GODFLESH
Streetcleaner
(Earache/CBR)
(59)

Om hela Godfleshs ‘Streetcleaner’ varit lika fokuserad och koncentrerad som den är på de första tre spåren, hade den utan tvivel varit en av årets skivor. Nu är det inte riktigt så, men fortfarande är Godflesh värda att kollas in, om inte annat så just för de första tre spåren.
Godflesh är tunga, det är döden på larvfötter. De ligger på Earache så förmodligen räknas de till grindcore-genren, ni vet där allt går antingen hypersnabbt eller i blytung snigelfart. Hos Godflesh är det mest av det sistnämnda. Det spretar och gnisslar åt alla häll och kanter. Justin Broadricks röst stinker svavel när han sliter upp orden ur sin strupe. Det är mörksvart hela vägen.
“Like Rats”, “Christbait Rising” och “Pulp” hugger till med sådan attack, trots det låga tempot, att man nästan blir rädd. Det är precis samma känsla som de tidiga Swans-skivorna kunde inge, ett band som Godflesh egentligen har rätt så mycket gemensamt med. Just där är ‘Streetcleaner’ oerhört bra, i långa stycken känns dock deras atonala kaos som ett besök i en finmekanisk verkstad, vilket är synd när man vet vad de egentligen är förmögna till.