NINA HAGEN
Nina Hagen
(Polygram)
(71)

Jag misstänker att det är fler än jag som för länge sedan avskrivit Nina Hagen som en utflummad operapunkette med små gröna rymdgubbar på loftet. Nå, man är väl inte sämre karl än att man kan ändra sig när de blir nödvändigt. Och det är det nu. NH har nämligen stampat iväg och gjort en riktigt bra LP.
Hon har haft ovärderlig hjälp av producenten Zeus B. Held som fyllt LPn med stora, feta ljudsjok. Han har skapat precis det Wagnerlandskap som krävs för att Nina glatt ska kunna gymnastisera sina oktavsprängande stämband.
Plattan inleds med gamla Janis Joplin-låten ”Move over” och Nina lyckas låta skrämmande lik den döda sångerskan på rösten. I ”Dope sucks” röks det inga misstänkta cigarretter, som det påstods vid hennes konsert i Stockholm för en 8-10 år sedan. Där är det Say NO som gäller. Avslutande ”Ave Maria” är pompös, visst, men också vacker.
Nina Hagen behöver goda rådgivare, en bra producent, ett skivbolag som både stöttar och säger ifrån för att hon ska kunna utnyttja all sin talang.
Just nu har hon allt detta.