No Fun At All är bandet som startade som ett hobbyprojekt, men nu håller på att bli ett av dom större banden i ”sk8core”-genren, och det sett från ett världsperspektiv. Efter en ganska Misfits/Bad Religion-influerade demo kom den briljanta punk-CD-EP’n ”Vision” och det senaste från Skinnskatteberg/Fagersta-bandet var fullängdaren ”No Straight Angles”. Över till intervjun som gjordes strax före deras split-spelning med Millencolin i Gällivare den 4/3. Det ska sägas att ”M” i intervjun står för Mattias i Millencolin som lömskt utgav sig för att vara Kjelle (No Fun At All’s trummis), jag tror inte att hans inlägg ska tas på alltför stort allvar…

Presentera er!
H: Henka, bas och kör.
M: Han kör kör, han är körsnäll.
K: Kricke, gitarr.
M: Kjelle, trummor och kör.
I: Och Ingemar, sång.
H: Men Kricke då?
K: Jag har sagt.
H: Har du sagt?
M: Men Micke då?

Äh, va fan, det går bra så här. Hur känns det inför ikväll? Är ni laddade?
M: Vi är faktiskt jävligt laddade.
I: Ah, fan, det är vi alltid.
M: Vi har legat och tittat på TV på hotellet, och vi känner oss extremt laddade.
K: Jag har sovit.
I: Kricke har sovit.
M: Kricke har sovit, men Ingemar är laddad.
H: Jag har kollat på ”ET” och ”En Tjej I Rött”.
M: Sa Henka.
H: Ja, Henka.
K: Jag har kollat på E-Type.
I: Jag har kollat på en film med Ted Landsome och Whoopi Goldberg.
K: Sa…?
I: Ingemar.
H. ”Made In The USA”, heter den inte så, Ingemar?
I: Jo, ”Made In The USA”.

OK, ni lirade väl i Lindesberg i går. Hur gick det?
H: Det gick kalasbra.
K: Ja, jag tyckte att det var ganska skoj.
H: Jag fick slem i munnen.

Och det är ingen lek!
H: Nä.
M: Vad hette du?
H: Henka.
M: Jag fick svett under armen. Kjelle.
I: Det var lite dryga folk som sprang omkring i logen.
M: Ja, det var två personer som var skittuffa, dom tog Millencolins cigaretter.

Det var det jävligaste jag har hört!
K: Ja, visst var det. Men det var bara Millencolin dom var på.
M: Ja, det var det.

Ni har väl varit ute med Millencolin ett tag. Hur har det varit?
M: Dom är ju lite speciella.
K: Ja, det är dom.
H: Dom ska bara åka hem hela tiden, hem och leka med sina datorer.
M: Jag tycker dom är rätt flotta ändå.
I: Mja, dom dricker inte lika mycket sprit som oss.
H: Det sa vi förut.
K: Men det är ju bra.

Dom är ju större som band än er för tillfallet. Har ni några problem med att ni blir lite av förband?
I: Nä, det har vi inga som helst problem med.
M: Vi vill ju alltid hem och supa, och då är det ju bra att spela först så kan man fara och supa tidigare.
H: Och du heter?
M: Kjelle.

Ni drar hellre hem och super än och lirar?
M: Ja, jag gillar jävligt mycket att supa.
I: Nä, men det blir ju en kombination av att först lira och sen gå ut och festa. Om man då lirar först så har man längre tid på sig.
K: Då hinner man ju med båda delarna.
M: Det är ju fan skitbra. Kjelle heter jag.
K: Kricke heter jag som sa det innan Kjelle sa sitt.

Under kontroll. Annars så har ni ju blivit mycket större än vad jag trodde att ni nånsin skulle bli efter ”No Straight Angles” (Fel uttal)
H: ”No Straight Angles” (Rätt uttal /Red).

OK, ”No Straight Angles”. Var ni beredda på att bli så populära?
M: Om man tänker på mitt trumspel så trodde jag då fan inte det.
I: Det har gått bättre än väntat.
K: Tyckte Ingemar.
I: Tyckte Ingemar.
M: Kjelle sa det innan om trumspelet
I: Nu ska jag bli lite seriös. Den är upptryckt i sjutusen exemplar, och vi har fått licens i både Japan och USA. Mer kan man ju inte vänta sig när man gör sin första fullängds-CD. Det har gått jävligt bra.

