Efter en längre tids musikalisk tystnad fylld av rykten om bråk inom bandet och splittring är nu råpunkarna Skitsystem tillbaka. Efter att ha avverkat sin första regelrätta turné, en vända genom staterna tillsammans med bolagskollegorna WOLFPACK och britterna EXTINCTION OF MANKIND, är nu göteborgs stoltheter redo att visa vad de går för. Med nye trummisen Kalle, tidigare i DISPENSE, bakom pukorna och det nya albumet Grå värld/Svarta tankar ute i butiken är Skitsystem hetare än helvetet. Givetvis tar Chrome fram smedhandskarna och frågar ut sångaren och gitarristen Fredrik Wallenberg.

Efter tiotummaren Ondskans ansikte var det tyst om er ett bra tag och det gick rykten om att ni hade splittrats, vad hände egentligen?
— Det som hände var bl a att jag och Tompa fick lite meningsskiljaktigheter angående framtiden med Skitsystem. Jag och Alex fortsatte själva och repade med trummaskin, vi lirade in 21 nya låtar på portastudio, skaffade ny gitarrist två gånger och planerade spelningar mm. Sedan hände inte så mycket. Vi träffade Tompa igen förra året över några öl och ansåg att vi skulle testa att lira ihop igen, vilket vi gjorde. Vi tog med Kalle på trummor, sedan har det bara rullat på och här är vi nu.
I samma veva annonserade Distortion om en samlings-CD vid namn Allt é skit!, vad hände med den?
— Den kommer antagligen i höst. Den kommer att innehålla Profithysteri, Ondskans ansikte, Levande lik samt eventuellt gamla demolåtar och livelåtar från Hultsfred. Anledningen till att den inte släpptes var att vi ville ge fansen nåt mer nytt innan. Allt e skit! är för dom som inte har skivspelare och vill höra skiten ändå.
Det låter fint då har man något att se fram mot på höstkanten. Om jag inte minns helt fel var det även tal om en splitsingel med 3-WAY CUM…
— Det var den som blev Levande lik med Wolfpack. Vi fick aldrig tag på killarna, det drog alltid ut på tiden och sedan rann det ut i sanden, tyvärr eftersom 3-way cum är ett av de bästa banden från Sverige.

PUNK OCH SCHYSSTA COVERS

Min första kontakt med Skitsystem var -95 då de medverkade på Distortions andra volym av samlingen Distortion to hell och likaså släppte sin första sjutummare Profithysteri. Sättningen nu skiljer sig en del mot då och även medlemmarnas engagemang i andra band ser annorlunda ut i dagsläget.
— Vår nuvarande sättning är densamma som från början med undantag från Kalle, vår nya trummis, annars är det Alex — Bas, Tompa — Gitarr/sång och jag själv på la guitara och vox. Kalle har tidigare lirat med Dispense samt en del mindre band i olika genrer. Alex lirar med STRAIGHT EDGE MY ASS (GBG HC) och själv har jag lirat med TOTAL SPEED (GRIND!!!). Tompa lirar och har lirat med så många olika band att jag inte orkar räkna upp dom, men bl a AT THE GATES naturligtvis.
At the gates har ju som bekant lagt ned men Tompa har knappast lagt all sin energi på Skitsystem för det. Han är snarare den i bandet som har mest järn i elden och lirar i flertalet mer eller mindre kända band. Kängbandet DISFEAR, hardcore-manglarna THE GREAT DECEIVER och rock-konstellationen BEN HUR är några av de band som Tompa engagerar sig i vid sidan om sin karriär som glamourös rockstjärna i Skitsystem. Hur fungerar det då att Tompa är med i flera band, är det Skitsystem som har högsta prioritet kan man undra.
— I vissa perioder blir han tvungen att prioritera vissa band ex. Disfear när dom turnerar. Det betyder inte att han inte satsar på Skitsystem, tvärtom. När han är klar med Disfear-turnén kommer han hem med en starkare vilja att repa vilket är bra för oss, för just då är vi högsta prioritet.

