Ett av Svensk Hårdrocks verkliga veteranband, LEVITICUS, är återigen aktuella med en ny Lp. Den fjärde i ordningen, som har fått namnet ”Knights Of Heaven”. BACKSTAGE tog kontakt med bandets ledare, gitarrist och frontfigur BJÖRN STIGSSON (i övrigt består bandet av KJELL ANDERSSON – Trummor, PEO PETTERSSON – Sång och NIKLAS FRANKLIN – Bas) för att få reda på lite mer eftersom det har varit relativt tyst om bandet, på hemmaplan, de senaste åren. Men vi börjar från början. BJÖRN när och hur startade bandet?
— Vi bildades 1981. Det var jag HÅKAN och KJELL ANDERSSON som träffades och började jamma för att vi tyckte det var kul att spela.
Vad vill du att folk ska tänka på när de hör LEVITICUS? Vad vill du att ni ska bli förknippade med?
— Vi vill bli förknippade med att vi är en bra Hårdrocksgrupp, som folk tycker om. Att de tycker om våra låtar och vår musik. Vi har ju en kristen tro som givetvis färgar alltihop men när folk tänker på LEVITICUS tycker jag att de ska tänka på en bra grupp. Har också vårt budskap som ligger oss varmt om hjärtat.
Men är musiken eller texterna viktigast?
— Båda två är egentligen lika viktiga. Har man fått en gåva från gud så vill man använda den. Jag anser att för en människa som tror på gud så är det alltid tron som är det viktigaste i livet, för att man ska leva vidare. Men vi jobbar som musiker och jobbar som en grupp, det tycker jag är viktigt.
Är alla i bandet kristna?
— Ja, det är vi. Det är naturligt att vi skriver texter om det. Det är likadant om man har en politisk övertygelse, då skriver man om det.
Är det genomgående bara såna texter?
— Det är det väl nästan. I och för sig har vi väl försökt att blanda upp det lite grann, speciellt på den nya Lp’n. Men man har ju en röd tråd genom allting — den livsåskådning man har. Längre tillbaks tror jag att vi sjöng mest om Jesus. Nu sjungs vi nog mer om kärleken och sådana saker. Vi försöker att bredda oss och det tror jag är väldigt viktigt. Annas är det väldigt lätt att man kommer in i ett fack och texterna blir väldigt ensidiga.
Ni har alltid varit ute och spelat live mycket. Har har det varit under de senaste åren?
— De två senaste åren har vi varit utomlands nästan hela tiden. Vi har varit och rest jätte mycket, det har varit väldigt kul. Förra hösten gjorde vi en ganska lång Europa-turné med BLOODGOOD från USA. För ett år sedan var vi i Australien och spelade. Har också varit i Amerika och spelat.
Detta får du gärna berätta lite mer om. Det är såna saker man inte får reda på något om i Sverige! Hur går ni hem i utlandet?
— Det har väl varit ganska tyst om oss i Sverige. När det gäller gruppen satsas det nästan först och främst på USA marknaden, eftersom den är så stor. Det är ju där vi säljer mest skivor. Vi har varit i Ryssland och spelat ett par gånger. Var där senast nu i November. Då var vi ganska långt in i landet — var inne i Asien bortanför Uralbergen.
Var det på en turné?
— Nej, de jobbar lite olika i Sovjet. Var i en stad som heter Sverdlovsk, som är ungefär som Stockholm (1,5 miljoner). Vi gjorde åtta konserter i samma stad, i en ishall som rymde ca 3000. Gjorde även TV program där.
Det måste ha varit en upplevelse!
— Det var en upplevelse, helt fantastiskt! Publiken hungrar efter västerländsk musik. De var hur bra som helst. Vi var det första västerländska bandet som har varit där. Det är kanske inte samma standard på saker och ting men det är så mycket annat som är både kul och intressant. De är ett hängivet folk på alla sätt.
Berätta mer om de andra turnéerna!
— Europaturnén var förra hösten och den varade i sex veckor. Vi började i Sverige. Sen körde vi hela norden, Tyskland, England, Irland. Avslutade i Schweiz, i Bern. Gjorde 27 spelningar på sex veckor så det var nästan spelning varenda dag. Det var väldigt givande. Så fort man kommer utanför Sveriges gräns så blir folk på något sätt mer hängivna. Det räcker bara att man kommer till Norge, tycker jag. De har stående publik, det kommer mycket folk, de hänger på och såna saker. Det är spännande. Tyskland är ett fantastiskt Hårdrocksland.
USA då?
— Var där 2 1/2 vecka precis före Europaturnén. Var i mitten av USA. Gjorde en festival i Hartland, sen var vi i Omaha, Lincoln och Chicago. Det är samma där att folket kommer igång på ett annat sätt, är lättare att nå fram. Vi har ju släppt våra plattor där och de tycker tydligen om det.
Berätta lite om den nya plattan ”Knights Of Heaven”!
— ”Knights Of Heaven” är en platta som är producerad av JOHN och DEAN ELEFANTE (JOHN är f.d. sångare i KANSAS). Vi gjorde så att vi spelade in trummor, bas och lite gitarr i ROYAL MUSICs egen studio i Göteborg. Sen åkte jag och PEO över till Los Angeles och la på resterna av gitarrerna, keyboards och sången. Mixade den där borta i deras studio. Det är mer melodiösare Hårdrock. Den är tung men de har jobbat mer med stämsång och sånt. Det låter maffigt. Är lite mer keyboards eftersom PEO spelar keyboard. Vi har försökt att bredda oss lite grann och att nå en bredare publik. Givetvis finns vårt sound kvar på flera av låtarna.
