Millencolin, ett av Sveriges största band? Ja, så är nog fallet just nu. Visst, det finns enskilda artister som säljer mer skivor, men just som band tror jag att Millencolin är ett av de populäraste. Det kunde man inte tänka sig för fem år sedan när skateboarding och den musik som spelades i dess kölvatten ansågs vara väldigt ”ute”. Men… Tiderna förändras!! Bland annat om den saken handlade min intervju med gitarristen Erik.
”Tiny Tunes” har legat bland dom 25 bästa på topplistan och har väl sålt över 20 000 ex. Hur känns det?
Jaaa, det är ju roligt, om man säger. Det är kul.
Var ni beredda på dom här framgångarna när ni släppte skivan?
Nej, det var vi inte direkt. Det var vi absolut inte. Det har bara knallat på men det är bara att tacka och ta emot. Det är ju kul när folk gillar oss och köper våra skivor, men beredda var vi definitivt inte. Vi trodde att vi skulle sälja en liten mängd skivor, och sen var det bra med det.
Vad tror du att det beror på att den här skivan har blivit så populär som den har blivit?
Det är väl mycket enkla melodier som folk tar till sig. Det beror väl på, det är ju jävligt mycket med den här trendprylen nu, att det är inne att lyssna hardcore och åka skate/snowboard, Green Day och Offspring har ju sålt otroligt mycket, men det är ju synd om det ska vara därför. Men musikaliskt så är det väl mycket med dom enkla melodierna.
Tycker du att det är där som Millencolins styrka ligger? I dom enkla melodierna?
Ja, det tror jag faktiskt. Det viktigaste för oss när vi gör musik, det vi tänker på, det är att det ska finnas melodier, att refrängen är något som folk kommer ihåg.
Tycker du att ni lyckades med det på ”Tiny Tunes”?
Ja, det gjorde vi väl. Delvis i alla fall. Det är väl som alltid lite smågrejer som man inte gillar, men jag tyckte det blev rätt bra. Jag tycker fortfarande att det är roligt att spela låtarna live, och jag kan fortfarande stoppa på skivan och tycka att det är ganska bra, så… Så jag är nöjd.
Ni ska väl släppa en ny singel i dagarna. Berätta lite om den!
Den har faktiskt redan släppts. Det är en singel på ”Da Strike” om det är den du menar?!
Ja, jag hörde bara att ni skulle släppa en singel och visste inte vad det var för något.
Det var väl det att det finns en video på ”Da Strike”, som visas på Z-TV och sådär, och samtidigt med den så släpptes då en singel. En video, eller vad säger jag, en singel, som innehåller då ”Da Strike” och ”Soft World”, en ny låt, och ”Shake Me” i liveversion. Det är ifrån en spelning som dom sände på radio med oss. Och så är det ”Pain” ifrån ”Use Your Nose”, en fjantversion med en massa akustiska gitarrer och skräp, en popversion. Det är den skivan, och den har sålt ganska bra, den ligger visst på tjugonde plats på singellistan.
Du sa att ni hade en osläppt låt. Hur skiljer sig den ifrån det ni tidigare har gjort?
Den skiljer sig inte alls, faktiskt. Det är en… Eller det är bara en låt, som är lite punkigare än det andra man hör med oss, kanske. Med alla våra låtar försöker vi få så att alla inte låter likadant, att alla låter annorlunda. Så på det sättet så skiljer väl sig alla våra låtar från den andra, hoppas vi i alla fall. Hittills tycker jag att vi har lyckats ganska bra med det, och det är ju ganska skönt.
Du nämnde ju tidigare att det är ju ”inne” med hardcore och den här skateprylen och så. Det finns ju folk i undergroundvärlden som tycker att Millencolin är trendiga. Har du någon kommentar till det?
Ja, det har jag verkligen. Jag gillar inte såna här trendgrejer. Vi har bara spelat våran musik nu, vi har gjort demos och vi har gjort plattor, och sen har det ju blivit så att folk börjat gilla oss. Trendgrejen kan ju inte vi rå för! Vi gör det som vi har gjort rätt länge, och så har det råkat bli trend. Naturligtvis tycker vi att det är skoj att folk lyssnar på oss, men samtidigt… Jag vet att det finns folk som lyssnar på oss bara för att va trendiga. Folk som har börjat lyssna på oss för att dom gillar vår musik, det är helt OK, alltså, men dom som lyssnar på oss för att vara tuff har inte vi något gemensamt med. Trender är egentligen ingenting som betyder något i längden.
