filmer och Blixt Gordon. Då är ”…If You Live, Shoot!” [III] bara trist och korkad. (25:-)
Punkrockande rävarna i FIRST DEGREE MURDER har blivit granskade två gånger tidigare, i #25 (”Holocaust”) och i #28 (”No Cure”). Jag gillar båda utgåvor.
Nya ”S/t” [VII] är inget undantag. Borlänges tuffaste har blivit råare och hårdare sedan sist. Elva låtar som doftar såväl DISCHARGE runt 1982 som betydligt modernare crusttongångar.
Inte nog med det, dessutom manglar FIRST DEGREE MURDER BEDRÖVLERZS gamla ”Our Statement”. Det är ball. Det hade inte varit lika roligt om de tolkat OGRÄS ”Mordgrisar Är Vi Allihopa” (fniss). (25:-)

FÖR ETT PAR nummer sedan recenserades demon ”Hell Of A Noise” med Kristianstads OVERBLOOM. I dag heter de SPACE COWBOYS och har mycket på gång. Premiärsingeln ”Striptease” (se recension längre fram i tidningen) är redan ute på australiensiska Mondo Bizarro. Inom kort dyker ytterligare två vinylsjuor upp, en på Österrikes Pure Vinyl samt en på amerikanska Nomads. Dessutom kommer Safety Pin att släppa en tiotummare i höst.
Till Svinstian har SPACE COWBOYS skickat sexlåtarstapen ”S/t” [VIII], som jag sätter stort värde på. Detta är en högst skitig pluton och spåren andas trions favoriter, i form av DEAD BOYS, RAMONES, SEX PISTOLS och STOOGES. Jag skulle även vilja lägga till MOTÖRHEAD. ”Charmant demo”, tyckte P3. Jag är benägen att hålla med. (30:-)
Med inspelningen ”If You Can’t Be Good Be Bad” fick Strömstads-trion HATHOR krönikören på ett förträffligt humör. Nu vill pojkarna återigen underhålla och även om överraskningseffekten nu är borta lyckas de. ”Philistine” [VII] är en gedigen rock’n’roll-såpa i fem avsnitt, där den extra kryddan är tolkningen av MISFITS ”Hate The Living”.
HATHOR berättar att de skickat förra inspelningen till ett trettiotal mindre etiketter och inte fått ett enda svar. Inte ens ett nej har småbolagspampar orkat bemöda sig med att yttra. Oförskämt, anser Svinstian. (25:-)

KÄLLKRITIKENS ABC. I aprilnumret (#191) av det amerikanska hardcore/punk-magasinet Maximumrocknroll hyllas svenska BOMBSHELL ROCKS och KRIGSHOT. Inget märkligt i det. Grupperna är bra och Maximumrocknroll har alltid gillat svenskt mangel. Det roliga är avslutningen på anmälningen av KRIGSHOTS briljanta ”Maktmissbrukare”. Så här skriver Ty Smith: ”I’m wondering if the guitarist is the same Jallo from such legendary bands as NO SECURITY, DISCHARGE, TOTALITÄR, DISFEAR…”
Nog har Jallo lirat i ett antal utmärkta punkkonstellationer, men DISCHARGE?
Ringer naturligtvis upp herr Lehto på Sidekicks-kontoret i Örebro.
Har du läst senaste Maximumrocknroll?
— Mmm.
Inte visste jag att du lirat i DISCHARGE.
— Jag gick under ett annat namn då.
Vilket?
— Rainy… eller var det Bones kanske? (fniss)
Jag kan lova att ni aldrig får se liknande pinsamma missar i Close-Up och jag gissar att stackars Ty Smith på Maximumrocknroll kommer få att äta upp sina rader mer än en gång.