Kommer ni ihåg Uppsalabandet SPELLBOUND? HASSE FRÖBERG – Sång, JOCKE MARSH och ALF STRANDBERG – Gitarr, THOMPSON – Bas och OLA STRANDBERG – Trummor startade bandet sommaren 83. Två Lp plattor, Breaking the Spell och Rockin Reckless dök upp 84 respektive 85. Efter det har det varit relativt tyst om bandet men nu ser det ut som om de är på gång igen. En pratstund med HASSE sångaren i bandet var på sin plats.
Berätta lite om era två Lp skivor!
Vi vann tävlingen Swedish Metal, som SONET ordnade, tillsammans med UNIVERSE. Priset var att spela på en samlingsplatta. Det var vi, UNIVERSE, MOTHERLODE och SHED. SONET fick sen höra mer material av oss. De tyckte det lät såpass spännande att de tyckte vi skulle försöka göra en platta. Sagt och gjort så gjorde vi det sommaren 84. Den släpptes samma vinter. Till en början skulle skivan bara släppas i Sverige var det tänkt. Plattan blev recenserad i KERRANG. Tack vare det började Rocktidningar i andra länder att få upp ögonen för oss. De började skriva om oss här och var. Det resulterade i att vi fick ut skivan på mindre, oberoende skivbolag i stort sett hela Europa, på SONET i England och Skandinavium och på POLYGRAM i Japan. När vi gjorde första plattan hade vi hållit på i ett år så det var gräddan utav låtarna som vi hade skrivit som dök upp på plattan. Lyssnar man på den idag så finns det en del bra grejer men det känns lite omoget. På andra plattan tycker jag att det finns många bra låtar. Produktionen var däremot inte så lyckad. Det kändes bra ända fram till mixen. Låtarna och idéerna var bra men i själva slutmixen så blev det fel. Det är så kristallklar diskant att det svider i öronen. Annars tycker vi plattorna är bra om man tänker på vad vi gjorde då.
Sedan dess har det varit väldigt tyst om bandet. Vad har ni sysslat med under den tiden?
Sommaren 86 gjorde vi en Folkparksturné. Hösten 86 tyckte vi att vi hade fått nog av SONET så vi tog steget fullt ut och sa upp oss. Vi tyckte inte att det fungerade tillfredställande. Vi ska inte bara skylla på dem för vi var själva väldigt omogna och ganska oerfarna. Vi tyckte ju att de då kunde ha gett oss goda råd och tagit hand om det hela. Allt var så svävande för ingen tog tag i saker och ting. Vi gjorde försök själva men när man inte fick minsta hjälp så var det ohållbart. I början av 87 tröttnade AFFE så han slutade. Då började vi strula med att få in en femte medlem. Vi provade några Keyboardister, gjorde några spelningar på sommaren med ett par av dem. Vi kände att det inte funkade för det var folk vi aldrig hade träffat förut. Den ene av dem var väldigt duktig men det stämde inte riktigt. Vi bestämde oss då för att vi fyra återstående medlemmar skulle ta hand om det här och göra precis vad vi själva kände för. Det har vi gjort. Sedan dess har vi gjort tre-fyra demotaper. För varje demo tycker vi själva att vi hittar mer och mer rätt. Jag tycker att vi musikaliskt sett har utvecklats snabbt om man jämför med många andra band. Vi har kanske inte hittat riktigt rätt än men vi är på väg dit. När vi har hittat vår stil tror jag att det kan bli mycket, mycket bra.
Hur tycker du att ni har utvecklats musikaliskt genom åren?
När vi spelade in de två plattorna var vi runt 20 bast allihop, OLA var till och med 17 när vi spelade in debut-Lp’n. Då är man fruktansvärt mottaglig för vad man hör runtomkring. Man tar inspiration fruktansvärt lätt. Hörde man en låt med en grupp ena månaden så lät låten man skrev nästa månad ungefär så. Vilket gjorde att det blev lite splittrat. Det kanske var omedvetet. Man gick inte in för att härma band att låta si och så men man hörde ändå var man fick det ifrån. Våra favoriter är ju typ tidiga VAN HALEN. På den tiden klarade vi inte av att spela såna grejer men det gör vi idag. Vi har fått så mycket självsäkerhet idag att vi tycker att vi klarar av att spela såna saker och att det funkar rätt bra. Ändå går vi ju inte in för att kopiera HALEN rakt av. HALEN och QUEEN är våra influenser sen får man tyda det själv. Vi har gjort några gig och folk har sagt till oss ”f-n ni låter ju som gamla VAN HALEN”. Det är ju tydligen så att det måste vara något åt det hållet.
Ni gjorde nyligen ett Showcase i Uppsala. Resulterade det i något?
Ja faktiskt. Nu på Fredag ska vi in och spela in en ny demo på VIRGINs bekostnad. KALLE ONSBACKE från VIRGIN var där, tände till och tyckte att det här var häftigt. Han tycker att vi är ett alternativ till all Hårdrock som är just nu. Antingen är det Sleaze à la GUNS ’N ROSES, BON JOVI köret eller Speed och Thrash. Det finns inte ett enda band som låter som oss. KALLE tycker det är spännande att se vad det här kan leda till. När vi har spelat in demon kommer han att ta den och fotona och åka över till VIRGIN i USA och kolla ifall det finns något intresse därifrån. Överhuvudtaget ska han kolla VIRGIN över hela världen för att se ifall det finns folk som är beredda att pumpa in pengar i det här. Ifall det finns intresse är det bara att köra. Först och främst ska vi ha klartecken ifrån Staterna. De vill inte göra en billig video för Listan som åker ur och sen blir det inget mer. De är inne på samma bana som oss. Det är ingen som hycklar utan de har gjort klart redan ifrån början vad som gäller. Det är ingen av oss som går och tror att vi. De har visat intresse och vill pröjsa en demotape. Gillar de andra VIRGIN kontoren det är det grönt. De ska ju höra grejerna först. KALLE har i och för sig ringt och hört sig för. De lät spända på att få höra vad det är vi håller på med. Det handlar om oss som ett alternativ till andra för det finns inte så många som låter som oss. Kanske inte ens som har kunskaperna, jag vet inte.
I övrigt, hur ser era närmaste framtidsplaner ut?
Vi har någon spelning ute då och då. Det är svårt att sätta en turné när man inte har någon platta ute. Det är rent av frågan om det är så bra för man har inte råd med bra ljud och ljus. Då gör man sämre ifrån sig än vad alla de andra banden som är ute och spelar gör. Då hamnar man på efterkälken bara därför. ”Men det där var ju inget bra,de skulle ju vara bra” låter det. Då har kanske TREAT varit där och spelat två veckor innan med rena Johanneshovs anläggningen. Själv kommer man dit med en liten pyttegrej. Det som gäller först och främst för oss är att hitta hela vägen fram med stilen och utveckla den mer och mer. Att repa och få ihop det så att vi har ett färdigt paket, ett eget sound och egen look, ja hela baletten. Det är det det handlar om.
Lämna ett svar