CRADLE OF FILTH…

Även om Tompa är insatt i kängscenen så har han ju sina rötter i Göteborgs dödsmetalscen, men vad ni andra har för musikalisk bakgrund har man inte hört så mycket om.
— Alla utom Kalle har faktiskt erfarenhet av att ha lirat i death metal-band. Själv lirade jag med ett band från Uppsala, SARCASM, och Alex lirade med ett band här ifrån GBG som jag inte kommer ihåg namnet på. Grejen är att vi drog igång Skitsystem mest för att det var kul att lira punk och schyssta covers, sen hade vi för jävla roligt på repningarna, drack öl och hade det jävligt trevligt så det bara fortsatte.
Kalles föregångare, orginalbatteristen Adrian är känd för att vara en av världens bästa och snabbaste trummisar och var vid sidan av Tompa en av drivmotorerna i tidigare nämnda At the gates. Ondskans ansikte är det sista Skitsystem-alstret som Adrian trummar på och han återfinns numera i THE HAUNTED. Vad ligger då bakom Adrians avhopp.
— Det var egentligen vi som kickade honom. Grejen var den att när vi efter ett tags tystnad hade planer på att dra igång Skitsystem igen så var Adrian ett givet kort. Vi upptäckte snart att Adrians schema var mer än fulltecknat och hur gärna han än ville fanns det ingen tid över att repa med oss. Alex och jag tyckte det blev på tiden att söka en ny trummis vilket vi berättade för honom. Han tog det nog lite hårt, han är inte den trummis man sparkar ur ett band med tanke på hur duktig han är fast nu är han ju kickad även från Haunted och ska lira med CRADLE OF FILTH… hmhm?
Jaha, där ser man trummisen i ett av världens råaste punkband ska alltså börja lira i det absolut plastigaste blackmetalbandet någonsin, hehe. Jag ska väl låta det vara osagt huruvida Cradle of filth är bra eller inte men att ha ett öppet sinne och kunna uppskatta olika genrer anser jag vara en tillgång, och när man läser tacklistan på Grå värld/Svarta tankar kan man knappt tro att Skitsystem lirar käng. Manglare som MOB 47 och ANTI-CIMEX samsas där med bl a NEIL YOUNG. Likaså när jag ber Fredrik lista sina svenska favoriter blir svaret; BREACH, HYPNOSIA, STEFAN SUNDSTRÖM, ARCANA, OCTOBER TIDE, DISMEMBER, Disfear, LARS DEMIAN och ACURSED.
De band som spelar i en viss genre och bara lyssnar på musik inom denna lyckas knappast med att skapa något utöver det vanliga och hamnar lätt i en återvändsgränd. Ett typexempel på detta tycker jag är alla flaxbyx-metalband som bara varvar släpiga E och F till leda. Tycker ni att det är viktigt att ha en bred musiksmak för att lyckas göra musik som sticker ut i mängden.
— Det tror jag är en förutsättning. Det är Tompa och Alex som är mest insatta i kängscenen, även om Kalle var det för några år sedan och känner till alla klassiker. Sedan är ju musik i sitt skapande, oavsett inriktning, ett väldigt kraftfullt och fascinerande redskap i att sprida budskap etc. Tacklistan på skivan skulle kunna göras mycket längre väldigt lätt, men man måste begränsa sig. Det är även något vi gör när vi skriver låtar, även om vi tänjer på gränserna ordentligt ibland för vad man kallar traditionell punk så håller vi oss inom ramarna hyfsat bra.
Jag kan inte annat än att hålla med, Skitsystem har verkligen lyckats med att sticka ut fast ändå hålla sig inom en ramarna för en stil som annars är tämligen likriktad. Man skulle till och med, utan att ta för stora ord i munnen, säga att ni lyckats bli stilbildande i för nyare crustband som ex. Acursed.
— Det är naturligtvis väldigt smickrande att höra att man fungerat som influens för något band, eller har tillfört nya tankegångar inom en genre, men det är inget som vi medvetet försöker oss på. Det mål man har som musiker är självklart att försöka förmedla ett budskap, antingen musikaliskt, textmässigt eller bådadera. Har man lyckats med det är man väldigt nöjd. Om det dessutom leder till att folk köper skivor, tröjor, går på konserter eller till och med startar egna band influerade av vår musik är man överväldigad. Acursed har i sin tur influerat oss väldigt mycket (det du Jon, det trodde du inte du skulle få höra va, hahaha!)

