BARCELONA
”simon BASIC”
(LP, March/import)

”In our world, rock stars are only slightly cooler than telephone solicitors. We are all fairly happy with what we do, either programming or web design. So, we’ve never had any aspirations to quit our jobs and become rock stars.”
Barcelona från Washington, D.C. har inga drömmar om att bli rockdinosaurier som flyger världen runt i privata jetplan. De vill bara göra snygga popsånger, ta det lugnt och behålla sina jobb. Det hörs.
Debutalbumet ”simon BASIC” består av elva lätta och luftiga popdelikatesser som skulle kunna vara bortslarvade bidrag till samlingen ”Pop American Style”. Ibland gränsar det till synthpop, ibland låter det som Holiday och New Order försökt sig på att göra Rick Springfield-låtar. Med andra ord är ”simon BASIC” en godispåse av popmusik som höjer mysfaktorn i skivsamlingen med ett par hundra procent. Man ska vara bra härdad för att inte smälta när man hör obekymrade casio-pop-pärlor som ”Sunshine Delay” och ”Indian Names”, eller den sentimentala balladen ”C-64”, som berättar historien om hur Jason Korzen bevittnade en helt egen version av the hacker crackdown i sitt pojkrum någon gång på 80-talet.
”simon BASIC” är producerad av Trevor Kampmann (mer känd under namnet Trevor hollAnd), och det har lämnat sina avtryck — soundet är genomgående lekfullt och påhittigt utan att för den delen bli olyssningsbara demonstrationer av studioteknologi. Det är givetvis inte så att Barcelona skulle vara strandade utan en trollkarl i studion, för bra låtar är alltid bra låtar, men i mina öron höjer Trevors produktion Barcelona några snäpp över de flesta andra banden i den snällare delen av den amerikanska indiepop-biznizen. Jag vill helst inte skylta med några invändningar mot Barcelona överhuvudtaget, men att plöja hela skivan i ett svep kan bli jobbigt om man inte redan är insnöad på lättviktig självömkan och hemdatorromantik. Det finns något lätt Microserfsaktigt över Barcelona, och det är ju en smaksak om man gillar det. Tydligt är att de väcker omedelbar sympati hos andra människor som lever microserfsaktiga liv — en dansmusikfrälst datakonsult som jag känner råkade se det silvergråa Barcelonaomslaget på mitt bord och snodde omedelbart skivan i tron att det var en samling med spansk techno. Några timmar senare kom han tillbaka med skivan och ett stort, belåtet leende. Barcelona är en fullträff i hjärtat för alla som gillar pop och dataspel.