Någon myntade uttrycket “göra en Edlundare”, och syftade då på Tiamats vokalist Johan Edlunds emigration till Tyskland. Nu har snart ett år gått sedan flytten och Johan har börjat förstå sig på det tyska språket. Inte heller längtar han tillbaka till Sverige, förutom till Hammarby IFs fotbollsmatcher.

Många blev förvånade när de hörde A Deeper Kind Of Slumber, och Johan Edlund, hjärnan bakom Tiamat, blev nästintill anklagad av vissa journalister för att svika sina fans.
Nu är det åter dags för Tiamat att bege sig in i studio Woodhouse hemma i Tyskland för att spela in nästkommande alster. Om man ska jämföra det nya materialet med det som fanns på A Deeper Kind Of Slumber är detta enligt Johan mer “upp och ner” och innehåller mer kontraster. Det kommer att finnas en blandning mellan spår med lite mer “go” i och lite slöare alster.
Även texterna har förändrats den här gången. Nu är de rakare och betydligt lättare att förstå sig på.
Jag är trött på att folk hela tiden tycker att det är så krångligt, att de hela tiden frågar vad jag menar med mina texter, förklarar Johan. Nu kommer både musiken och texterna att bli rakare. Det ska vara så lättförståeligt att ett barn kan förstå det. Det blir en skiva för barn (skratt).
Som det ser ut nu kommer plattan att finnas på skivdiskarna i april 1999.
— Planen är att vi först ska in i Woodhouse i tre veckor för att spela in grunderna. I december kommer jag att jobba hemma med arrangemang och programmering. I januari går vi in i Woodhouse igen och lägger på sådant som behövs, som sång till exempel. Efter det mixas allt.
Den här gången kommer skivans line-up att se lite annorlunda ut. Tiamat har gått och tappat en av medlemmarna, Thomas Petersson, som inte kommer att ersättas förrän skivan är klar. Resten av gänget får tills vidare klara sig utan gitarrist.

Techno eller Depeche?

Som det ser ut nu tycks planen att kunna släppa skivan i april gå vägen. Tack och lov fick Tiamat erbjudandet att fylla en lucka i Woodhouse tidsschema, vilket underlättar tidspressen.
Vid tiden för denna intervju var Johan mycket stressad. En vecka tidigare hade han ringt de resterande medlemmarna och bett dem att komma ner till Tyskland inom två veckor, och han hade inte heller alla låtar klara.
— Jag tror nog att det går vägen ändå, skrattar Johan, trots att jag inte har någonting med gästmusiker och sådant klart ännu.
Efter en del strul med Tiamats skivbolag Century Media har Johan nu fått fribrev. Det betyder att om han vill göra någon annan slags musik, har han enligt kontraktet rätt att släppa musiken på ett annat bolag.
— Jag håller på med ett projekt nu som vi ska börja söka skivbolag till i vår, förklarar Johan.
Själv hade jag hört rykten om att det var någon form av techno som detta projekt handlade om, men Johan håller inte riktigt med mig.
— Det är mer programmerat. Jag tycker nog att det låter mer som Depeche Mode, fast ändå inte.
Men att det är lite techno med i leken erkänner han efter ett tag.
— För många är det nog det!

I maskopi med pyromaner

Johan är en man med många järn i elden. Inte nog med att han har Tiamat och “techno”-projektet, han har även jobbat en del med de tyska pyromanerna Rammstein.
— Jag gjorde en remix på Depeche Mode-covern Stripped, som finns med på B-sidan av en singel vid just samma namn.
Detta är inte allt, Johan har även varit och fingrat på verk av Lacrimosa och London After Midnight, som släpps på en samlingsplatta på Nuclear Blast.
— Jag har även gjort en till remix, en på Morgoth. De skulle göra en remix-platta, men den verkar alltid bli uppskjuten när jag frågar om den.
Johan har blivit en riktig datanörd sedan han flyttade till Tyskland. Det är framför burken han spenderar dagarna, och under vårt samtal satt han och avslutade en låt på ena datorn, samtidigt som han höll på med lite layout på en annan.
— Här finns datorer överallt, erkänner han. I det rum som jag sitter i nu finns det bara en massa maskiner. I köket sitter min tjej och jobbar med en laptop.
När vi den kalla höstkvällen i var sin ände lagt på luren var det bara för Johan att gå tillbaka till sina leksaker, och vem vet, kanske sitter han där än i dag…