Det i mitt tycke mest intressanta bandet på uppgång just nu är östgötarna i The Nifters. Med sin träffsäkra blandning av ZEKES ös och AC/DC’s gung har de all potential att lyckas. Sedan starten for drygt ett år sedan de varit förpassade till replokalen och de lokala spelställena men nu verkar det som om det lossnat för killarna som i skrivande stund precis satt sina kråkor på ett kontrakt för amerikanska Scooch Pooch Records. För att få veta allt om hur det känns att bli stallkamrater med storheter som Zeke, HOOKERS och BACKYARD BABIES bjuder jag hem killarna till min enkla boning for en pratstund.

För lite mer än ett år sedan, närmare bestämt i januari ’99, lades grunden till vad som skulle komma bli The Nifters. Mats — sång/gitarr och Johan aka Johnny — gitarr hade länge funderat på att dra igång ett rockband och när Mats gamla band LOOO lade verksamheten på hyllan var det inte mycket att orda om. Mattias aka Tengo No Bragas, även han från Looo, plockades in på trummor och bakom basen placerades den cigarrökande dansken Preben Breiner.
Band som spelar punkrock tycker jag ofta har en förmåga bli förutsägbara och hamna i fällan att låta som sämre versioner av sina förebilder, något som The Nifters definitivt inte gör. När jag frågar grabbarna vad de spisar på skivtallrikarna hemma i Skärblacka får jag inte direkt de svar man skulle kunna vänta sig från ett punkband. Mats som för övrigt har den goda smaken att uppträda iförd en DS-13-tröja nämner istället dödsmetall och sjuttiotalsrock som största influens.
— Själv lyssnar jag mest på PINK FLOYD och MOTORPSYCHO, säger Mats. Matte lyssnar jävligt mycket på TOOL och sen lyssnar vi alla på dödsmetall som exempelvis DARK FUNERAL och EMPEROR. Det var även en välrenommerad herre som jämförde oss med Zeke, AC/DC och FU MANCHU vilket vi tycker passar bra in på vår musik och samtidigt är något som vi lyssnar mycket på. Sen är det ju så att man omedvetet hämtar influenser från allt som man hör. Ibland kommer jag på mig själv med att jag hör någonting, en gammal Beatles låt eller något, och kommer på att ”faan det där riffet har jag ju snott rätt av”.
Hur fungerar låtskrivandet då? Jammar bandet ihop låtarna tillsammans i replokalen eller sitter var och en för sig hemma och knåpar ihop riff?
— Det är Johan och jag som skriver låtarna och vi brukar ta med lite riff till repet och så får man testa lite och se hur det känns. När det gäller texter så är det numera jag som står för dessa även om Johan skrev en del i början, berättar Mats som är den i gänget som är störst i käften.
Tvärtemot vad man kan tro när bandet bara har två låtskrivare har det blivit en hel del låtar under det år som bandet funnits.
— I början kom låtarna väldigt tätt inpå varandra, vi skrev väldigt mycket låtar under första halvan av ’99. En del hänger ju fortfarande med på repertoaren, konstaterar Johan.
— Men vi har även varit väldigt självkritiska och kasserat en hel del låtar. Gör man ett bra riff vill man ju samtidigt se till att det inte blir alltför likt HELLACOPTERS, Backyard Babies eller TURBONEGRO för det hugger ju folk på direkt med följden att man blir avfärdad som kopior och bleka Hellacopters-kopior vill man ju inte vara, fortsätter Johan, även om Hellacopters är ett bra band.
Med alla dessa olika influenser med band från alla möjliga genrer undrar man naturligtvis hur grabbarna själva ser på sin musik, är det i facket för punkrock vi kommer att hitta debutalbumet?
— High quality punk rock!!, utbrister Mats självsäkert. Vi spelar ju helt enkelt punkrock och det är ju inget att hymla med. Fast det är nog mer punk än rock’n’roll, reserverar han sig sedan. Det som gör att vi skiljer oss en del från andra band tycker jag är våra metallinfluenser. Vi kör med mycket dämpade E-ackord och sen gör faktumet att Johan är en fantom på gura inte saken sämre.

