Alla som kan litegrann om Svensk Hårdrock känner väl igen namnet MARCEL JACOBS. Han är ju mest känd för att ha backat upp storheter som YNGWIE MALMSTEEN och JOHN NORUM. Han har alltid fått hålla till i skuggan av sina mer namnkunniga medmusikanter och aldrig fått det erkännande han så väl förtjänar. Efter att ha råkat ut för åtskilliga bakslag ser det äntligen ut som om MARCEL, som är en liten kille men en gigant på bas, ska kunna få ett genombrott på “egen” hand. Han är tillbaks med ett eget band och ett färskt skivkontrakt, så lägg namnet JACOBS på minnet. Jag fick en pratstund med en frispråkig MARCEL som inte alls hade något emot att prata om sina problemfyllda perioder med MALMSTEEN och NORUM. Först avhandlade vi dock ämnet bas och basspel.

När och varför började du att spela bas?
Jag började spela av en ren olyckshändelse vid den höga åldern av 14. Jag var och kollade när ett band repade i plugget där jag bodde, de sparkade sin basist då. De hade någon slags överläggning “va f-n ska vi göra nu då”. Sen tittade de på mig och sa “du ser bra ut, du måste lära dig att spela bas”. Jag tänkte att det är lika bra att pröva och det gjorde jag. Det var roligt, så det blev en heltidssysselsättning.

Är du självlärd eller skolad?
Jag är i princip självlärd. Har väl aldrig haft någon lärare men har lärt mig en hel del utav YNGVE. Det var ju aldrig några lektioner utan mest på vägen om man säger så.

De flesta som börjar spela vill bli gitarrhjältar. Kan du ge några bra skäl till varför de borde satsa på bas istället?
Ja för att det finns så många gitarrhjältar, speciellt när det gäller Hårdrock. Man ska spela det instrument man trivs med. Jag har ingen aning om varför det blev bas för mig för jag spelar ju gitarr, trummor och sånt också.

Vari ligger den stora skillnaden mellan bas och gitarr?
Jag skulle vilja påstå att förutom de grundläggande skillnaderna är ju gitarr ett melodiinstrument medan bas ligger mittemellan rytm och melodi. Oftast krävs det rätt mycket för att bli en bra gitarrist. Man måste ha stora mentala defekter för att orka hålla på med det och strunta i allt annat. Jag tror att om man vill leva livet så ska man spela bas. Då slipper man att sitta hemma och öva tolv timmar om dagen. Det räcker att öva åtta timmar, då har man fyra timmar att ragga brudar på.

Vad är det viktigaste att tänka på för en basist?
Det är mycket som är viktigt. Det absolut viktigaste är att vara öppen för musik, det är det i och för sig för alla musiker, framförallt att lära sig att lyssna. Även om man spelar Hårdrock behöver man kunna lyssna på Funk, Jazz och sånt. De stilarna säger en hel del om rytm, som inte finns så ofta i Hårdrock. Man måste öva, det finns inga genvägar. Okej man kan vara en posör och spela bas i ett band. Visst kan man bara spela åttondelar, det är ju lugnt.

Vilket är viktigast för en basist teknik, snabbhet, tyngd eller enkelhet?
Det absolut viktigaste är ju att låten kommer fram, det är ju den det handlar om. Musik är ju kommunikation mellan människor. Om en låt inte kommer fram för att den spelas jobbigt, då har man inte åstadkommit något. Det är klart att spela fort har ju sin charm också. För en Hårdrockbasist tror jag att man ska begränsa sig till att spela väldigt enkel.

Finns det några basister som du är imponerad av idag?
Ja det finns faktiskt väldigt många. Jag kan nämna några i JEFF BERLIN,BILLY SHEEHAN, TIM LANDER och BOB DAISLEY. Man skulle kunna göra listan hur lång som helst.

Var det några basister som influerade dig när du började att spela?
När jag började spela så tänkte jag inte så mycket på det. Mitt stora mål var att bli såpass bra att jag kunde få spela med RITCHIE BLACKMOORE. Det fick jag ju göra på sätt och vis för YNGVE var ju en BLACKMOORE kopia i början.