Ja, det verkar ju som att intresset från utlandet har varit jävligt stort. Det stämmer?
I: Det är ju det att vi har fått licens, och i Tyskland går den ju extremt bra också. I USA kommer den ut nästa vecka, och i Japan har den varit ute ett tag.
H: Vi ska släppa en split-singel med Bad Town Boys också.

När kommer det då?
K: Det vet vi inte. Det blir sen nån gång.

Ni har inga planer på att byta skivbolag till något större utländskt?
I: Nä, inte direkt.

Ni trivs bra på Burning Heart?!
K: Ja, det gör vi. Än så långe.
M: Bara vi får pengar så.

Hur kom det sig att ni hamnade på Burning Heart?
K: Det får du fråga Henka om.
H: Ja, det kan du fråga mig om.

OK, då frågar jag dig.
H: För att det är skoj. För att det är kul såklart.

Jaha, ni kände att ”Nu jävlar vill vi ha skoj, så nu drar vi till Burning Heart”?
H: Det är helt riktigt. Man ska ha skoj.

Jäpp. Vad tycker ni om dom andra Burning Heart-banden?
H: Dom är helt OK.
M: Dom är jävligt bra.

Några speciella favoriter, några ni tycker är mindre bra?
H: Nä, jag tycker dom flesta är bra på nåt sätt.
I: Speciella favoriter för mig är i alla fall Tribulation, dom som kanske har fått minst uppmärksamhet av alla Burning Heart-banden.

De är den här ”Spicy”, va!?
I: Ja, jävligt bra.
M: Jag tycker Raised Fist är jävligt bra. Och 59 Times The Pain.

Du lyssnar på lite tuffare hardcore.
M: Ja, jag är ganska tuff.

Du är en tuff kille.
M: Ja, fy fan. Det ser du ju på mig.

Ja, jag menar det.
I: Han vågar fan inte lyssna på Breach.
K: Han törs bara inte.
M: Nä, jag gjorde det en gång, och det var bara för mycket. Jag tycker det är så jävla hårt.
I: Med den sången.
M: Ja, jag gillar inte sån där hård sång. Det låter fördjävligt.

Ni gillar alltså Burning Heart-banden så mycket att ni inte törs byta bolag, men Bad Religion signade ju för ett major. Vad tycker ni om det.
M: Jag tycker det är jävligt bra gjort av dom.
K: Det är helt upp till dom ifall dom vill tjäna kosing.
M: Om jag får lägga in lite om punkidealen här, så tycker jag att det har gått lite väl långt. Jag menar som git… som trummis och såhär, vet jag att alla band vill ju bli lite stora. Det vore ju jävligt löjligt att säga nej till en sån grej bara för att vara liten. Det finns ingen som spelar för att det är kul, jag vill då bara tjäna pengar.
H: Och supa.
K: Ja, supa på kvällarna. Det är grejer.

Nog lirar ni väl mer för att supa än att tjäna pengar!?
H: Ja, givet.
K: Lätt.
M: Grejen är ju att om man får betalt i sprit och knark, så tar man ju hellre det än får betalt i en massa töntiga pengar.
H: Ja, det var det då Kjelle som sa.
M: Ha-ha. Jo, Kjelle heter jag.
I: Ja, det är bäst att det var Kjelle.
M: Det var jag. Klart.

På tal om Bad Religion så var ni ju ansedda som lite av Bad Religion-wanna-bees för ett tag sen. Vad tyckte ni om den stämpeln.
K: Jag tycker aldrig att det har funnits nån sån stämpel överhuvudtaget.
M: Det där tycker jag inte stämmer överhuvudtaget. Det är bara skitsnack.
I: Det kan väl ha stämt litegrann på nån låt på första demon.
K: På ”Vision” och ”No Straight Angles” låter det då inte så.
M: Grejen är ju den att det finns ett par, tre stora band som spelar sån här musik, och alla stämplas ju efter dom, även om man inte spelar så skitlikt dom. Men skit samma, nu ska jag göra ett tändstickstrick.

(Nu följer här ett fullständigt misslyckat trick som hälsas med stort jubel)
K: Det är ju så jävla bra asså.

Det hade ju kunnat gå.
H: Försök igen. Ta den här.
K: Snabbt, snabbt!!

(Nytt trick, den här gången med lite bättre resultat till allas besvikelse)
M: Så jävla coolt trick. Jag har tränat i sju år.

Ja, den där satt fint. Hur tycker ni att ”No Straight Angles” (Rätt uttal) skiljer sig från ”Vision”?
H: Den är mer seriös, kanske. Nä, jag vet inte. Det är bättre ljud kanske. Det är lite mer genomarbetat.