Jag vet att dom som lyssnade på er förut ofta tycker att det inte är så skoj längre.
Nej, exakt. Det förstår ju jag. Jag var först i Örebro, för en fem-sex år sen, att köpa en NoFx-skiva, och då var jag den enda som höll på med sånt. Nu går jag ut på stan och ser folk med NoFx-tröjor överallt! Det känns inte lika roligt längre, det är bara så. Samtidigt så är det ju rätt egoistiskt att tänka så. Jag menar, vi tycker ju att våran musik är jävligt bra, och då måste vi ha förståelse för att andra också gör det. Det är lite av och dela med sig. Det är lite egoistiskt, hela den där prylen.
Det är ju sant.
Men det finns ju även såna som kanske inte riktigt hör hemma i… Nej, men såna här trendare. Jag vet att jag stundtals har varit rätt misstänksam mot dom som har börjat skata och lyssna hardcore det senaste året.
Det märks ju också det här med trend. Om man tittar på era livepubliker till exempel, så har ju säkert dom femdubblats det senaste året.
Jo, det har det ju gjort, och det är ju lite konstigt att folk ska behöva en trend för att gå på konserter.
Apropå spelningar så har ni ju varit ute med No Fun At All nu ett tag. Hur har det gått?
Det har gått jättebra. No Fun At All är jättetrevliga killar, i och för sig så kände vi ju dom sen länge, men… Vi har väl gjort en 40 spelningar, eller vi kanske har gjort 25 tillsammans, och så har vi varit ute lite själv också. Det har varit mycket helgspelningar ihop, eftersom att ett par i No Fun At All jobbar på veckorna. Det har funkat skitbra, det har varit jättekul.
Hur länge har ni hållit på med dom här dubbelspelningarna?
Vi har hållit på sen början av november. Sen tog vi i och för sig en paus vid jul, men satte igång igen i mitten av februari. Nu ska vi hålla på med det till mitten/slutet av mars, men sen får det vara slut på det där.
Du sa att ni började i början av november, jag var på en spelning i Uppsala i början av november. Var det typ turnépremiär, eller?
Det var exakt turnépremiär. Jaså du var där då!?
Jomenvisst!
Jaha, det var just första spelningen, och den var väldigt rolig. Hur kom det sig att du var där, du bor ju längre norrut!?
Ja, det gör jag. Men jag har släktingar i Uppsala, och då passade jag på att hälsa på dom, jag timade in det med eran konsert. (Så vet ni det!!)
Det var inte dåligt. Det var väl 4:e november tror jag. Jävligt skoj.
Ja. Nå, ni ska ju nu upp hit till Gällivare och spela i helgen. Har ni varit så långt norrut tidigare?
Nej, det har vi inte. Luleå är högst upp hittills faktiskt. Men nu ska vi ju då upp och spela hos er. Det ska bli roligt, det brukar alltid bli bra spelningar i Norrland. Så spelar ju Stefan Hellstrand också, det ska bli ”skoj” att höra ”Lilla Fågel Blå”. Staffan Hellstrand heter han visst, förresten.
Vad tycker ni annars om den berömda norrländska hardcorescenen? Är den verkligen så bra som det sägs?
Både och i allmänhet. Den är ju jävligt bra, det finns ju många bra band, Refused och Randy och Fireside och alla dom där. Men samtidigt så vet jag inte om det är nåt speciellt längre. Jag tror att det är lika bra över hela Sverige. Norrland var väl först med den här hardcoreprylen, här neråt var det mer punk, DLK och Dia Psalma och så. Men nu har ju hardcoren kommit över hela Sverige, och jag tror att det är lika bra överallt. Norrland är ju bra, det är det ju. Många band och mycket spelningar, alltid jävligt roliga spelningar. Så jag trivs i Norrland, det gör jag.
Du säger att det är lika bra överallt, men finns det verkligen lika många hardcoreband där nere?
