Vägen mellan ax och limpa kan vara kan ibland vara en påfrestande affär. HAPPYDEADMEN fick vänta dryga året med att få ut sitt debutalbum ‘Eleven Pop Songs’. Men nu är det här med “Monkees-melodier, Byrds-gitarrer och Morrissey-sång”.

— Aldman beskrev vår LP så i “Bommen” (citatet i ingressen). Och det tycker jag är en ganska bra definition på tidlös pop som jag hoppas vi kan stå för, förklarar Happydead-mannen och gitarristen Magnus Karlsson som är äldst i bandet med sina 24 år.
HDM har varit bubblare länge. Deras debutsingel “Silent sigh city” kom ut i mars -89 och fräste så pass vilt att den var mycket nära att kvalificera sig på base ones läsarlistor över förra årets plattor. Sanningen är att den bara pressades i 350 ex och sålde slut på direkten. Men den fick bra med radiospelningar, bl a i Bommen.
— Vi beslöt att inte pressa flera utan istället spela in den på nytt för det album vi planerade att göra strax efter, berättar Magnus.
HDM satsade på en miniLP och fick kontakt med Lament Rec i Klippan som var villiga att släppa den. I samband med det började ett par stora bolag slå sina lovar kring Lament, så det blev till att stoppa is i magen och vänta ut ett större kontrakt. När Amazonas fick napp stod HDM i tur. Men inget hände.
— Vi var nere i Klippan och spelade in först en mini-LP. Och sen väntade vi. Sen åkte vi ned och spelade in mer material, i princip sid två på en fullängds LP. Och sen blev det väntan igen… totalt ett år.
Precis när materialet höll på att passera utgångsdatum, ringde Ola Hermansson från Ceilidh. Den mannen är känd för sin handlingskraft, läkarstuderanden som han är. Och vips var mastertejpen lossköpt. Snacka om att man skulle vilja honom som husläkare när han tagit examen.
— Det är klart att det är med blandade känslor vi nu tar emot plattan. Men vi har ändå lyckats hålla ner entusiasmen för att inte trötta ut oss. Vi är dom enda som kan vara trötta på vissa låtar, andra har ju inte hört dom överhuvudtaget. Men tiden har gått fort, det känns inte som det år det tagit.

wimp-popare

HDMs inspiration går tillbaka till engelska Bodines och Beloved. Ändå påstår de sig spela “wimp”-pop, ett begrepp som uppstod kring Bristol-bolaget Sarah Rec. För ett par år sen talades mycket om den här typen av pop, men då under namnet annorakpop.
— Direkt översatt betyder wimp tönt. Kanske skulle “wimp” vara en benämning på att personerna som spelar var töntar, eller dom som lyssnar, eller kanske båda två, jag vet inte. Kanske är det bara att man spelar en snäll form av pop helt enkelt, i motsats till det råa.
— Vi fick höra att vi var wimp-popare, och om folk tycker det så är det väl sant. Inte oss emot egentligen, vi är snälla och trevliga människor, vi har inget behov av att röja loss, vara ösiga eller uppkäftiga.
— Vi gör glad musik med bittra texter om olycklig kärlek. Det blir ett slags motsatsförhållande mellan musik och text.
Magnus kommer, tillsammans med Roger Kjellgren, bas och Thomas Kristoffersson tr, från södra Stockholm och de hade spelat ihop under åtta år då Janne Hedin sång/ak. gtr kom med i april -88 och HDM föddes. Debutgiget ägde rum på Hultsfredsfestivalen samma år.
— Då bestod den svenska indiescenen av så många tunga band. Och vi kände att det kanske skulle vara bra för balansen om det fanns något lite lättare också, något som representerade popmusiken.
— På Hultsfred var vi det enda svenska popbandet. Och nu har det blivit en ny popvåg. Tyvärr har förseningen av plattan gjort att vi blivit omåkta. Men ändå tycker jag att vi skiljer oss från andra svenska popband. Wannadies är t ex mer folkpopiga. Och jag har bestämt mej för att aldrig använda en överstyrd eller distad gitarr. Vårt grundsound är klara gitarrer och klara röster.
— Man funderar aldrig över om man låter svenskt eller inte. Folk säger att vi låter brittiskt, vi vill kanske helst vara europeiska. Om vi ville låta svenskt skulle vi sjunga på svenska. Det känns bra att kunna göra sig förstådd utomlands, t ex att kunna vara med på en spansk samlingsplatta, vilket vi faktiskt är.
Hur långt kan ni tänja på den pop ni gör idag?
— Det börjar väl visa sig redan nu i det nya materialet, att vi försöker sträcka oss lite längre med att dra in nya influenser. Vi skulle inte kunna göra en likadan platta som den vi nu släppt. Det skulle kännas tråkigt både för oss och dom som lyssnar.