CLAS YNGSTRÖM, 36, Sveriges svar på JIMI HENDRIX (det har ni väl aldrig hört förut) är återigen aktuell med en ny platta och en ny uppsättning av SKY HIGH. Skivan är släppt på det egna bolaget PIKE RECORDS och har fått det väldigt passande namnet ”Have Guitar Will Travel”. Med över 25 år i branschen är han en verklig veteran.

CLAS när började du att spela på allvar?
Jag började 1962 med instrumentalrock typ THE SHADOWS och VENTURES. Startade mitt första band CLIFTONS året efter. Under skolåren var mitt huvudintresse alltid musik. Har levt på musiken sedan början av 70-talet. Har spelat med några olika band. Spelade med ett instrumental jazz/rock band som hette SOFFGRUPPEN. Vi gjorde en Lp på Nacksving etiketten 75. Inget av de andra banden har gjort något direkt väsen av sig.
När och hur startade SKY HIGH?
Vi började i slutet av 70-talet, nere på Errols i Göteborg. Tyckte det var tråkigt med discomusik. Punken hade kommit då så det fanns några klubbar att spela på. Spelade mest JIMI HENDRIX låtar. Originalsättningen var en trio bestående av, förutom mig, ULF ÅMAN – Trummor och HANS OLAUSSON – Bas.

Vid sidan om har CLAS ett band som heter FARFAR OCH SON som spelar mycket HENDRIX covers. Basen hanteras av ARNE BLOMQUIST och trumstockarna har, just det, ULF ÅMAN hand om.

Det har varit stor omsättning på medlemmar i SKY HIGH. Är du svår att jobba med eller vad beror det på?
Vet inte riktigt. Det har varit rätt naturligt att förändra sig, om man säger så. Det är inte bara personliga saker som har spelat in utan också geografiska grejer. Egentligen har det väl varit sex olika band. Det de har haft gemensamt är att jag har spelat gitarr och gjort låtarna. Lyssnar man på skivorna är de ”väldigt” olika.
Vilken uppsättning tycker du har varit bäst?
Svårt att säga för man kan aldrig få det perfekt. Jag tyckte det var väldigt kul när vi körde som trio 1986, med ARNE BLOMQUIST på bas och MARKUS SÖDERSTRÖM på trummor. Men då stod inte de ut med varandra. Det är såna saker som har spelat in. Genomgående har det varit så att basisten har hatat trummisen och tvärtom.
Varför sprack den senaste uppsättningen?
Tyckte att jag hade fått nog, det var inte kul längre. Efter det att vi hade spelat i Hultsfred i september i fjol sa jag till de andra: tycker inte att det är kul längre. Är det någon som tycker det skulle vara tråkigt om vi lägger ner bandet? Det var det inte utan det var en allmän känsla.
Varför vill du ha med en tjej eller flera i bandet? Det är ju rätt ovanligt i er kategori av musik!
Det är män och kvinnor det handlar om. Jag har inga ambitioner att göra musik bara för män eller bara för kvinnor. Tyckte det skulle vara kul att ha ett band där det var tjejer med. Det kändes naturligt. Textmässigt har det också en viss betydelse, man kan sjunga till varandra på scen. Det går att göra lite skådespeleri av det. Klangmässigt blir det också annorlunda. Tycker det är kul med en mörk och en ljus röst. Det blir också bättre stämning när det är tjejer med i bandet.
LOUISE HOFFSTEN var med längst. Hur fick du tag på henne?
Hon kom från ett amatörband i Linköping. Det var roligt när hon kom med. Hon spelade munspel och hade en stil man inte var van med.
Vad är/var hennes styrka?
Hon är ett naturbarn, har verkligen feeling för bluesen. Hon kan stå på. Det tycker jag är en styrka. Att kunna stå på och att det bär. Det gillar jag hos henne.
Varför slutade hon?
Det berodde egentligen på saker utanför gruppen. Hon hade en manager som var väldigt dum. Han ringde och började hota oss, ja t o m till livet. Hotade att göra oss illa och såna saker.

När LOUISE slutade kom MIA KEMPFF med i bandet, men med det förbehållet att hon kunde sluta när hon ville. Hon ville spela med sin syster. De har nu bandet YEAH BOP STATION tillsammans. Efter det var ZEMYA HAMILTON med under några månader tills bandet sprack i september 88. CLAS måste vara en stor kvinnokarl för i den nya sättningen nöjer han sig inte med en tjej utan han har tagit med två, systrarna MIJA och MARGARETHA FOLKESSON.