Ja, det gör det. Det kommer så jävla mycket nya hardcoreband och det är så jävla mycket hardcorefolk nuförtiden. Vi spelade i Ronneby, det är nere i Blekinge, i går, och det var jävligt bra. Otroligt mycket folk som lyssnar på den här prylen. Så det har spritt sig över hela Sverige, det är väl det här med att det har blivit en trend. Det är ju i och för sig lite negativt i grund och botten. Men nu är det ju så här, att jag har lyssnat på den här musiken i sex-sju år, och jag har alltid älskat den, och jag tror att det finns mycket såna också. Så det här med trend lägger sig ganska snabbt ändå.
En hel del av Norrlandsbanden är ju straight. Det är inget för er, eller?
Nej, det är ingenting för oss, men vi tycker att det är helt OK. Alla dom personer vi känner som är straight, det är ju då dom i Refused och Abhinanda framförallt, dom är ju skittrevliga människor. Jag tror också att man som person kan må väldigt bra ifall man klarar av att vara Straight-Edge.
Annars så är det ju ofta rätt mycket käbbel mellan straightare och icke-dito.
Ja, jag tycker personligen inte det. Jag har inte märkt så mycket av det. Jag brukar sitta och prata med Dennis, och då tar jag mig en cigg och kanske en bärs, och han bryr sig inte. Bara man accepterar varandra så tror jag inte att det är några problem.
Jag läste faktiskt en ganska så oseriös intervju med er för ett tag sen, och där hade ni några blå kryss, som ni sa symboliserade blåbärsstraight eller nåt. Jag fick en känsla av att ni liksom drev med straight-edge.
Vaa? Ja, det var då inte jag som svarade på den intervjun i alla fall.
Jag tror att det var i Pie Mag…
Jaha. Jo, där var jag ju faktiskt med och svarade. Men den intervjun var ju väldigt oseriös. Det var absolut inte så att vi försökte driva med straight-edge på något sätt. Vi tycker att det är helt OK.
Ja, ni ska ju då hit upp i helg, och så ska ni väl spela i Sälen i veckan. Passar ni på att åka nåt snowboard eller är det skaten som gäller?
Ja har åkt snowboard i, vad är det, typ fem år, och jag tycker det är jävligt roligt. Jag har aldrig orkat köpa nån egen bräda, utan jag har lånat en massa hela tiden. Det har blivit så att jag har åkt upp till Sälen en vecka då och då och åkt snowboard. Det har inte blivit på ett par år nu, men det var alltid jävligt skoj. Jag ska försöka komma upp snart igen, men jag tror inte att jag hinner. Det är ju som sagt väldigt roligt att åka, men jag har aldrig riktigt haft orken att köpa en bräda och lära mig åka på riktigt. Men jag ska åka nu i veckan. Helt klart. Jag får väl hyra en bräda eller försöka låna av nån. Men det är fortfarande skateboarden som gäller.
Ni är ju stämplade som ett skateband, känns den etiketten någonsin besvärande för er?
Både och. Grejen är ju den att vi är ju skateboardåkare som började spela musik. Vi är inte några musiker som började spela skatemusik. Det är ju jävligt skoj att åka, men jag var och skatade idag och det var inte så roligt, jag märker att jag har blivit sämre. Det är ju det att musiken tar upp så mycket tid att jag inte hinner åka skate. Men den där stämpeln… Den kommer väl av att vi har haft skatare på våra omslag och sådär. Jag vet inte riktigt, men från början, när vi började med det här var det ingen som höll på med det. Det var jävligt ute där ett tag. Men när vi började spela, var vi ändå jävligt inspirerade av Operation Ivy och andra skateband. Vi döpte ju bandet delvis efter ett skatetrick, och då var det ingen trend. Vi var först, ha. När vi började med det där så var de där eget, vi var faktiskt jävligt egna. Det är ju även därför det känns tråkigt när folk tar oss för trendare, vi har ju faktiskt hållit på med skate i typ sju år. Men sånt tar vi inte åt oss så mycket av. Vi vet ju själva.
Det är ju tyvärr mycket bland publiken också. Jag skatar definitivt inte, och då är det som om ”Du skatar ju inte, inte kan du lyssna på Millencolin”.
Ja, det är ju jävligt fel. Vi tycker det är viktigare att man tycker om musiken än att man skatar. Och det där med skatebandsimagen, det är ju inte nåt vi har försökt skapa. Vi har aldrig bett om det. Ja i och, för sig, vi har ju inget emot att bli klassade som ett skateband, vi åker ju, men vi vill bli uppmärksammade för musiken och inte för att vi åker skate.