Var är den släppt?
— Det är worldwide release på den, så den är släppt i stort sett överallt. Den släpptes i mitten av September. Här i Sverige finns den knappt att få tag på än, men överallt annars.
Vad beror det på att den är så svår att få tag på i Sverige?
— Det var så att det var klart med release och allting. En dag före fick MAGNUS på ROYAL MUSIC höra att ELECTRA (som skulle distribuera skivan) skulle gå i konkurs. Det blev lite dumt för skivaffärerna hade ju fått release-blad att den skulle komma och sen fanns den inte eftersom ELECIRA kursade. Grejen är att MAGNUS har varit i USA och jobbat med våra grejer, ända fram till jul. Så han kunde inte snabbt nog få tag på en ny distributionsrätt. Den kommer att releasas ordentligt i slutet av Januari.
Ni har haft en del omsättning på folk de senaste åren. Vad kommer det sig?
— Det har berott på olika omständigheter. HÅKAN var med ända fram till 86 då han ville sluta eftersom han hade tröttnat. Sen kom ju SVEN och TERJE med (numer i THE JET CIRCUS). De var med till sommaren 87. Jag tror att samarbetet mellan oss var bra men det hade inte funkat längre. Vi hade lite olika musiksmak och sånt som gjorde att det var svårt att samarbeta på ett sånt plan. Samtidigt bodde de i Göteborg och vi här, det var långt att resa. Det var alltså vissa svårigheter som gjorde att vi tyckte det var bättre att gå isär. Sen kom ju SONNY LARSSON (från MOTHERLODE) med och HÅKAN hoppade på igen. SONNY var med i ett år, sen började han och HÅKAN i bibelskola och då blev det som det blev. PEO (från AXIA) hade ju jobbat med gruppen i många år, som producent, så vi kände honom. Det var naturligt att ta med honom.
NIKLAS FRANKLIN då?
— Officiellt sökte vi inte basist men det spred sig lite grann. Det var några basister som ringde. Sen träffade vi NIKLAS och testade, det kändes bra.
Ni ska visst ut på en ny USAturné!
— KJELL har legat i lumpen ända sedan i somras och blir kvar där fram till i sommar. Han är borta från turnélivet för tillfället. Men vi har en kille som heter BENGAN ANDERSSON. Han är studiomusiker och bor här i Skara. Han har hoppat på och klarar jobbet perfekt. Vi åker till USA den 30:e Januari för sex veckor. Börjar i Florida sen flyger vi till Kalifornien, sedan bär det av inåt landet före det blir en sväng till Kanada. Avslutar i New York före vi flyger hem. Det är den första riktigt stora turnén vi har gjort i USA, blir ca 25 spelningar.
Framtidsplaner i övrigt?
— Först får vi se hur det går med den här turnén och lanseringen i USA. Vi ska till Ryssland i Augusti igen. Nästa höst är det på gång att vi ska göra en längre turné med Rysslands populäraste rockband, som heter MIRAGE. Det blir väl resor lite överallt i så fall. Men före det har vi tänkt att göra en Europaturné och något i Sverige, i Juni-Juli någongång. Efter det får vi väl börja tänka på en ny platta. Jag ska göra en uppföljare på min soloLp också.
Just det, berätta lite om den ”nya” och den ”gamla” Soloplattan!
— Jag skulle ha gjort den för längesedan, för ett halvår sedan i alla fall, men vi har helt enkelt inte hunnit med för vi har fått jobba med andra bitar. Förhoppningsvis om allt går i lås och vi får tid över så ska vi göra den i sommar och släppa den till hösten.
Utvecklingsmässigt kommer den att skilja sig från den första?
— Det blir nog en utveckling på den, tror jag. Har skrivit massor av låtar. Har en liten 8-kanalsstudio hemma som jag håller på att ta ut låtar med. Jag vill ha ett tjockare synthsound med fräcka gitarrer. Försöker att modernisera, dubba lite gitarrer och få ett tjockare ljud överhuvudtaget. Kommer att använda lite olika sångare för det tycker jag är kul. Det kommer nog att bli fler sångare på den här än vad det var på den första.
Berätta lite om den första!
— ”Together With Friends” gjorde vi sommaren 87. Det var med PEO, SONNY och en tjej som heter TINA på sång. Den var väldigt spontant gjord, vi hade fruktansvärt kul i studion. Hade inga jätteambitioner, tyckte bara att det var kul. Fick fin kritik för plattan, tycker jag. På något sätt finns det en massa spelglädje på den skivan. Anledningen till att jag gjorde den var för att kunna bredda musiken lite och göra saker som låg utanför LEVITICUS ramar. Det finns ju rak rock och lite synthrock på plattan, blandat material.
Kan ni leva på musiken?
— Kan och kan, vi försöker. Jag lever på den, väldigt sparsamt får vi leva. Har givetvis mitt ”songwriting” med alla låtar. PEO har en studio som han jobbar med på sidan om. KJELL har jobbat ungefär halvtid på ett sjukhus, NIKLAS också.
Men ni är ju ute och turnerar mycket!
— Då måste vi vara lediga. Under turnéer får man lite pengar men sen ska det ju räcka också. Det är det som är svårt med att vara musiker. Man kanske får en slant efter en turné eller lite STIM pengar, men sen ska det räcka ett halvår eller så. Man får vända på kronan några gånger men vill man göra detta så får man betala ett pris.