THE RONDELLES
“The Fox”
(LP, Teenbeat/Import)

Rondelles tidigare inspelningar har knockat mig totalt. De kan knuffas, skrika dig i örat, sparka dig på smalbenet och vara lika enerverande som ett retsamt syskon, men när du precis har rest dig ur snöhögen och är beredd att ge igen — hårt — står Rondelles där och ler. De visar att de även kan vara söta, oskyldiga tonåringar som gärna stämmer upp i skolkören, trots att de sekunden innan flörtade med Ramones och andra coola typer med skinnjackor. Till en början spelade säkert Juliet och Yukiko på inlånade stränginstrument, och den billiga Casio-synten som trummisen Oakley står(!) och pryglar samtidigt som han håller takten kan nog inte räkna med att överleva särskilt många inspirerande spelningar.
Jag vet inte om de tre medlemmarna inför detta album har lyckats spara ihop till egna blanka instrument, men nog låter det som att de är varsammare med utrustningen numera. Kanske är det producenten Trevor Holland som tyglat dem, eller beror det på att Mark Robinson skickat iväg dem på en kurs i vett och etikett (om så är fallet borde de skolkat)? Om vi bortser från den sista låten, som jag inte förstår mig på, så är kompositionerna något jämnare denna gång. Tidigare fick jag en känsla av att de ibland själva blev så omtumlade av musiken att de var tvungna att ta ett extra andetag innan de gav sig i kast med refrängen, men nu fungerar bukandningen, vilket leder till ett bättre flyt i det höga tempot. Det nya soundet är dock lite av en besvikelse. Produktionen är betydligt mer finslipad och känns nästan fläskig i jämförelse med skivan Fiction Romance, Fast Machines och den misshandlade synten har fått backa en bit i ljudbilden till förmån för en välstämd gitarr. The Rondelles har vuxit, men enligt en Benno-medarbetare som såg dem i somras är de fortfarande barnsligt överaktiva när de framför materialet live. Jag hoppas — och tror — att de återigen kommer att fälla mig med ett krokigt ben när jag minst anar det.