OK, byt ämne. På ”Tiny Tunes” är det ju med två gamla låtar, ”Einstein Crew” och ”Disney Time”. Varför det?
Det är ju faktiskt tre gamla låtar. ”Da Strike” är ju också använd, den var ju med på G-Spots samlingsskiva. Men varför tog vi med dom? Ja, det var väl bara för att… Eller, ”Skauch”, den var ju menad att bli som en försmak på fullängdaren, men nu blev det så att den blev som en egen skiva. Men eftersom den ändå var menad som en promo, valde vi att ta med ”Einstein Crew” därifrån. ”Disney Time”, det var faktiskt den första låt vi skrev efter ”Use Your Nose”, tog vi med för att det kändes ballt, rätt. Nä, men det är ju en ny version. Det är lite mera körer och lite typ fetare än på ”Hardcore for the Masses”.
Är det kanske för att ni är lite långsamma att skriva nya låtar?
Nej, vi har låtar. Men i och för sig fick vi väl ihop precis lagom, tolv låtar.
Jag menar, på ”Use Your Nose” var det ju två gamla låtar, och på ”Skauch” var det väl egentligen bara en egen ny låt.
Jo, men… Jaa, lite sega är vi nog ändå. Det har du rätt i. Det tar sin tid, men nu har vi ändå en sex-sju nya låtar som vi ska göra något med.
Har det inte varit lite pressande att skriva nytt material efter era framgångar?
Ja, i början var det lite jobbigt. Man kände att, ”Går det här? Kan jag fortfarande skriva musik?” Nå, men nu har vi i alla fall sju nya låtar, och det tycker jag i alla fall är det bästa vi har gjort. Det är faktiskt inga problem nu längre, det var mer för ett tag sen.
Det verkar också som att ni har fått nån sorts vana att göra om gamla demolåtar till samlingsskivor. Tycker du idag att era demos håller?
Näe, usch. Dom är ruttna. Det är bland det värsta som finns, det är skitjobbigt med vissa samlingsskivor. Vi är som: ”Vad ska vi göra nu då” och dom säger att ”Ni måste ha osläppt material”. ”Jaha”, säger vi, och då får man offra sig och göra om nån demolåt. För vårt egna osläppta material, det vill vi inte slösa på samlingsskivor, det vill vi ju ha till våra egna plattor. Så fick vi göra till den här ”Epitone”, där ville han att vi skulle ha osläppt material, och där var vi tvungna att ha det klart till ett visst datum, precis efter att fullängdaren hade släppts. Det är så jävla pressande. Det är tråkigt med samlingsskivor, vi har varit med på det mesta, men vi får börja bli lite mer försiktiga i fortsättningen. Det är ju bra med samlingsskivor ibland, men för oss är det mycket nackdelar.
Som skivköpare blir det ju också att man känner sig lurad, för när det står osläppt material tror man ju att det är en ny låt, och inte nån gammal demolåt man redan har.
Ja, exakt. Det förstår jag ju. Det har varit lite dåligt, men… Ja, det är ju synd.
Era texter tycker jag ju inte verkar vara överseriösa direkt. Tar ni verkligen så lätt på dom eller finns det nåt dolt budskap?
Ja, i de flesta finns det faktiskt nåt budskap. Det är Nikola som skriver alla texter, och dom handlar ofta om saker han är med om och så. Jag förstår inte alltid poängen själv faktiskt, men den brukar finnas där. Alla texter handlar om nånting i alla fall. Ofta om hur han har det med sina tjejer och sånt.
Hur känns det då för er andra i bandet, kan ni stå för texterna?
Ja, det kan vi helt klart. Dom handlar ju inte om några världsproblem direkt, utan jag har väldigt svårt att se hur någon skulle kunna stöta sig på dom. Jag tycker att det är rätt kul att lyssna på, ganska skönt faktiskt.
Men om man då börjar tänka eller, det är väl bara Nikola som skriver texter i Millencolin, men du skrev väl lite i Charles Hårfager och där var det ju rätt allvarligt.
Ja, usch, usch, usch. Dom var helt värdelösa, alltså. Jag skäms för dom. I Charles Hårfager har det alltid varit så, eller jag vet inte hur det är nu men i alla fall när jag var med, att man har klar en låt och… Hjälp, vi måste skriva en text också. Så det är inte så genomtänkt, men nu har visst Rickard börja skriva texter på allvar, så det kanske ändrar sig, men så var det i alla fall då.