Vilken utrustning använder du?
Jag har en Fender Checker bas och en Rockman. Har också en Yamaha 3000 eller vad de heter. Jag använder inga effekter men hade jag pengar skulle jag ha riktig kompressor och riktiga grejer, det är dyrt.

Kan du rekommendera en vettig nybörjarutrustning?
Om man inte är säker på att man ska satsa seriöst ska man inte lägga allt för mycket pengar på en bas. Det finns basar som är relativt hyggliga att spela på som inte kostar så mycket. Ska man repa med ett band så måste man ha förstärkare och högtalare. Det där med utrustning är svårt för det är en djungel. Man ska nog inte satsa på för dyra grejer. Det är samma som med bilar, man måste ta något som man vet att man kan sälja ifall man inte vill ha det längre. Känner man däremot att det känns rätt ska man nog satsa på ett bra instrument först och främst. Man måste ha ett instrument som man trivs med och som känns bra. Kroppen ska inte bara kännas bra att hålla i, utan också kännas bra att titta på. Sen ska det ju framförallt låta rätt hyfsat också. Personligen tillhör jag nog en lite skadad kategori för min svarta Fender, som jag kör mest på, är väl inte den bas som låter bäst i hela världshistorien men det är den snyggaste. Gitarrer är som flickor, det är inte alltid de snyggaste som är de bästa.

Är det något du vill tillägga när det gäller basspel?
Jag skulle rekommendera folk att öva stenhårt både med plektrum och fingrar. Att de inte bara tycker att det ena är bra för båda är nödvändiga. De flesta lirar tydligen med fingrarna. Det är något jag ångrar att jag inte har övat mer på. Jag tycker att det låter bäst med plektrum men ibland är det bra att spela med fingrarna också. Jag har börjat att göra det mer och mer.

Berätta lite om din period med YNGVE MALMSTEN!
Jag började att spela med honom 79. Då hade redan hans band en basist men han jobbade mycket. YNGVE och trummisen var lediga lite mer, speciellt YNGVE, så jag brukade ofta dyka upp i replokalen och spela med dem. Sen slutade basisten och då började jag istället. Sen slutade också trummisen. Då var det en rejäl cirkus med trummisar i ett par år. Vi var som mest tokiga då, levde på ett paket kakor och en cola om dagen. Vi repade tolv timmar om dagen. Jag slutade någon gång och började igen. Sista gången jag slutade med honom var i början av 1982.

Det sägs ju att han är besvärlig att jobba med. Vad tycker du?
Han är fruktansvärt besvärlig att jobba med. Det är nämligen så att han är en enastående begåvning när det gäller musik, men han kan inte förklara för andra. Han har det lite dåligt med taktsystemet, så där blir det lite känsligt ibland. Han är ganska negativ också. Det är ju inte bara det, det går ju inte att umgås med honom. F-n, det är helt omöjligt.

Varför åkte du då över till Staterna och gick med i “nya” RISING FORCE?
Det är nämligen så här. På den tiden var vi ju kompisar. Då umgicks vi mycket även om jag inte orkade med att spela med honom. Jag försökte få honom att ändra sig, att spela lite mer låtar och så men det var svårt. Jag var inte så förtjust i de gamla prylarna. Vi umgicks i alla fall. Vi höll kontakten när han åkte över till Staterna. När han startade upp sin egen karriär ville han att jag skulle komma över. Efter ett tag gjorde jag det.

Varför slutade du?
Det var en hopplös situation. Dels med YNGWIE och dels med hans manager. Det var mest managerbiten som var jobbig. Vi fick ju aldrig några pengar. Det var alltid bråk om allting och det var en fruktansvärt jobbig stämning. Sen var det det att de hjälptes åt att gömma oss. När det kom skivbolagsfolk in i logen så presenterade t.ex managern oss andra med samma namn så hastigt han kunde. Skyfflade sen iväg dem för att träffa YNGWIE. Vi fick aldrig göra några intervjuer, skivsigneringar eller liknande. Det var hårt. Jag spelade med honom mellan Oktober 84 och November 85.

