STAFFAN HILDEBRANDs film ”Ingen kan älska som vi” fick kritikerna att vässa pennorna. Ledmotivet innebar trots det en placering på Tv-listan för låtskrivarna i Märstagruppen GRACE. GRACE består av CHRIS LANCELOT – Sång, ERIK HOLMBERG – Keyboards, MIKAEL LUNDGREN – Keyboards, CLAUS BERGWALL – Gitarr, JANNE PERSSON – Bas och ROGER ”Drutten” Hansson – Trummor. På Hotell Narvik i Piteå satt Drutten och väntade på kvällens spelning då vi ringde.

När man ser videon till ”Ingen kan älska som vi” blir man smått imponerad. Ni är ett relativt ungt band med ett bra sound. Vi sitter och väntar på Lp’n som vi har hört ska komma nästa vår. Varför väntar ni så länge med den?
Det beror väl på det att vi inte hinner få den klar tidigare. Vi är ju ute på turné och kör för fulla muggar. När vi är färdiga med det här tar vi en paus. I Maj sticker vi nog ut på en Folkpark-turné.

”Ingen kan älska som vi” är ju en ganska snäll låt. Hur kommer plattan att låta?
Ja vad ska man säga om det? Vi är influerade av band från 70-talet såsom GENESIS, PINK FLOYD och RUSH. Vi har väl en blandad stil skulle jag tro.

Hur länge har GRACE existerat som band?
GRACE har funnits sen Januari förra året då keyboardisten ERIK kom med som sista medlem. Det var han som kom på namnet. Innan så har CLAUS, CHRIS och jag spelat ihop i flera år.

Hur är ni som liveband?
Vi har fått väldigt bra respons från publiken. Vi försöker inte att leva upp till Rockmyten. Det där med att ”i kväll ska vi supa, röja och Kick Ass”. Det vi uppskattar är folk som lyssnar, framför allt när de står kvar och lyssnar.

CHRIS är frontmannen som man kanske först associerar namnet GRACE med. Är ni inte rädda för att han ska lämna bandet för något soloprojekt?
Nej, det är vi inte. Bandet funkar så bra för han älskar den musik som vi andra gör och sätter sina texter till den. Han skulle aldrig kunna tänka sig att hoppa av och bli soloartist eller något liknande. Man ska aldrig säga aldrig, men som det funkar nu är allt perfekt. Folk tror att vi har tröttnat på varandra när vi har varit ute på en lång turné. Tvärtom så kommer vi närmare varandra!

Om vi återgår till plattan så ska det vara en Tema-lp. Blir den hitbetonad?
Det tycker inte jag, fast det är ändå en väldigt stark platta. Man vet ju inte om en låt blir en hit förrän den blir det. Ena gången kan även den konstigaste låten bli en hit. Människor är olika. Vår musik är inte gjord för att det ska nynnas på refrängerna. Vi låter tidigt 70-tal där det hände saker. Vi bygger på trumgrejer och harmonier. Harmonier är något som det inte finns så mycket av i dagens datoriserade musik. Vi försöker bygga låtarna så det blir ett klimax i slutet. Det märks på publiken att de känner att något kommer fast de aldrig har hört låtarna innan. Det känns skitskönt.

Att ett såpass ungt band som ni som debut-Lp gör en Tema-Lp är väl väldigt ovanligt, eller?
Det är väldigt ovanligt idag. CHRIS är helt enorm på att hitta på texter. Han försöker följa upp varje låt. Därav har det blivit en temaplatta med en story rakt igenom. Det handlar om en 14-årig pojke som blir utvald till en speciell sak. Därav namnet ”Snowflakes in June”.

Är det något mer som bör sägas innan vi slutar?
Vi släpper en singel i början av April, ”Half of Me”. Den är gjord för en film om AIDS av STAFFAN HILDEBRAND. Det sista jobbet som vi gjorde med honom. På B-sidan har vi PETER GABRIELs ”Biko” som är en liveinspelning från konserthuset i Stockholm. Till sist vill jag säga ”döm oss inte efter ’Ingen kan älska som vi'”. Vill någon sätta en stämpel på oss kan han/hon väl göra det efter att ha lyssnat på vår Lp. Lyssna på plattan och kom och se oss i sommar!