Annars blir det ju faktiskt så att punktexter låter rätt lika…
Ja, sån jävla kliché. Usch.
Charles Hårfager ja, varför slutade du egentligen där?
Jo, det var helt enkelt så mycket annat runt omkring. Och sen så lyssnade jag nästan ingenting på svensk punk, så det kändes lite konstigt att spela det. Jag var egentligen bara med för att det var så bra kompisar, och det var väldigt roligt att göra nånting tillsammans med dom. Sen så hade vi ju väldigt mycket spelningar med Millencolin då, och när då nån ringde och ville boka Charles Hårfager så blev det att: ”Nej, nej. Det går inte. Då ska jag iväg och spela med Millencolin.”. Så då blev ju dom andra i bandet också lidande. Och så var det ju också det att… Jag lyssnade ju som sagt ingen svensk punk, nästan bara NoFx och sånt, och när då Millencolin började, och jag fick chansen att spela den musik jag lyssnade på, då var det så mycket roligare. Så det var en del olika orsaker.
Hur länge var du med i Charles Hårfager egentligen? Var du med över den här ”Korpen Faller”?
Jag slutade direkt efter inspelningen av ”Korpen Faller”, och det kändes helt rätt för stunden. Nu har dom gjort en fullängdare och den är helt OK.
Ja, jag vet, men jag har inte hunnit höra den än.
Ja, men den släpps först i typ april, så det är förståeligt. Jag ska rita omslaget till den, och jag har nästan lite ångest. Jag har inte dragit ett streck än.
Ja, du ritar ju mycket. Hur kommer det sig?
Ja, mjaa, jo, nämen jag gillar att rita. Så är det i grund och botten, det är kul att rita.
Ja, det var ju ganska naturligt. Tror du att det är något du kommer fortsätta att rita och måla även efter att du har slutat spela musik och göra musikomslag. Vill du bli målare, eller?
Ja, helt klart. Nja, inte målare, men hålla på med layout och reklam och sånt där. Det vore fint. Det har väl blivit så att jag har fått en lite egen stil, sådär.
Brukar du bli nöjd med det du ritar?
Mja, både och. Jag slänger ju det mesta som jag inte blir nöjd med, så det du har sett är jag säkert rätt nöjd med. Sen är det ju så att ibland när man skickar iväg A4:or till tryckerier så missar dom vissa detaljer. Det är inget som ni märker, men det är jävligt irriterande för mig när vissa grejer inte kommer med. Men jo, jag brukar bli ganska nöjd.
Tillbaks till Millencolin då. När ni gör musiken, vad blir ni influerade av?
Ja, allt vi lyssnar på. Det kan bli lite skumt, för Nikola lyssnar mycket typ Madonna och sånt, mycket lättsmält. Vi har jävligt bred musiksmak och det mesta spelar väl in. Men, naturligtvis mest av typ NoFx och liknande. Det som är viktigt för mig, det är att vi skapar bra melodier, det är jävligt viktigt. Sen spelar det inte så stor roll var idéerna kommer ifrån.
Det finns mycket folk som tycker att ni låter som Operation Ivy, att ni rippar dom. Vad tycker du själv?
Ifrån Operation Ivy tycker jag att vi skiljer oss helt. Sen kanske det finns annat vi låter som, men Operation Ivy, näe. Det går jag inte med på. Sen är det en annan sak att jag tycker att Operation Ivy-skivan är en utav dom bästa som har gjorts. Jag har lyssnat på den skivan en miljard gånger, men Operation Ivy är så egna. Men just soundmässigt tycker jag att det finns andra vi låter mer som, till exempel vissa Epitaph-band. Om man ser på nya skivan så är ju den ganska varierad, och på det sättet ligger vi klart närmast NoFx. Sen är vi också väldigt noga med att inte rippa någon, vi försöker ha lite egen fantasi. Det stämmer ju kanske att vi ibland låter rätt lika vissa band, jag vet inte, men det är allt annat än avsiktligt.
Det är en grej som jag tycker är rätt rolig. Jag intervjuade David Giese, sångaren i Big Fish, häromdan, och han sa typ att ”om inte reggaen hade funnits så hade alla tyckt att Millencolin rippar Ace of Base”.
Ja. Det var ju rätt kul. Men ja, det kanske stämmer.
