THE WONDER STUFF
Hup
(Polydor)
(87)

Skivomslaget föreställer ett drömskt månlandskap, men innehållet är djuriskt jordiskt med rykande människohetta. Här blandas banjos och trendiga fioler med radiopratsfragment och den karakteristiska fjäderlätta röjpops-atmosfären. Wonder Stuff är mer experimentella än förut, de musikaliska ljudvariationerna vidgas, förutom de typiska ”Piece Of Sky” och ”Don’t Let Me Down, Gently”.
På förra LP’n ’The Eight Legged Groove Machine’ fanns det mycket av influenser från verklighetens putsade ansikte, med ironiska texter som spred självklara motsatser. På ’Hup’ har de textmässigt satt sig själva i centrum på ett osjälviskt sätt, ”I’ve been 30 years in the bathroom baby”. Inte förrän lyssnaren inviger sig själv i historien uppmärksammas tankfullheten i texterna, med dess pessimism och tragik. De lättjefulla melodierna gör att de lätt kan avfärdas, men lika gärna bita sig fast.
Ryktena säger att dessa pojkar är imbecilla, röriga och osympatiska. Nåja, det de åstadkommer sitter på sin aktningsvärda plats.