När du läser detta så befinner sig Lutricia McNeal antingen i Japan, Australien eller på en scen i Hyde Park tillsammans med Spice Girls, Boyzone och All Saints.
Eller så gör hon inte alls det. För det händer mycket och fort i en enda röra för flickan från Oklahoma, som har bott drygt fem år i Sverige. Plötslig framgång är konsten att försöka hinna med. Vad ska man annars säga om en nyss okänd sångerska som tvingas tacka nej till att sjunga in en duett med legenden Cliff Richard?
”Ja, det känns underligt men jag hinner faktiskt inte just nu. Förhoppningsvis kan vi göra något tillsammans längre fram. Enbart att han frågade mig är en stor ära.”
När psykologer och förverkliga-dig-själv-konsulter försöker hitta nyckeln som öppnar framgångens lås säger de ofta att det gäller att ha en dröm. Något stort att sikta mot och sedan kämpa som en besatt. Det låter lite klyschigt men det bryr sig inte Lutricia McNeal om. Hon lever mitt i sin som hon trodde osannolika dröm.
”Redan när jag var liten och satt i mormors knä drömde jag om att stå på scen och sjunga. Om du jobbar hårt och behandlar människor väl så kommer bra saker att hända dig. Om du tror på någonting, oavsett vad du sysslar med, så kan du uppnå vad du vill. Vänta inte tills du inte längre kan göra det du vill göra. Go for it!”
Ja, hon använder det typiska amerikanska uttrycket som vi försiktiga svenskar inte riktigt förstår innebörden av. I grunden handlar det om att satsa fullt ut. Eftersom Lutricia McNeal är amerikanska vågar hon vara stolt över sig själv. Men mest är hon tacksam.
”Det är en konstig men fantastisk känsla. Men varje dag tackar jag min far och den uppfostran jag fick av honom. Vore det inte för hans visdom och hans sätt att betrakta livet, så kanske jag inte hade förstått att vara god och ärlig mot alla jag träffar. För det är enbart då man blir respekterad på rätt sätt. Tack vare pappa har jag lärt mig att hantera allt jag råkar ut för. Men jag ifrågasätter ständigt det som händer, och jag har fortfarande en massa vägar och vägval framför mig, så det behövs.”
Jag har i förväg fått höra att Lutricia är näst intill ofattbart snäll och trevlig. Eftersom jag är närking så säger min ryggmärg att trevlighetsfaktorn inte kan vara så hög. Som vanligt har jag fel och andra rätt. Faktum är att vår konversation som tog knappa 30 minuter höll mig på gott humör i flera dagar, vilket är ovanligt.
Lutricia sprider med andra ord inte bara gott humör om kring sig med sin musik. Därför känns det extra kul att just hon klättrar på listorna världen över. Vid det här laget har Lutricia haft tre hitsinglar och hon är stolt över att bevisligen inte vara ett one-hit-wonder. Den senaste singeln ”Stranded” har för övrigt en intressant historia.
”Första gången jag hörde den så tyckte jag att den passade mycket bättre för en manlig sångare. Efter att ha lyssnat lite noggrannare på den några gånger till så bestämde jag mig för att åtminstone försöka.
Jag bad min storasyster Betty att sjunga med mig. När Betty kom hade vi inte setts på nästan ett år och hon var så gränslöst nervös för hon hade aldrig satt sin fot i en studio förut. När vi började sjunga tillsammans så såg vi på varandra att vi mindes samma sak — gospelen vi sjöng i kyrkan när vi var småflickor.
Känslan var otrolig, och hon sjöng så bra. Det var verkligen ett välsignat ögonblick för oss båda. I studion där i Dallas så lovade jag Betty att hon och jag ska sjunga tillsammans när jag ger mig ut på världsturné. Hon är verkligen upphetsad över det hela, vilket värmer mig. För när man som jag lever i kappsäck så blir det ensamt ibland och då saknar man familj och vänner. Därför känns det bra på många sätt att kunna göra så här.”
Lutricia McNeal är på väg mot något riktigt stort. Go for it!