En tunnelbaneförare, en taxichaufför, en vapenfri fritidsledare och så en rockgitarrist kort och gott. Det är baksidan av COMMANDO, Sveriges mest framgångsrika rockband vid sidan av Lolita Pop på den oberoende scenen. Efter ett par års tystnad släpper de äntligen sitt femte album. ’Battle Of This Week’ andas blues och ’Sgt Pepper’…

— JA DET KAN JAG hålla med om, instämmer Commandos sångerska Eva Sonesson om de angivna referenserna. Det börjar onekligen höras att vi alla lyssnar mycket på 70-talsmusik. Själv är jag Beatlesgalen, det är kanske därför du tycker att det låter ’Sgt Pepper’. Jag tycker sånt är okej, bara man inte plagierar rakt av. ”Tears aren’t made of whiskey” var rolig att göra eftersom vi aldrig gjort blues på platta förut.
Finns det en medveten idé med den här utvecklingen?
— Nej, det kan man inte säga. Den här gången har det väl inte riktigt varit samma lagarbete som tidigare, utan Anders (Karlsmark) har skrivit alla texter och det mesta av musiken. Själv har jag gjort ovanligt lite. Vi har haft låtarna klara när vi gått in i studion, spelat in dem, och det blir som det blir. Men jag har faktiskt inte hört plattan i färdigt skick än eftersom jag håller på att flytta. Jag ska koppla upp stereon och lyssna ikväll.
’Battle Of This Week’ har spelats in under lång tid; en vecka här och några veckor där. Det dominerande är, som på alla tidigare plattor, Evas röst. Liksom musiken har den under åren utvecklats från vass och högtflygande till mjukt slipad och spelande på hela sitt register.
— För mig har det aldrig varit särskilt viktigt att sjunga så högt eller så vackert som möjligt, förklarar Eva. Huvudsaken är att det låter bra till musiken. Det är svårt att själv sätta fingret på hur man utvecklats, men jag tycker det hörs att jag blivit äldre. Jag slappnar av mer när jag sjunger idag och har lättare att uttrycka texterna.
Det är Eva som kör tunnelbana. Efter att ha hankat sig fram på musiken i fem år tröttnade hon på att ständigt vara pank.
— Nackdelen med SL-jobbet är arbetstiderna, men det betalar sig definitivt bättre, säger hon.
— Egentligen var det ju meningen att vi skulle göra en Sverigeturné i samband med plattan, men planerna är ändrade. Det blir bara några ströspelningar i de större städerna. Dels kan jag inte sticka ifrån jobbet, dels… så ska jag faktiskt ha barn. Så det blir inga längre resor på ett tag. Och egentligen är det inte så viktigt att åka omkring och spela. Jag är utled på de lågbudgetturnéer vi alltid gjort. Att skaka omkring i en buss är inte alls kul i längden. Det är mycket jobb men lite utdelning.
Under uppehållet mellan ’V’ och ’Battle Of This Week’ har ni varken repat eller skrivit låtar tillsammans säger du. Vad betyder det för musikens genuitet?
— Jag tror inte det har så stor betydelse för oss, när vi börjar jobba igen så är allt som förut. Vi håller ju kontakten ändå och träffas mycket privat.
Skulle du kunna tänka dig att sluta sjunga för att helt satsa på familj och jobb?
— Nja… Nej, sjunga kommer jag alltid att göra. Men man måste inte nödvändigtvis vara med i ett band. Jag lär knappast sjunga i Commando resten av livet.