Ett nytt och jävligt bra svenskt band är Welfare. Efter tre demoinspelningar är nu bandet dubbelt aktuella med både en splittsingel med THE UPSKIRTS och en tolvtumsvinyl på det USA-baserade bolaget Rock’n’roll Blitzkrieg. Läs vidare och lär av vad sångaren och gitarristen Jon har att säga.

Från Hofors ett par mil utanför Sandviken i Gästrikland kommer bandet Welfare, som nyligen tog det eftertraktade steget från demobandstadiet till att vara aktuella med flera tuffa skivsläpp. Bland annat en 12″ på Maximum Rock’n’roll-skribenten Mark Murrmans bolag Rock’n’Roll Blitzkrieg.
För den vars hjärta klappar för traditionell svensk punk modell trallig är Welfare dubbelt så intressanta. Sångaren och gitarristen Jon har nämligen under tio års tid stått för trummandet i RADIOAKTIVA RÄKER, som efter sommarens spelning på Rajtan Tajtan festivalen lagt ned verksamheten. Troligtvis råder det landssorg bland Tysklands punkare. Tro nu för allt i världen inte att Welfare har några större musikaliska likheter med Räkerna. Faktum är att jag har svårt att hitta några större likheter med något annat band. Kanske är det också där bandets styrka ligger.
För att få en hyfsad bild av hur bandet själva ser på sin musik frågar jag Jon i vilket fack i skivaffären han skulle vilja placera Welfare.
— I rockfacket på topplistan tror jag, svarar han självsäkert med en gnutta ironi. Vi är nog ganska mitt mellan punk- och rockavdelningen. BLINK 182 står säkert i punkhyllan, därför vill vi vara i rockhyllan. Har dom inte Blink 182 vill jag helst vara i punkhyllan. Men jag tror att vi hamnar på rockavdelningen ändå. Genrerna är ju så jävla smala nuförtiden förutom i skivaffärerna då. De flesta skivorna som står i punkfacket borde ju inte stå där tycker jag.
Av Jons svar kan man lätt dra slutsatsen att mesig MTV-punk inte är något som står högt i kurs hos Hofors hårdaste. Då jag personligen gillar att sätta stämpeln ”punkrock med inslag av streetpunk” på Welfares musik undrar jag naturligtvis om denna beskrivning är något grabbarna kan skriva under på.
— Lite grann kanske, den största likheten är nog att låtarna är enkla och relativt melodiösa samtidigt som de är ganska hårda. Det kommer nog ifrån att jag aldrig har gillat krångliga låtar. Band som har gjort ett par skivor brukar oftast tappa kollen på vilka låtar som är roliga att spela och vilka som är roliga att lyssna på. Det gäller att få till kombinationen, svarar Jon.
En förträfflig kombination beträffande influenser måste jag i vart fall gratulera bandet till. Vad annat kan man göra när såväl klassisk hårdrock och rock’n’roll nämns sida vid sida med LEONARD COHEN.
— Vi lyssnar på grymt mycket och olika musik. Man vill ju höra låtar som är så jävla bra att man omedelbart måste göra en egen. Eller att man hör något som låter så jävla tufft att man känner att man vill vara lika tuff. Sen om det är Leonard Cohen eller ROCKET FROM THE CRYPT tror jag inte spelar så stor roll. Det är mest energi och känsla jag vill åt tror jag.
De brittiska härförarna IRON MAIDEN finns det knappast något band i dag som undgått att ta intryck av. Welfares förhållande till bandet lyser igenom i låten Run for the pills. En flört med Run to the Hills från britternas tredje album.
— Jag gjorde texten till stor del medan jag sjöng in den. Den handlar om att ha huvudet fullt med idéer utan att våga genomföra någon av dom. Vi ville att den skulle heta nåt fantasifullare än vanligt och spånade lite. Från Run to the Hills kom vi vidare till Run for the pills. Det är du den första som påpekat underligt nog.

