Med en rätt så ny skiva ute på skivdiskarna och med ganska bra recensioner, för er som går efter sådana, har 23 Tills nyinspelning av Nja-Gruppens gamla proggklassiker Balladen om Olsson blivit ett hett debattämne såväl i tidningarna som i radion. Arga röster som höjs, bannlys 23 Tills version av låten. Radiochefen på Radio Östergötland har svartlistat den, pga textinnehållet, som lyder ”Jag skall skära strupen av dig din jävel. Jag skall släppa luften ur dig din fan!”.

Varför kallar sig en grupp 23 Till, det har jag mer än en gäng undrat över. Vad står ordet ”fram” för? Vad är deras inställning till censur? Filmsmak? Läs om allt detta i en omskakande rock’n’roll intervju.

Under telefonintervjun avslöjar sångaren Janne Abrahamson for mig att 23 Till gillar att influeras av gamla punkgrupper. Det kunde man ju ana, men med något måste man ju börja. Lurkers, 999, Diodoes, The Boys och Vibrators och tillslut nämner han en grupp som jag känner till: The Clash. Grupper jag inte hört talas om, men som säkert hör till punkallmänbildningen. Men i alla fall spinner jag vidare på detta med influenser och vågar mig fråga om de gillar att spela covers på gamla godingar, t ex Do Anything You Wanna Do (återfinns på Även vackra fåglar skiter) av gruppen Eddie and the Hotrods och Spix and Spex med Bee Gees.

Janne: Vi spelar väl inte så mycket covers, men ibland trillar det med någon. Men om vi skall göra en cover så skall vi göra den på vårt sätt. Då väljer vi oftast låtar som inte fått den uppmärksamhet som de borde, och inte nått den publik som de varit värda att nå.
När jag frågar vad de vill att svenska folket skall kalla deras musik för något, så svarar Janne som vanligt när man pratar med musiker om vad de kallar sin musik: ”Ja, vad kallar du den?”. Eh… Jag kallar den väl nåt i stil med punkrockspop. ”Det låter väl som en bra definiering på vår musik”.
Tycker ni som jag att halva nöjet med musik är att lista ut vad sångtexterna handlar om? Men det är lite tjorvigare att lista ut vad 23 Tills texter handlar om, än vad det är med t ex Köttgrottornas texter, som är mera klara och som nästan inte går att misstolka. Dock har jag tyll vissa av 23 Tills låtar, som låten En Sista Vän från skivan Allt vad jag vill ha där man kan uttolka hat mot parabolantenner. Och på andra skivan hat mot 071-linjer som vi överhopas av i kvällspress.
Janne: ”Visst är det så. Du skall få några låttolkningar från bland annat den nya skivan här av mig. Procedomani handlar om någon som är förblindad av kärlek. Kom till oss, ett hat mot köphysterin, det här med att den som har mest är bäst. Det gäller att skaffa så mycket prylar som möjligt fram till sin död. Vitt Slem är en gammal goding som handlar om droger. Tram City Blues och Tram City Stomp handlar om Norrköping, stan vi bor i.”

När Janne nämnde ordet ”tram” föll en krona ned, vilket resulterade i en ny fråga. Vad står ordet ”tram” för, frågade jag lite dumt?
Janne: ”Tram står, eller rättare sagt, betyder spårvagn och anledningen till att vi sjunger om detta är att de fortfarande används i Norrköping.”
Innan jag ringde Janne pumpade jag skivbolaget Beat Butchers på lite fakta om gruppen, så att jag inte skulle vara utan kött på benen. När jag nämner detta för honom skrattar han glatt och säger ”Vad har nu Jojo avslöjat för dig?”. Haha, det du. Jo, att 23 Till säljer oerhört bra just nu och framgångarna tror Janne beror på den nya punkvågen som 23 Till rider på, och som de också varit med att bygga upp, plus de två Definitivt 50 Spänn-plattorna och inte minst alla åren de hållit på med musiken. Och en annan grej Jojo berättade för mig var att 23 Till ibland brukar spela under namnet Per Bertil Birgers.
Janne berättar: ”Ja det är tre trevliga killar… Näe, det var en gång vi hade tre spelningar på en vecka, och på en av spelningarna plojade vi till det. Vi klädde ut oss till en dansbandsorkester, och spelade bara låtar som Tunna Skivor, Amors Pilar och Ingela fast då i rasande punktempo. Per Bertil Birgers har väl uppträdit cirka 50 gånger, och då både på klubbar och på knuttefester. Nu mera uppträder vi endast på sommarträffar. Väldigt sällan i varje fall. Vi har fullt upp med 23 Till.”

Bakpå cd-singel Balladen om Olsson kan man läsa att låten Club Tristesse är live-inspelad i Riga, Lettland. Hur kommer det sig att ett svenskt band åker till öst för att spela? Har de någon anknytning dit? Det måste bli en massa covers att spela, eller?
Janne: ”Nej, däröver spelar det ingen roll om man sjunger på svenska eller på engelska för de förstår ändå ingenting av det. Bara ett fåtal hajar engelska. Nej, vi har ingen anknytning till östblocket, utan vi har spelat som ett så kallat utbytesband i Studiefrämjandet. Först lirade vi i Moskva och det var kul, fast det var lite kymigt för vi fastnade fem timmar i tullen. Mycket vakter… Men andra gången så hade en polare fixat över oss till en klubb i Riga och då var det inga problem. Otroligt mycket folk på båda konserterna och det var kul att spela där.”
Den sämsta spelningen någonsin?
Janne: ”Den senaste i Rågsved. Mycket fulla små punkare. Sönderslagna fönster och allmänt kaos. Men då minns man ju gärna andra spelningar som varit bättre. Totalgalan och Smedjan var mycket bra spelningar, och det är ju det man vill minnas för de sämre vill man ju gärna glömma.”

Man undrar ofta vad namnet 23 Till står för, och med denna fundering i huvudet frågar jag Janne om det månne stå för 23 Till Öl?
Janne: ”Nja, det finns nog inget roligt svar på den frågan, utan vi hade en gång en massa förslag nedskrivna på ett block innan en spelning, och så började vi stryka de som var dåliga. Och tillslut fastnade vi för 23 Till.”
En fråga jag alltid ställer är vad grupperna vet om Norrland.
Janne: ”Norraste jag har varit är Åre. Är det långt upp?”
Umeå då?
”Ett universitet finns det där… och renar och samer. Nej, nej, nej. Skriv inte det!”, säger han och skrattar, och tillägger att han faktiskt vet mer om Norrland än så.
Janne: ”Skellefteå, ja det kommer mycket musik därifrån. Och Sundsvall, där har vi spelat på Skippers i två dar.”

Nu till själva frågan om film, som denna tidning mest handlar om, även om den undergår viss förändring med bilagor, som det skvallras om. Vad gillar Janne för filmer och vad är hans åsikt om censuren i Sverige?
Janne: ”Min åsikt om censur är att det är bra att den finns. Jag menar att det är bra att det finns åldersgränser. Hmmm, jag tror att det behövs. Det finns så många bänga människor. Favoritfilmerna mina är Fyra Vänner, Paris Texas, lågmälda filmer. Men Psycho och Psycho II var också bra, fast jag är dålig på filmer som ni säkert ser. Ja, splatter och så. Boogieman var hemsk då man såg den, fast det var ju då. Motorsågsmassakern var dålig.”

Sista ord?
Janne: ”Jag hälsar till Dennis och De Blå Apelsinerna, och till julklapp önskar jag mig ett par kalsonger eller ett fett skivkontrakt från EMI.”