Blir BUMBLEBEES Sveriges The Doors för nittiotalet?
I augusti kommer Stockholmsgruppens debutplatta.
Se fram emot en charmig mix av pastellfärger, blommor och flummiga sjuttiotalsorglar.

Att april månad står för dörren är lite svårt att fatta när jag vandrar genom ett ödsligt Sundbyberg. Blöt snö faller från den mörka himlen. Jag ska träffa Bumblebees i deras inspelningsstudio, irrar bort mig totalt och blir slutligen hämtad med jeep av Andreas Karlegård, bandets basist.
Bumblebees består förutom Andreas av Charlie Granberg på sång, Christer Degerstedt på gitarr och Anders Eurén på trummor. Denna söndag-kväll är Anders hemma med baksmälla, men resten av bandet finns på plats, pigga som små humlor.
Alla medlemmar utom Christer är rutinerade i Stockholms rocksväng, och har tidigare medverkat i band som Erotichrist och The Sexsationals. Dessa amorösa bandnamn har nu bytts ut mot något så mjukt och gulligt som humlor.
— Vi är inga hårda killar, förklarar Charlie.
— Humlor är ganska coola, som helikoptrar. De kan stanna och spana in blommorna, säger Andreas utan vidare förklaring.

Mjukare musik

Också musiken har blivit mjukare än det de tidigare gjort. Den kan beskrivas som poprock i stil med Dinosaur Jr och The Doors — tydliga melodier men ändå ett ganska skramligt och flummigt sound. Hittills har Bumblebees bara släppt en vinyl-EP; ”As It Was”, i ytterst begränsad upplaga, främst gjord som ett vykort — ett bevis på att de existerar. I maj släpps första CD-singeln ”Bastard”, och fullängdsalbumet får vi vänta på till augusti, trots att det i skrivande stund nästan är färdigmixat.
Men låt oss gå tillbaka lite i tiden. De första grundstenarna för Bumblebees lades för några år sedan.
— Jag räddade Charlie från sin flickvän, berättar Christer. Han hade lite problem med henne, så han fick flytta in till mig. Och jag satt där hela dagarna och spelade gitarr, och då brukade han gå och gnola på grejer, fast han spelar ju egentligen trummor. Så började vi ploja lite…
Charlie är alltså trummis från början, så att ställa sig vid mikrofonen var förstås en omställning. När Andreas gav en demotape till en arbetskamrat som spelade i samma Korpen-fotbollslag som Ben Marlene (tidigare Trance Dance, numera anställd på förlaget Jimmy Fun Music, som ägs av Per Gessle och där bland andra Brainpool ingår), och Ben Marlene blev intresserad av att ge Bumblebees ett förlagskontrakt, var Charlie ”så illa tvungen” att fortsätta som vokalist. Jimmy Fun fixade så småningom det åtråvärda kontraktet på Sony.

Turné i sommar

Under våren och sommaren ska Bumblebees troligen ut och turnera i landet. En och annan festivalspelning lär det också bli. I mars fick de hoppa in i sista sekunden för att spela förband till bolagskollegorna Presidents Of The United States Of America. Det var naturligtvis en kick, och presidenterna tog villigt emot både singel och T-shirst från Bumblebees.
På fullängdsalbumet, som just nu går under arbetsnamnet ”Thank you and Goodbye”, har de fått bestämma allt själva, från musik och produktion till omslag.
— Jag tror Sony tycker det är bra att vi bestämmer allt, för då kan de skylla allt på oss om det går åt helvete, skämtar Christer.
Men bara för att man har fått kontrakt på ett stort bolag får man inga stora pengar.
— Vi är nog världens fattigaste band, säger Charlie. Det är många som har gjort anspråk på den titeln — Broder Daniel och Souls till exempel — men vi är nog fattigare.
— Folk tror att bara för att man har fått skivkontrakt så har man en massa pengar, men om man vill ha pengar ska man nog satsa på att bli advokat eller något, säger Christer.

Vad säger Bumblebees om…

Politik?
— Neej…
Alla tre skruvar på sig.
— Det får sådana där hårda band som Rage Against The Machine hålla på med, säger Andreas.
Droger?
— Droger är B, tycker Christer.
— Droger är väl coolt… eller… börjar Charlie. Det beror på. Det är ingen som kan hindra folk som vill hålla på med droger från att hålla på med droger.
— Jag tycker att folk ska hålla på mer med droger så att man får fler lediga lägenheter, skämtar Christer.
TV?
— Jag kollar aldrig på TV, säger Charlie. Fast TV har faktiskt stor betydelse för vårt låtskrivande.
— Jag brukar titta på TV och spela samtidigt. Man koncentrerar sig inte på filmen, men samtidigt hör man någonting som verkar bra, och så hajar man till.
— Det är oftast då man skriver bäst, när man är helt tom i huvudet, säger Andreas.
McDonalds?
— McDonalds äter jag inte längre på, eftersom jag blev vegetarian för någon månad sedan. Jag har varit det från och till i flera år. Men när jag såg skakande kor så bestämde jag mig, säger Charlie.
— Jag har varit vegetarian i flera år, säger Christer.
— Jag tror jag har käkat på McDonalds fem gånger i veckan de senaste tre åren säkert. Nu har jag försökt hålla mig borta, jag får väl gå på avvänjningsklinik. Det är bra med färdigtuggad mat, säger Andreas ironiskt.