I juni kom Tenebres andra platta ut, Grim Ride. En skiva som har fått höga betyg i de flesta tidningar. Men inte alla är glada i deras
— På releasepartyt för XIII (bandet förra platta, reds anm) var det tre tjejkompisar, som körar på en låt, som skulle göra något mer. Så de klädde ut sig till nunnor, med kåpor som de lätt kunde dra av. Under hade de bara raffset och så började de piska varandra. Det var ju en överraskning för oss också. Men de blev vi “mansgrisar som förnedrar kvinnor”. De har missuppfattat ironin och tagit den på allvar. Vi skulle lira på Folkfesten i juni, men så satt det några tjejer i styrelsen och tyckte att “fy fan, inte de där jävla svinen”.
Det blir inte så mycket turnerande för Malmös horrormetal-band. Snarare korta visiter på helgerna runtom i landet. Förutom förbandsturné med Dee Snider tidigare år — en gammal hårdrockshjälte för alla i bandet utom Fredrik.
— Det var ohyggligt mycket folk, tyckte jag, eftersom inte varit ett fan av honom — jag tyckte mest att han var en tönt. I och för sig kunde inte undgå att höra Twisted Sister, men 1985 hade jag gått över från att lyssna på GBH till Killing Joke. Dee Snider var en mes.
Hur fungerar det med den musik ni spelar?
— Jag sticker väl ut i det här bandet, för jag har aldrig varit någon hårdrockare. Jag började lyssna på musik när jag var tretton år och då var det punk. Sedan halkade jag in på svartrock. Fast jag har ändå alltid lyssnat på Motörhead, Black Sabbath och sådant. Åttiotalshårdrocken tycker jag är hemsk. Det kan ju inte bli bra med spandex. Vår trummis däremot, anser att mellan 1980-85 gjordes världens bästa musik.
Hela Tenebres musikala repertoar kan ju beskrivas som horrormetal och några i bandet älskar att frossa i b-skräckisar. Faktum är att grabbarna är med på en prestigefylld skiva när det gäller skräckfilm.
— Det kom precis ut en italiensk hyllningsplatta till Dario Argento, där vi är med. Vi blev ombedda att göra det precis som om det var skrivet till en av hans filmer. Det fanns ju ingen film, men tanken var så. Skivan är en dubbel-CD och trippel-LP, där konvolutet är som en bok, både i format och tjocklek.
Tenebre är bandet som vill att det ska hända något i minst varannan låt. Eld är en av deras största fascinationer och förutom att sångaren brukar spruta eld har de med sig pyroteknik för tre bomber — om stället de spelar på tillåter det.
— Vi får inte ha bomber längre, för när vi spelade på Mejeriet för några veckor sedan började det brinna. Då hade vi en vikarierande trummis och han som brukar sköta pyrotekniken var inte med, så sångaren skulle vara tvungen att springa bak ibland och trycka på knapparna. Det blev lite stressigt så han smällde av allt på en gång, så det började brinna bakom trummisen. Han försökte säga till monitorteknikern att komma och stampa ut elden, men teknikern trodde bara att han ville ha mer sång eller gitarr eller något. Han fick ställa sig upp för lågorna började slicka honom på ryggen och då fattade alla att det brann.
Men det är inte första gången publiken fått mer show än det var tänkt från början.
— När vi var på KB senast flög en eldflamma upp i en lampa som kostade 50 000 kronor — då tyckte de inte det var roligt längre.
Och de som hittills trott att Tenebre är mansgrisar som är emot jämställdhet, borde nog gå och se en av deras senaste påhitt.
— Eftersom vi har haft tjejer på scenen när vi har lirat på KB, så tror alla att vi ska ha det. Men då hade vi transvestiter istället. De lurade hela publiken att de var tjejer. Sedan kom de in lite senare och strippade och då var det ingen som tvekade längre.
Nuförtiden är det inte många band som gör en show utan tror att det räcker med att riva av ett gäng bra låtar.
— Man har sett jävligt många bra band, som lätt faller i glömska.