ALEXANDER SPENCE
”Oar”
(LP, Sundazed/Border)
DIVERSE ARTISTER
”More Oar – A Tribute To The Skip Spence Album”
(LP, Birdman/import)
Moby Grape var Haight-Ashburys elaka bastarder. De raggade småtjejer, knarkade och slogs. En enda riktig hit, ”Omaha”, producerades innan bandet föll samman. Värst gick det för Skippy, som i sitt värsta delirium jagade bandmedlemmar med yxa. In på mentalsjukhus för Alexander ”Skip” Spence. Färsk ut från sjukhuset sätter han sig på en båge och far till Nashville för att skapa något helt annat: ”Oar”. Ett löst sammanhållet, egenhändigt spelat hopkok av de mest underbara låtfragment du kan föreställa dig. För mer än fragment blir det aldrig. Den förvirrade sångaren sluddrar igenom refränger, spelar halvtaskigt, men resultatet är inget annat än en tidlös klassiker.
Det intressanta är att ”Oar” ger lyssnaren en underbar upplevelse utan att bli övertydlig. ”All Come To Meet Her” börjar med lite Motown-stuk, stämsång och den knapphändigt dimmiga texten bär låten över en perfekt popmelodi. ”Grey/Afro”, som avslutade originalskivan från 1969, är ett mörkt psykedeliskt jam där Skippys röst påminner mycket om Damo Suzuki. Man hör knappt vad som sjungs, men det fungerar sagolikt bra som ett instrument tillsammans med musiken. Bas och trumma tar alla möjliga vändningar och invändningar med konstanta temposkiftningar. Jag skulle kunna plocka guldkorn för guldkorn från detta mästerverk…
Lika bra som ”Oar” är, lika katastrofal är den obligatoriska hyllningsskivan. Det handlar om en systematisk avrättning av allt som är unikt med ”Oar”. Så förutsägbart det blir när artister försöker göra låtarna 100% explicita och trycka dem i ansiktet på lyssnaren. Robert Plant, Alistair Galbraith och Beck kommer undan helskinnade, annars är det fråga om ett hån mot Alexander Spence, som dog alldeles nyligen. ”Oar” lyser i alla fall lika starkt som någonsin.
Lämna ett svar