Hur kom det sig att du kom med i JOHN NORUMs band?
Jag träffade honom första gången när jag lirade med YNGVE. Vi hade en trummis som kände honom. JONTA dök upp i replokalen en gång, satt och tittade med stora ögon. Undrade hur man kunde spela såhär. Trummisen sa att han kan också spela, då lämnade YNGVE över gitarren. Det visade sig att JONTA kunde en hel del, då blev ju han intressant för mig. Jag var ju ute en del i Väsby och umgicks med honom och FORCE. När jag slutade med YNGVE gick jag med i FORCE för JOHN LEVEN hade precis lämnat bandet. Jag var med i ett par månader. Jag och JOCKE skrev ett par låtar som folk har hört, nämligen “The King will Return” och “Scream of Anger”. Sen slutade jag där för det var för jobbigt. JONTA kom ju aldrig till repen. Han hade sålt alla sina grejer för att köpa underliga substanser. Ibland kunde han inte låna ihop grejer för att komma och repa och då brydde han sig inte om att säga något överhuvudtaget. Jag orkade inte hålla på med det där. Det var ju i och för sig lite surt när de gick och vann ROCK-SM. Sen när JONTA slutade med EUROPE hade vi träffats ett par gånger och suttit och babblat om allt möjlig. Han hade ju hört lite låtar som jag hade gjort så han tyckte att vi skulle samarbeta och göra en platta. Det var väl i December 86, plattan gjorde vi under 87.

Berätta lite om skivan!
Det roliga är ju att jag har skrivit de flesta av låtarna. Förutom “Back on the Strets” och “Law of Life” som andra har gjort så är det bara “Someone Else Here” och “Too Many Hearts” som JONTA har gjort och de har han inte ens gjort helt själv. Hade det inte varit för mig och THOMAS WITT hade det ju aldrig blivit någon skiva JOHN är ju lite strulig, har lite svårt att hålla kontakten med verkligheten, tyvärr! Vi fick ju 250 kassetter med sångare. Vi lyssnade igenom alla som förutom den med EDMAN var mindre bra. Det var jag som ringde upp typen som hade skickat den. Det hade han inte gjort själv utan det var en annan som hade tänkt leka manager åt honom. Efter mycket om och men fick jag tag på numret. Fick tag på GÖRAN och vi spelade in. Det var kanon allting. Det var hela tiden jag som höll kontakten med GÖRAN och såg till att han kom till studion och så.

Hur känns det att du aldrig uppmärksammades för att ha skrivit sex av låtarna?
Det är ju lite irriterande men jag får ju skylla mig själv. Jag har ju fått pengar för dem, det är ju en fördel. Det är ju lite irriterande att han tog all “kredit” för dem. Jag har läst utländska tidningar där han har sagt att han har gjort vissa låtar. Det är ju inte så kul. Jag har ju gamla demos med de låtarna spelade av andra band.

Hur kom det sig att du “slutade” i bandet två gånger?
Vi var ju relativt hyfsade kompisar. Vi fixade det mesta ihop, mer eller mindre. Så gjorde vi första turnén. Under turnén hade ju ANDERS TEGNER ordnat kontakten mellan JOHN och GLENN HUGHES. GLENN dök ju upp sen. JOHN sa ju aldrig något till varken mig eller GÖRAN. Han dök bara upp och de började att jobba tillsammans. Det gick ju som det gick. Under tiden höll jag och GÖRAN på att spela in lite demos och prata med skivbolag. GLENN försvann och JONTA hade turnén han skulle göra, så han fick hyra in oss. Vi sa att vi gör turnén men inget mer. JONTA frågade ju om vi ville komma tillbaks som “riktiga” medlemmar. Jag ville inte för han var hopplös att ha att göra med.