Möjligen. Men från det ena till det andra. Du har väl gjort ett fanzine, Jagular, men du har väl lagt av!?
Ja, uj, uj, uj. Det höll jag på att spy av.
Va? Det är väl skoj att göra ett fanzine!?
Jo, det är kul om man har ork. Jag hade så mycket annat runt omkring mig, så att jag var ju oerhört sen. Det blev ungefär ett års försening på grund av det, så intervjuerna blev inaktuella. Men det är kul, det är skitkul att hålla på med layout och så, men jag tröttnade rätt snabbt. Det var väl det att dom första två veckorna så satt jag i sträck och jobbade, och sen blev det ingenting gjort på ett halvår. Eftersom jag kände att jag i alla fall måste bli klar, kom det till slut, men trots all försening blev det ändå lite av ett hafsverk.
Ja, men det var väl… Nä, vänta. Du måste ju berätta om Millencolins fejd med bananjätten Chiquita!
Ja. Det var väl ingen fejd egentligen, men det startade med att vi… Eller först och främst, en banan, det är en sån typ som låtsas vara ’cool’, en som tror han är tuff fast han egentligen är en fjant. Så det är en banan, och det blev att vi kallade dom för Chiquitas. Det blev en ganska stor intern grej, så att det blev så att vi gjorde den här ”Chiquita Chaser” och tryckte upp dom här Millencolin-tröjorna med Chiquita-märken och grejer, du vet. Jag tyckte dom blev skitsnygga förresten. Och så en dag kom Babs och sa: ”Grabbar, det vore ju skitcoolt ifall ni blev sponsrade av Chiquita”. ”Ja”, tyckte vi, ”visst”. Så då packade han ner ett par skivor och den där tröjan, smart som han var, och skickade till Chiquita, tillsammans med nåt brev om att ”Millencolin tycker bananer är jättegott”, eller nåt sånt larv. Och sen dröjde det ett tag innan det kom ett brev från typ Chiquita-chefen. Det stod ingenting om sponsring eller nåt, det var bara att: ”Ifall ni inte slutar använda er av det där så stämmer vi er”. Och, ja, det var väl det.
Hö-hö. Coolt. Jamen, det var väl allt det. Framtidsplaner?
Ja, vi ska väl spela en massa ute nu ett tag framöver, och så ska vi spela på en massa festivaler i sommar har vi tänkt. Och så ska vi visst på Norgeturné nu i april. Och så… Jaa, sen så ska vi väl släppa en ny fullängdare. Den 21:a augusti ska vi in i studion.
Det blir på Burning Heart igen, eller?
Absolut. Vi har fått en massa erbjudanden från en del utländska bolag, men vi stannar på Burning Heart. Signar man för nåt större bolag som Century Media, vill ju ofta dom hypa en på ett obehagligt sätt, samtidigt som dom bestämmer lite väl mycket över en. Det är en fyrtiosidors kontraktsbunt med en massa saker man inte får göra. Det är skönare att ligga kvar på Burning Heart där vi kan bestämma lite själva, göra nästan som vi vill. Han har alltid varit jävligt sjysst mot oss Babs, så vi stannar. Vi tar det lugnt.
Avslutningsvis vill jag be er att dra ner lite på ska-låtarna och ta fram lite mer tempo. ”Use Your Nose” är BÄST, där finns det fart.
Ha-ha. Tycker du det? (Jäpp /Red) Det skiljer sig så himla mycket. Du säger så men sen säger nån annan jag pratar med: ”Kan ni inte bara lira ska-låtar? Dom är bäst!” Egentligen är det där ganska kul, för man vänder sig som till två olika lyssnarkretsar. Men det är faktiskt så att av dom låtar vi skriver nu så är det kanske så att två tredjedelar är hardcorelåtar och en tredjedel är ska-låtar. (Hö-hö-hö. Ett steg framåt. /Red) Men det är bra att variera sig.
Men då så, du ska ha ett jävla stort tack för att du har gått igenom allt det här.
Bara skoj. Tack själv. Vi syns väl på spelningen i helg, så.
Jag hade kunnat göra den här intervjun samtidigt som jag intervjuade No Fun At All, men då hade det kunnat bli så ont om tid att jag skulle ha missat Septic Grave, så det var tamefan uteslutet!!! Skriv till Millencolin: Erik Ohlsson, Varbergagatan 63, 703 58 Örebro.
Lämna ett svar