Tjusiga killar som spelar snabbt

Bandnamn är inte alltid det lättaste, vare sig det gäller att uttala eller att komma på. Listan på namn som inte ens borde ha varit påtänkta kan göras lång, eller vad sägs om namn som KUCKSUCKERS, VRÄVARNA eller SHITSLICKERS? Inget ont sagt om banden eller deras musik men man kan ju undra hur gamla de är. Trots detta är gränsen mellan osmakligt och genialt hårfin för vem kan låta bli att dra på smilbanden åt ett finurligt påhitt som THE BASTUAGGREGATERS? Namnet The Nifters är inte direkt något som drar uppmärksamhet till sig, snarare undrar man vad det betyder och om det betyder något överhuvudtaget. Det närmaste man kommer i ordlistan är nifty som betyder tjusig eller kvick/snabb så jag blir helt enkelt tvungen att fråga vad som ligger bakom namnvalet och om det egentligen betyder något.
— Det betyder egentligen ingenting, säger Mats. Jag hade nån grej för mig när jag gick omkring och sa nifty-nifty hela tiden och sen så var det ju det där med att man var tvungen att ha ett band som börjar med The och slutar på -ers, så The Nifters blev det. Då hade jag ingen aning om vad nifty betydde men nu i efterhand så passar det faktiskt utmärkt på oss, tjusiga killar som spelar snabbt.
— Vi hade i och för sig lite andra namnförslag också men inget gick att uttala när man var full, och det är man ju för det mesta, så de gick bort, tillägger Johan.
I påskhelgen sker det stora mandomsprovet för Nifters-killarna som då går in i studion för att spela in det som kommer att bli deras än så länge obetitlade debut som släpps av det förträffliga bolaget Scooch Pooch Records. Hittills har bandet spelat in två demos som endast använts i promotionsyfte och det var tack vare den senare av dessa, betitlad High Quality Punk Rock, som de kom i kontakt med Scooch Pooch.
— Vi spelade in High Quality Punk Rock i höstas och sedan tog vi oss i kragen och skickade runt den till en bunt bolag och fanzines vilket visade sig vara ett smart drag. Vi fick ju jävligt många stjärnor i Chrome och det tyckte vi var roligt. Sen har en hel del andra fanzines och även lokalpressen visat intresse. Vi har fått en hel del refuseringsbrev också men det är ju sånt man får ta och nu när vi skrivit på för Scooch Pooch spelar det ju mindre roll, tycker Johan.
— Plattan ska som sagt släppas av Jim på Scooch Pooch, han fick vår demo och tyckte det var skitbra och frågade oss om vi ville släppa något hos honom och det ville vi ju självklart. Först trodde vi att han ville släppa en sjua eller en mini-CD men han fick karatestånd direkt och ville släppa ett album, fortsätter Mats.
Hur känns det då att utan någon uppbackning från management och utan någon singel i ryggen gå direkt på det stora formatet och till råga på allt hamna i samma stall som Backyard Babies, Hookers och Zeke?
— Vi får ju helt enkelt se till att folk har hört oss så att de vågar lägga ut pengar på en hel platta men visst känns det skumt att gå direkt från demostadiet till att lira in en hel platta men det ska bli jävligt skoj. Samtidigt är man lite nervös, för det måste ju bara bli så jäkla bra, säger Johan fundersamt.
— Vi ska väl satsa på att lira så mycket ute som möjligt så att vi gör oss ett namn. Jim har lovat oss en hel del pengar i turné-support både för Europa och USA så det ska bli spännande. Han håller även på att förhandla med MNW/House of Kicks för distribution i Skandinavien och det vore toppen för som det ser ut nu finns hans prylar över hela världen utom i Europa, säger Mats förväntansfullt och resten av bandet håller med.

Norrköping Rock City

Med en platta ute och med ett bolag bakom ryggen så kan man ju bara hålla tummarna att killarna får komma ut på vägarna och spela. Något som de inte varit alltför bortskämda med hittills men som knappast kan skyllas på bandets företagsamhet utan snarare på det usla rockklimatet som råder i hemorten Skärblacka även kallat Sveriges Kingston.
— Förra året gjorde vi väl i runda svängar ett trettiotal gig i krokarna runt Östergötland. De bästa spelningarna har vi fått genom Micke och Jenny på Club Live i Norrköping. Tack vare dem har vi fått lira förband till PUFFBALL och på Reaktor festivalen tillsammans med HYMANS och HIGHSCHOOL HELLCATS där vi snodde publiken från MOTORHOMES OCH $1000 DOLLAR PLAYBOYS. Det är nog den bästa spelningen vi gjort, visst kan vi varit minst lika bra någon annan gång men att spela inför etthundra-femtio personer som röjer som svin är inte något man får uppleva varje dag, säger Johan.
— Just nu är det ganska glest med spelningar men vi har lite på gång. Förutom de vanliga lokala gigen ska vi spela i Stockholm på Kafé 44 tillsammans med NASBLOD som vi delar replokal med. Vi har även snackat lite med Studiefrämjandet om att få spela på Hultsfredsfestivalen för de har ju hand om demoscenen i år och det vore ju guld att få spela där, tycker Mats.
Trots det usla musikklimatet i Skärblacka verkar det som om grabbarna med jämna mellanrum spelar i det större grannskapet Norrköping och jag frågar därför vad bandet tycker om rocksituation i allas vårt Peking, hemort för Sveriges tuffaste tidning för hård musik, och då menar jag inte Close-Up.
— Ja, det är väl sådär… Spelställen är det ju jävligt dåligt med, det enda som finns är Club Live som brukar hålla till på Kulturkammaren eller i Evil Cave men det ligger på is nu pga. ekonomiska problem. Det är ju som sagt tack vare dem som vi har fått våra bästa spelningar och det var även de som fixade vår första demoinspelning så ett stort tack till dem tycker vi är på sin plats. Eventuellt har de någon sorts rockklubb på gång till hösten och det vore toppen, tycker Mats innan Johan tar vid.
— Nu finns det ju bara New Delhi som man kan gå till om man vill dricka pilsner och slippa discomusiken. Bra band är det även dåligt med, MARDUK är tveklöst det bästa bandet härifrån sen har vi stonerbandet DEAR MUTANT som verkligen är på gång. Sen finns det drösvis med skitband som bara tar plats i replokalerna. THE CHAINSAWS är rätt schyssta också…
Kvällen börjar lida mot sitt slut och innan vi skiljs åt frågar jag grabbarna vad de förväntar sig av framtiden och när vi kan se fram mot att hitta debutalbumet i butiken.
— Om allt klaffar borde skivan vara ute i augusti, man vet ju aldrig med folk i den här branschen men förhoppningsvis i augusti. Sen vill vi ut och spela så mycket som möjligt, släppa en massa sjutummare och vara med på samlingar. Ett schysst managementbolag efterlyses också och sen vill vi inte se att det snålas med stjärnorna på vår platta när den recenseras i Chrome.