NICK CAVE AND THE BAD SEEDS
Murder Ballads
Stumm/MNW ILR/MD

Människors fascination för det onda och brutala tycks aldrig upphöra. Då TV visar dokumentärer om massmördare flockas vi framför dumburken. Skräckförfattare som Stephen King och Dean R Koontz ligger på bestseller-listor världen över. Och nu, Nick Cave och Kylie Minogues duett ”Where The Wild Roses Grow”, får förälskade par att ta varandras händer och le fånigt, trots att låten handlar om ett brutalt mord.
Så ser världen ut idag, 1996. Ingen höjer längre på ögonbrynen och Nick Cave kan bli rumsren. Cave vill gärna ge sken av att vara en skuggfigur som smyger runt staden på nätterna, hänger på rökiga krogar och skriver vemodiga sånger.
Om det är sant, är tveksamt, men Caves musik är onekligen något av de mörkaste och vackraste som pressats upp på vinyl och CD. Från att ha varit en ganska smal artist tar Nick Cave klivet ut och visar upp sig för massorna, han har smugit in på Trackslistan och ut i etern.
Tillsammans med gruppen The Bad Seeds har han släppt skivan ”Murder Ballads”, den nionde plattan sedan starten 1982. Här hittar vi tio sånger om mord och död, en del texter bygger på gamla vandringssägner, andra har Cave själv snickrat ihop, men alla har den gemensamma nämnaren, mord.
Till sin hjälp, med att berätta dessa morbida historier, har Nick Cave en rad olika artister. Här hittar vi P J Harvey, som även hon stämmer upp i duett med skräckmästaren själv — tillsammans tar de livet av Henry Lee. Även den gamle whisky-drickaren och före detta frontfiguren i irländska Pogues, Shane MacGowan, lånar ut sin röst i Dylan-covern ”Death Is Not The End”.
Caves fascination för det brutala är inget nytt, han har flera gånger tidigare låtit oss ta del av sina svarta tankar. Men vad som däremot skiljer ”Murder Ballads” från hans tidigare alster är att den är mer lättillgänglig musikaliskt, även om temat är brutalare än någonsin.
Gamla fans lär dock inte bli besvikna, här finns allt vi är vana att hitta hos Nick Cave and The Bad Seeds; Blixa Bargelds vansinniga gitarrer, den musikaliska bredden som spänner över allt från country-liknande takter till smäktande valser och framför allt, Caves enastående texter.
I Nick Caves värld kan mord vara vackert, det är nästan så att jag köper det när jag hör honom väsa fram: ”Somewhere she lies, this lovely creature, Beneath the slow drifting sand, With her hair full of ribbons, And green gloves on her hands”