FORTFARANDE FANS

Trots sin plats som ledande crustband och med en stor skara fans har det till mitt och många andras förtret varit tunnsått med spelningar, och det är inte förrän nu lagom till femårs-jubileet som man haft en ärlig chans att möta grabbarna på en konsertscen inom räckhåll. Hur kommer det sig, ni måste ju ha varit eftertraktade?
— Vi har fått många erbjudanden, både i Sverige och utomlands, men prioriteringen har legat på vår egen sociala nivå, dvs arbete, skola och familj. Ibland har vi dessutom blivit tvungna att ställa in p g a sjukdom (Bollnäs 97) och i flera fall har vi varit utannonserade utan att vi själva har tackat ja till konserterna. Vi är väl medvetna om att det är många som åkt långt för att se just oss och som blivit besvikna då vi ställt in, det är naturligtvis jobbigt för oss. Det var därför vi ansåg att vi var tvungna att åka med Wolfpack och Extinction of mankind. För att se om vi hade några fans kvar, vilket det verkligen visade sig att vi hade, tack!!!
Jodå, när man väntar på något gott är det ju bara härligt, och en sådan upplevelse som att äntligen få se ett band man lyssnat på i flera år är svår att beskriva. Fredrik berättar för mig att han själv kände samma sak när han efter tolv år slutligen fick se S.O.D spöa skiten ur Hultsfred.
Efter att avverkat lite smågig här och där så blev det våren -99 äntligen dags för en regelrätt turné och då slår grabbarna på stora trumman direkt och sticker till staterna. Hur kom det sig då att ni slog till med en USA-turné på direkten, vem satte upp turnén, var spelade ni och vilka band spelade ni med?
— Faktum är att vi har blivit erbjudna europa-turnéer bl a med MEANWHILE i Tyskland, Belgien och Holland, och även Englandsturné med DOOM, men dessa har inte blivit av, tyvärr. USA kände vi dock att det kunde bli något speciellt, vilket det också var. Vi träffade otroligt många människor och hade riktigt kul. Det var en kille som heter Mike, spelade då med bandet CRIPPLED HEROES vilka vi även turnerade med där, som satte ihop turnén. Vi spelade från Chicago, Philadelphia, Minneapolis, Boston, New York, Montreal plus ett antal mindre städer. Det blev sammanlagt 12 spelningar under tre veckors tid. Vi spelade med lokala band och band som TERMINAL DISGUST, DROP DEAD, DISTRAUGHT m.fl.

POLITISKT INKORREKTA KAPITALISTER

Av de band som efter att ha spelat inom Sverige ger sig ut i Europa hör man ofta att skillnaden mellan den svenska och den europeiska publiken är avsevärd. Både BACKYARD BABIES Dregen och Drette i EDGE OF SANITY har berättat historier om feta tyskar i medelåldern iförda urtvättade MOTÖRHEAD-tröjor där den svenska motsvarigheten är en prydlig nytatuerad kille i tonåren. Man kan ju inte låta bli att undra hur den amerikanska publiken skiljer sig mot den svenska.
— Den skiljer sig väldigt mycket. För det första så är publiken äldre, de flesta är över 20 år medan den svenska medelåldern ligger på 15-16 skulle jag tippa på. Det är kul att de äldre också visar uppskattning men framför allt är de mer insatt i problemen, samtidigt som det är få som verkligen gör något. Detta är min personliga uppfattning! Det var otroligt mycket mer ös på spelningarna, publiken i Sverige kan ibland vara lite ”stel” om du fattar vad jag menar!?
Så sant som det är sagt, en klubbspelning i Sverige innebär allt som oftast att merparten av publiken står med händerna i fickorna och stampar takten med foten, med undantag för de fåtal stenfulla sluskpunkare som sparkar benen av varandra framme vid scenen för att sedan däcka innan konserten är slut.
Segregeringen inom punk/hc-rörelsen är något som behandlas flitigt i mellansnacket och även i låten När ska ni fatta II på nya plattan. Att metallhuvuden, kängpunkare och straight edge folk ska kunna respektera varandra och slita loss tillsammans utan bråk är för mig en självklarhet, men dessvärre inte en realitet i dagsläget. Skitsystem är ett band som med sin bakgrund attraherar folk från flera olika genrer och med detta följer också att man får ta en hel del skit från de olika lägren.
— För att börja i rätt ände, vårt problem är att det finns flera personer inom cruströrelsen som inte inser att vi har något att göra med den. Så länge är det ok med oss, men när folk anklagar oss för att vara politiskt inkorrekta och kapitalister m m bara för att vi släpper plattor på Distortion, då är det nåt fel. Vi anser att budskapet är det viktigaste, glädjen i musiken, möjligheten att samföra en massa människor i ett syfte, nämligen ge dom en upplevelse i konsertform oavsett om dom gillar punk eller metal. Det ska inte spela roll om jag lyssnar på death metal eller punk om jag går på en konsert. Alla som kommer och ser oss gör det av två anledningar: 1: De gillar vår musik, vårt budskap och ser fram emot konserten. 2: De hatar oss, vårt budskap etc och anser inte det vara lönt för oss att lira. Den sista gruppen anser jag behöver inte bemöda sig med att betala och åka långt för att gå. Ägna energin till att göra nåt vettigt med livet istället. Förhoppningsvis tar alla de som är på konserten till sig musiken. Vår idealpublik är de som visar att de är nöjda, det behöver inte röra sig om 1000 personer, det är minst lika kul om det är 35 pers i publiken och dessa är nöjda!