Vad tycker ni om låtarna? Vilken är bäst?
H: ”No Straight Angles” är ju bäst.
K: Det är ju inte så konstigt svar egentligen, den gjordes ju senare.
H: Ja, visst.

Har ni någon speciell favoritlåt på nån av plattorna?
M: Jag tycker att ”Evil Worms” är bästa låten.

Är det någon som säger emot?
H: Jag säger då inte emot.
M: Du tycker alltså som Kjelle!?
H: Ja, i stort sett.
I: Men jag förstår inte varför vi inte spelar den live.
K: Jamen, det är ju det där med trummorna.
M: Ja, men jag har ju tränat så in i helvete. Jag har ju suttit i flera timmar, ha-ha.
K: Ja, visst. Säkert.

Det var ju rätt så mycket strul med sättningen efter ”Vision”. Vad hände egentligen?
M: Det kan ju Henka ta.
H: Trumpojken Jimpa och sångaren försvann. Det är samma person, och då var vi tvungna att byta ut honom med tre stycken nya medlemmar.
K: En person mot tre.
H: Ja, det är en ganska schysst deal.
M: Det är fan skitschysst. Det är fan det bästa.
I: Men inte var det väl nåt strul direkt!?
H: Nä, det var det väl inte.
I: Jimpa ville ju bara inte hålla på med No Fun At All nåt mer, och därför slutade han. Han ville hålla på med sitt andra hand som heter Sober.
M: Dom är jättebra.
H: Fan, dom kör ju grunge.

Hur kom ni nya, Ingemar och Kricke och… Kjelle, in i bandet?
I: Jag kom in först av dom nya medlemmarna som sångare då. Rent ut sagt så gjorde jag det. Jag kände Micke och Henka, och så…
M: Spelade du före Krill?
H: Ja, det gjorde han.
I: Ja, jag kände då Micke och Henka, och så har jag varit med och sjungit i ett band som Micke var med i tidigare.

Vad fan var det? Var det Merryland, eller?
I: Nej, det var ett band som hette Daddy Likes Men.
K: Där var jag med också. Repade en gång.
I: Så då började jag sjunga, och sen kom Kjelle.
M: Ja, sen kom jag, ha-ha.

Hmm… Och du kom in på hur sätt?
M: Ja, va fan? Jag snackade med Ingemar och sådär… Halkade in på ett bananskal, så att säga. Men va fan, ta Krill i stället.

Hur kom du med då?
H: Han kom in för att…
M: Berätta Kricke!
K: Ja, det var så att…
I: Vi kände att vi saknade nåt i bandet, en gitarrist till. En gitarrist som kunde spela. Vi hade ju bara Micke. Så därför tog vi in Kricke.

Jaha, he-he. Annars tycker jag att det har varit rätt tyst om er ett tag nu, börjar det inte bli dags för nåt snart?
I: Det kommer ju en singel om ett tag.
H: Om tre veckor kommer den.
I: Med två egna låtar och tre covers.

Vad lirar ni för covers?
I: Vi lirar covers på… Cirkle Jerks, Coffin Break och Dead Kennedys.

Ni har väl annars lirat Pennywise’s ”Bro Hymn” ett tag nu. Varför är inte den med?
K: Det är väl inte en så aktuell låt att köra cover på, kanske.
I: Sen brukar vi också köra Gang Green, ”Alcoholic”, på spelningarna.

Vad händer annars i framtiden?
I: Det kommer en fullängdare i höst. Vi har börjat göra låtar. Det är ganska lika, men…
K: Det är väl mer tekniskt.
H: Ja, mer tekniskt kanske. Men singeln som kommer om tre veckor kommer vara snabbare i alla fall.

Apropå snabbt. Blir det någe Mental Härdsmälta, Henka?
H: Jag vet inte, men jag tror inte det

Va, fan??? Jag som har väntat i evigheter.
H: he-he. Det ser hårt ut.
K: Ska du inte berätta om Konsäärv, Henka?
H: Det ligger också på is… Men det är på gång.

Det var seriöst, det!
H: Ja, det var seriöst. Det var punk. Punk ska det va, det är punk som gäller.

OK, då. Det var väl allt. Tack ska ni ha.
Tack själv.

Som sagt gjordes den här intervjun live strax före en spelning, med ett inte alltför nyktert band (ditt fel, Kent), så den hamnar ganska långt ner på ”seriöshetsskalan”. Ni kan nå No Fun At All genom att skriva till: Micke Danielsson, Centralvägen 13 B, 737 32 Fagersta.