Månadens band

Under åren ’97/’98 gav Welfare ut tre demokassetter. Redan efter den första, betitlad Yesterdays News, började det hända saker. Förutom att bli nominerade till månadens band i fanzinet Skrutt hamnade några av låtarna på en samlingsplatta och även radions P3 Demo hade den goda smaken att spela ett par låtar med bandet. Även delar av den tredje går att finna på diverse samlingar runt om i världen.
Under ’99 hann bandet förutom att rekrytera gitarristen Tomas även spela in den utmärkta sexlåtars-demon On a Mission som kom att sätta punkt for Welfares tid som demoband.
— Vår basist Per lade upp låtarna On a Mission och Merry-Go-Down på en massa MP3-sidor. Bland annat en som heter Listen.com. Han som recenserade låtarna där heter Mark Murrman och jobbar även på tidningen Maximum Rock’n’Roll. Han tyckte vi var skitbra och skrev den bästa recensionen vi någonsin kommer att få. Vi fick kontakt och han höll precis på att starta ett skivbolag, Rock’n’Roll Blitzkrieg, och ville släppa On a Mission som 7″. Det här var runt september ’99 och det var tänkt att den skulle komma ut i december. Då bestämdes det att det skulle bli en dubbel 7″ som skulle komma ut i april och sedan bestämdes det att det skulle bli en 12″ som till slut kom ut i juni 2000.
Under väntan på att On a Mission skulle slå ned i skivbutikerna passade bandet på att spela in ett gäng nya låtar. Två av dessa finns nu på en splitsjua på Diapazam Records tillsammans med The Upskirts, ett Stockholmsband där Welfares före detta gitarrist Jimmy numera återfinns.
— I början av 1999 flyttade vår dåvarande gitarrist Jimmy till Stockholm och började i The Upskirts. Han snackade lite löst om att dom skulle släppa en 7″ på ett amerikanskt bolag. Vi tänkte inte så mycket på det och hade ingen riktig koll på vad bandet han börjat i hette. Sedan visade det sig att vi följs åt hur vi än beter oss. Ett tag jobbade jag och Jimmy på samma jobb, spelade i samma band och bodde i trappuppgångarna bredvid varandra. Ett tag trodde jag nästan att vi var ihop. Vad det gäller splitten så var vi jävligt skeptiska precis när vi hade spelat in låtarna. Vi gjorde om första mixen för att vi tyckte det blev för mesigt. Vi var skeptiska, även till andra mixen, men på vinylen tycker jag det låter bra.
Att Welfare låter bra är det inte bara Jon som tycker. Tur är väl det. Sedan förra sommar ’99 då On a Mission spelades in har bandet varit med i åtskilliga fanzines och enligt Jon har det enkom varit lovord. Trevliga blaskor som Backlash och Skrutt har intervjuat bandet och även Close-Up’s punkpappa Särling fattade tycke för dem.
— Den har fått hur bra kritik som helst i alla fanzines vi hittills läst, men vi har inte sålt så mycket av demon, ungefär 100 exemplar. Sen har vi väntat i ungefär 8 månader på att vinylen ska komma ut och då har vi inte velat sälja några demos. Till tidningar och liknande har vi bara skickat ut ungefär 50 demos. Av första och andra demon skickade vi ut ungefär 150 ex av vardera. De som inte svarat har heller inte fått några demos i fortsättningen. Vi har varken tid eller lust att sitta och skicka gratisprylar till en massa muppar.

USA-turné?

Efter en vända i den engelsk-svenska delen av ordboken vet man att welfare kan betyda välgång/välfärd men även står för den engelska motsvarigheten till vårt svenska socialbidrag. Att säga att det inte går bra för Welfare vore en lögn men av någon anledning får jag för mig att bandnamnet syftar på den senare betydelsen. Vilket även visar sig stämma. Jon förklarar.
— För typ 5 år sen var vi säkert 15 personer i det här huset jag bor i nu som gick på socialbidrag och det blev ett internt skämt. En kille tänkte åka ner till stålverket på lucia och bjuda på glögg och pepparkakor som tack för att dom drog in pengar till statskassan. Det blev inte så. Han fick jobb där i stället.
Raden av svenska band som blir kontrakterade av amerikanska bolag modell mindre blir längre för var dag. Det börjar även bli mer vanligt att mindre svenska band på detta sätt får möjligheten att göra en USA-turné innan de ens varit ute i Europa. Även Welfare har under en längre tid haft en sväng till USA i planerna men jag anar en viss skepsis huruvida det blir av eller inte.
— Förväntningarna var grymma, nu är dom inte längre så stora. Det är vi och The Upskirts samt THE STATICS på vissa av gigen. Det ska bli 2-3 veckor på västkusten men det är sa jävla mycket krångel hela tiden. Det är heller inte helt lätt att komma in i USA. I höst har vi lite på gång i Tyskland som vi tror mer på. Vi och The Upskirts som vanligt får man väl nästan säga. Vi gillar dom som fan, så det är helt okej.
Generellt har det varit glest med spelningar för bandet. De flesta har varit i Hofors med omnejd undantaget ett par utflykter till huvudstaden. Trots att Welfare har bokningsbolaget Dirty Rock’n’roll i ryggen har det inte varit lätt att få spelningar. Har man ingen skiva att visa upp är det svårt.
— Förhoppningsvis kan Dirty Rock fixa lite justa spelningar nu när vi börjar få ut lite skivor, säger Jon.
För tillfället är det replokalen som gäller för killarna som håller på att repa in låtar till en mini-CD som kommer att släppas av Diapazam Records i januari.
— Vi har 10 nya låtar och ska repa in minst 4 till. Av dom 14 ska vi sen välja ut dom 10 bästa. I Augusti ska vi sen spela in de 10 låtarna i Diapazam-studion i Väsby och välja ut dom 6 bästa till Mini-CD’n. Låtarna som blir över kommer att hamna på olika samlingsskivor. Just nu är två stycken klara men det dyker säkert upp fler. Diapazam kommer även att ge ut On a Mission på CD så snart som möjligt. Jävligt bra tycker vi!

DISKOGRAFI:

On a Mission
12″ Rock’n’roll Blitzkrieg 2000
s/w The Upskirts
7″ Diapazam 2000