COMET GAIN
”Tigertown Pictures”
(LP, Kill Rock Stars/import)

Väldigt få av de de band och bolag från den mest aktiva engelska riot grrl-perioden kring 1992-94 (se artikel i förra Benno) har överlevt; Huggy Bear, Skinned Teen, Slampt, Voodoo Queens, Mambo Taxi osv sken starkt, men brann alla ut hastigt, och inget fel med det egentligen. Wiiija och Cornershop lyckades visserligen kommersiellt, men musikaliskt sett är det Comet Gain som klarat att behålla i alla fall mitt intresse.
”Tigertown Pictures” är bandets tredje LP, men den första med den nya sättningen — Comet Gain splittrades egentligen 1997, men hjärnan bakom bandet, David Christian, fortsatte tillsammans med tre nya medlemmar. Det är även den första de ger ut på Kill Rock Stars, ett bolag som förmodligen passar perfekt för Comet Gain, för de har alltid varit minst lika mycket punk som de varit cuties.
Skivan känns ganska mycket som en debut, faktiskt. Den är lite för lång — 14 låtar, 56 minuter — och fungerar mest som en spretig, lite riktningslös provkarta över det Comet Gain vill och kan, som om de är osäkra på om de någonsin kommer göra ytterligare en skiva och därför vill täcka in så mycket som möjligt med ”Tigertown Pictures”. Påträngande låtar i vass diskantig Josef K- och June Brides-anda, punk-Motown, olyssningsbara skrikorgier, underbar, janglig, rak pop, någon slags spansk recitation, passionerade ballader lika ledsna-så-man-blir-orolig som ”Sister Lovers” med Big Star… Överlag saknas den där spralligare Comet Gain-känslan från gamla låtar som ”Strength”, ”A Kind Of Loving” och ”Hideaway”, för ”Tigertown Pictures” är hårdare, både i känsloläge och ljudmässigt, som om det som i grunden driver David Christian är en ytterst kreativ bitterljuv hatkärlek mot det imperfekta livet i allmänhet. Av någon anledning låter ”Tigertown Pictures” bäst i mina öron när jag är lite småberusad, gärna sent på kvällen, och som mest mottaglig för mina svajiga känslovågor, som om det är då jag befinner mig närmast David Christians medvetande.
Det är både kul och frustrerande att säga att ett band som funnits sedan 1994 känns ”ofärdiga”, men så är det med Comet Gain. ”Tigertown Pictures” är långt ifrån perfekt, men framtiden lovar ännu gott.