JÄVLIGT RÅA LIVE

Hur som helst, även om publiken i nordens högborg inte alltid visar sin bästa sida så kan vi i vart fall vara stolta över den mångfald av bra band som huserar i källare runt om i landet. Jag vågar till och med säga att Sverige är bäst i världen på att göra bra musik och att vi med lätthet piskar de flesta utländska förmågorna med hästlängder. Senast jag upplevde detta var i Linköping då Skitsystem lirade med Wolfpack och engelsmännen Extinction of mankind. Jag blev mäkta förvånad över hur sega och tråkiga Extinction of mankind var jämfört med Wolfpack och Skitsystem. När jag lägger fram det för Fredrik håller han dock inte med mig helt.
— För det första så lirar ju Extinction of mankind slö crust i jämförelse med oss och Wolfpack, så framträdandet blir ju lugnare, inte ”segare”. Jag anser att de var jävligt råa live i jämförelse med oss, men det beror väl på vad man är ute efter. Deras aggressivitet ligger just i tyngden av musiken anser jag. Sedan om sverige står sig bättre vet jag inte, det är nog väldigt varierande, visst, Breach är fruktansvärt brutala både live och på platta, men det är även UNSANE exempelvis.
Som icke musiker har man mycket vaga idéer om hur mycket pengar det rör sig om i musikbranschen. Stora megaartister drar ju in storkovan och lever flott men hur mycket av skivförsäljning och liknande kommer i slutändan fram till ett skitigt punkband i underjorden. Alltså hur mycket av skivförsäljnings-intäkter och gig pengar hamnar i egen ficka.
— Det enda gig vi har gått med vinst på är Hultsfred. Vi fick ca 1500:- över efter hyra av bil mm. Av skivförsäljningen märks endast ersättningen för flyget till USA, vilket antagligen är mycket (ca 16.000:-), men det var för två singlar och en 10″. På nya plattan har vi skrivit ett kontrakt på att erhålla 15% i royalty ersättning efter bolagets omkostnader, förhoppningsvis betalar det en rephyra eller två, men det är inga stora summor det rör sig om. Sedan fungerar det så att om man säger till en arrangör att man vill ha 1500:- plus reseersättning, då skiter dom i att arrangera en spelning och tycker man är profithungrig. Skillnaden är att det inte är så jävla kul att behöva betala för att lira, då kan det lika gärna kvitta för vår del också.
Hur försörjer ni er då, har ni arbete vid sidan om eller är det som i Allt é skit dvs. socialbidrag som gäller?
— Idag ser det inte ut så som det gjorde när låten skrevs (Tack och lov!) Då gick vi alla på a-kassa eller socialbidrag. I dag så jobbar Alex som webdesigner och gör interaktiva presentationer och hemsidor, Tompa jobbar inom hemtjänsten, Kalle har precis fått jobb efter år av misär på socialbidrag och jobbar som paketerare på PÅÅLs bröd. Själv pluggar jag till fritidspedagog och jobbar extra på barnhem.
Där ser man då finns det alltså hopp för dagens ungdom, tänk om en annan hade haft en av Skitsystems vrålare som dagisfröken…

VEGETARIANER?