Varför gick det snett mellan JOHN och GLENN?
GLENN är ju en snäll kille men han är ju förstörd av sitt drogande. Han tänker bara på mat och sova. Han kan inte spela längre, han har ingen lust heller. Det är ju synd för han sjunger ju bra i studion och sådär. Han har svåra personliga problem.

Om jag inte har helt fel har du nu ett eget band. Berätta!
Ja, efter mycket om och men har jag fått kontrakt med ELEKTRA. Vi börjar faktiskt att spela in LPn i morgon. Jag har ju naturligtvis gjort det mesta av materialet. Det är jag, MATS LINDFORS som var med i JONTAs band och som producerade GLORYs platta. Han kommer att producera denna plattan också och spela lite Keyboards och Gitarr. Resten av bandet är CHRISTOPHER STAHL ex-POWER på Gitarr, LASSE
ALSTRÖM — Trummor och JEFF SCOTT SOTO på Sång.

GÖRAN EDMAN då?
Den där EDMAN finns han? Så här var det: Jag har känt honom sedan tidigt våren 87. Jag har alltid hållit kontakten med honom och trodde vi var väldigt bra kompisar. När NORUM-bagen gick bort och vi började spela in demo-taper och prata med skivbolag för vår del trodde jag ju att han var med på noterna. Nu i höstas när det var klart med VIRGIN så var han så himla positiv, allting var kanon. Sen plötsligt när studion var bokad och alla höll på att lära sig låtarna en vecka före vi ska gå in i studion säger han bara “nej jag lägger ner det här, jag satsar på JONTA istället”. Då tyckte jag han var mindre kul. Hade det varit något seriöst, något riktigt band, hade jag ju önskat lycka till. Jag vill inte binda någon sådär. Får man ett bättre erbjudande så ska man ta de. Men JONTA som hade gett honom sparken, ljugit för honom, snackat skit bakom ryggen på honom och inte alls är någon kompis. Att han föredrog honom före mig kändes som ett väldigt hårt personligt svek.

Kommer JEFF SCOTT SOTO att flytta hit nu, eller?
Nejdå han har ju familj. JEFF jobbar ju oftast som studiomusiker. Han går omkring och väntar på bättre tider men det har ju inte hänt något direkt för honom. Fördelen med en sån kille är att man inte behöver repa i 100 år. Det sitter med en gång. Bandet gör grunderna sen kommer JEFF att åka över och lägga på sången. Han tycker låtarna är väldigt bra.

Hur låter musiken?
Det är Rock’n Roll. Det är mycket Hårdrock. Det är lite poppigare också, jag vet inte om man kan säga Pop för det är det inte. Jag har alltid så svårt att sätta etiketter på musik men det är Pop med Rockkänsla och trevliga refränger. Ändå är det inte fjantigt. Lyssna och bestäm själv är mitt råd. Eftersom jag har skrivit en del av låtarna på NORUMs Lp bör det rimligtvis vara lite grann i den stilen, fast detta är bättre. Jag fick ju inte bestämma vilka låtar som hamnade på den plattan. En låt körde vi som extranummer, en Rockvariant. Standardbagen men den är rätt kul. Det är ju så här att några av de låtar som jag hade gjort spelade jag upp för JONTA under sista turnén. Jag tänkte att man kanske skulle försöka i alla fall. Han tyckte de var totalt värdelösa. Då tänkte jag “om de här låtarna är dåliga vad ska man då spela för låtar?” Det har ju visat sig att de inte är helt värdelösa eftersom jag har fått skivkontrakt två gånger med dem. Det var ju klart med VIRGIN när GÖRAN försvann. Då hade vi i och för sig inte skrivit på något. Det sprack för att han stack, det var i December 88. Vi signade med ELEKTRA häromdagen.

Till sist kan vi vänta oss en turné när plattan är släppt?
Framtiden är det lite svårt att säga något om. Jag tappade kristallkulan i golvet häromdagen. Nej men man måste ta en sak i taget. Plattan kanske är totalt oacceptabel i folks öron och det är ingen som köper den, då kan man inte turnera eller göra någonting.