CLAS hur fick du tag på de nya tjejerna?
Hade hört MIJA tidigare. Vi spelade på ett disko i Södertälje. MIJA spelade med sin grupp på puben bredvid. Efter vår spelning gick jag dit och tog en öl och lyssnade på hennes band. Tyckte spontant att hon sjöng bra. När jag kände för att sätta ihop ett nytt band i april kom jag att tänka på henne. Visste att hon hade en syster så jag föreslog att vi tre skulle träffas. Det gjorde vi och det funkade bra. Åkte ner till deras replokal med bara en gitarr, det var kul. Sedan dess har vi hållit ihop.
Skiljer de sig från de andra tjejerna?
De har inte sjungit så här tuff musik förut. De har hållit på mer med Gospel och soul köret. Det passar mig bra. De är väldigt duktiga. Det blir rätt mycket trestämmigt, vilket är kul. Låter fräckt att ha mot den tunga botten.
Vilka ingår i ditt nya band?
Det är ANDERS ABRAHAMSSON på trummor. Han har spelat med BO WILSON BAND under många, många år. Han har även spelat ihop med systrarna tidigare. De hade ett sextiotals-band som hette SHE SHE & THE VOWVOWS (reservation för stavfel). Han är en väldigt duktig trumslagare. Känns skönt att ha en trummis som behärskar boogie. Basisten heter HENRIK THOMSEN och han var med i urupplagan av SNOWSTORM. Har även lirat med GARY T’TO de senaste åren. På Keyboards är det en ung Borlänge kille vid namn PER WIBERG.
Berätta lite om den nya Lp’n ”Have Guitar vill Travel”!
Den är inspelad i San Fransisco med amerikanska musiker. Var och lyssnade på gruppen THE TUBES i Stockholm december 87. Tyckte trumslagaren PRAIRIE PRINCE var mycket bra. Det var en väldig kick att lyssna på honom. Jag gick in efteråt och tackade för inspirationen. Frågade samtidigt om han visste någon bra studio i San Fransisco, som man kunde hyra billigt. ”Kom över och prova vår studio” sa han. Den kan ni få hyra för ett par hundra dollar om dagen. Var över och träffade honom i januari/februari 88. Provade studion. Han och deras keyboardist, VINCE WELNIK och basist, RICK ANDERSSON, var med och körde in en låt. Blev nöjd med resultatet. Hade planerat att vi skulle åka över, hela bandet i oktober/november. När bandet sprack ringde jag upp honom och frågade om han kunde spela på skivan. Ifall jag kom över och gjorde den ändå. Det tyckte han var skitkul, vi hade funnit varandra musikaliskt. Han fick tag på JOURNEYs gamla basist ROSS VALORY och keyboardisten TIM GORMAN, som just nu är ute med THE WHO. Fick också god hjälp av de övriga medlemmarna i THE TUBES. Från början var det tänkt att vi skulle ha en producent men han var för utbränd av ”koks”, så det gick inte. Vi fick producera själva.
Hur vill du beskriva er musik?
Det är en rockmusik som har väldigt mycket blues i botten. Jag gillar nästan all sorts musik bara det är bra gjort. Den gitarrbaserade bluesrocken ligger väl mig närmast. Det är elva låtar på plattan. Ska man kategorisera så är det två hårdrocklåtar, en Heavy Metal, två rockabilly eller åtminstone femtiotal, två poplåtar, en slow blues, en instrumentalboogie, en medium bluesrock och till sist en JIMI ballad. Det är mycket variation men det hörs att det är SKY HIGH, för det är ju jag som spelar gitarr och sjunger.
Ni är nästan ett extremt liveband. Har gjort över 1500 spelningar på tio år. Vad är det som är så speciellt med att spela live?
Det är det som är musik. Det görs just då och aldrig mer, speglar nuet. Det går inte att spela in musik, det är en falsk bild, tycker jag. Det ska vara live. Är inte bara hörselintrycket som gäller utan det man ser och känner. Vilka som är där, stämningen och såna saker.
Finns det några planer på att spela in en Live-Lp?
Det gör det faktiskt. Vi tänkte göra en live-Lp med FARFAR OCH SON. En skiva med HENDRIX låtar och lite eget bluesmaterial. Vi har inga såna planer med SKY HIGH. Har mycket annat på gång. Vi är ju ett nytt band just nu. Försöker att hitta vad vi är för något. När vi har gjort det spelar vi nog in en ny studio-Lp.