Texter är alltid ett intressant ämne och så även i fallet Skitsystem. På Levande lik 7″ finns anti-djurförsök låten Civilserad som även var med på NSMPD-plattan (Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök) där det var den enda låt som direkt handlade om ämnet djurförsök. Även i No hope no future… lyder texten ”…and animals murdered in pointless tests” och jag kan inte låta bli att höra mig för om Skitsystems engagemang i djurens rättigheter.
— Alla utom jag är vegetarianer, och jag är medlem i NSMPD sedan 6 år tillbaka, vet ej hur det är med dom andra. Alex är i alla fall vego av främst politiska skäl, dvs att han är emot uppfödning av slaktdjur, vilket man i och för sig kan förstå, men han äter fisk och skaldjur. Vi är naturligtvis väl medvetna om det som pågår inom dessa områden, men jag vill inte uttala mig för mycket eftersom t ex jag inte själv är vegetarian. Det är vår egen uppfattning att djur dödas i onödiga tester, andra får tycka annat.
Tidigare nämnda No hope no future är en av de låtar som ståtar med engelsk text. De är inte många men på varje platta finns minst ett spår där modersmålet sviks framför engelskan. Anledning till detta är enligt Fredda helt enkelt att vissa låtar passar bättre på engelska och inte mer med det. Personligen gillar jag nog de snabba käftsmällarna på svenska bättre men smaken är som baken. Den uppmärksamme Skitsystem-diggaren har naturligtvis hittat det instrumentala extra spåret på Grå värld/Svarta tankar. Undertecknad hoppade naturligtvis i galen tunna och antydde att det var en cover.
— Det är faktiskt vår alldeles egna låt men vi valde att inte skriva ut den på plattan eftersom vi saknar titel på den. Samplingarna kommer bl a från en dokumentär om mullvadsfolket i New York, dvs utslagna människor som lever i tunnelbanan i New York, sedan även från olika filmer, t ex Henry — Porträtt av en seriemördare, Strange days och De tolv apornas armé (tror jag!?)

LIKA INKOMST FÖR ALLA

Att ha samhällskritiska och genomtänkta texter brukar ju leda till saftig kritik i många fall. Kängpunkare brukar ju annars ha en förkärlek till krigstexter.
— Det är nog ingen som sagt något om texterna än. Vi anser bara att det är något som ligger oss själva närmare verkligheten än krig. Alla är naturligtvis medvetna om de fruktansvärda händelser som sker i krig, inte minst bara i det forna Jugoslavien, men vi har aldrig upplevt ett krig! Däremot har alla i bandet, på olika sätt, upplevt den sociala orättvisa som råder i Sverige. Vi har stött på rasism, polisvåld mm. Därför känns det viktigast för oss just nu att koncentrerar oss på de jordnära upplevelserna först. Vi har ju en krigstext också, Dödsmaskin på Ondskans ansikte.
Alla Skitsystems alster har genomgående haft en snygg och clean layout och som grafikbög är man ju lite sugen på att veta vem som ligger bakom dessa, kan det vara grabbarna själva som fixar med omslagen.
— Det är faktiskt vi själva som designat alla skivomslagen, den enkla ’streamern’ med bilder på en enfärgad bakgrund med logo och titel är något vi vill förknippas med. Det är både enkelt och stilrent, tycker vi, ha ha ha!
En annan intressant sak är e:t i logotypen som har vissa ofrånkomliga likheter med anarkist a:t. Är det ett försök att driva med det eller?
— E:t står faktiskt för något, det du! Det står för engelskans Equality och det kom till på Profithysteri plattan faktiskt. Då man som exempel på sammanhang ordet används i ordboken nämner: equality of income for all, vilket ungefär betyder: lika inkomst för alla. Det är det problemet vi tar upp i låten Profithysteri, men e:t är sedan länge en vedertagen symbol, inget vi själva hittat på.

DISKOGRAFI

Profithysteri, 7″, 1995, Distortion
Ondskans ansikte, 10″, 1997, Distortion
s/w Wolfpack, 7″, 1998, Distortion
Grå värld/Svarta tankar, CD/LP, 1999, Distortion