Finland är inte bara knivar, Koskenkorva och bastu med björkris. Där liksom här, finns det älskare av alla sorters rockmusik. Akasha besökte landets huvudstad Helsingfors för att ta reda på vart de finska rockarna beger sig när de vill roa sig och lyssna på bra musik.

Eftersom många klubbar bjuder på band av varierande musikstil, börjar man med att läsa broschyren ”Club Land” som finns i de flesta skivaffärer och även på klubbarna. Där står det vilka band som spelar de närmaste veckorna. De största klubbarna ligger ganska centralt och är inte så svåra att hitta. Titta på kartan.

Tavastia Club finns på Uhro Kekkonenkatu (-gatan) 4-6. Det är en konsertlokal där internationella band ofta uppträder. Under ’94 har exempelvis Paradise Lost, Die Krupps och Therapy? stått på Tavastias scen. Inträdet varierar beroende på vilket band det är.

Den som tycker att det är för dyrt att gå på konsert kan istället vandra ner i Tavastias källare, där klubben Semifinal håller till. Den klubben har samma ägare som Tavastia, och bjuder på diverse mindre kända band av olika stil.

Även på Shadow Club (Pohj. Rautatiekatu 21) varierar musikstilarna.

En mer renodlad heavy metalklubb (stans enda), är Bronx på Eriksgatan/Eerikinkatu 3. Bronx är ett trevligt ställe, beläget i en rymlig källarlokal med stenvalv, rör i taket och många skrymslen och vrår. Väggarna går i svart/vitt — som mitt sällskap beskrev det — ”vi är i en zebras mage”. Dekorationerna består av diverse rostiga bildelar; bland annat en ratt, några kedjor och kugghjul. Ett par rosa/röda spotlights sprider ett behagligt ljus.

Ur högtalarna strömmar olika varianter av hårdrock. Många av kvällarna — både helger och vardagar (klubben har öppet alla dagar utom måndag) — står ett eller flera live-band på den minimala scenen i ett av lokalernas skrymslen. Det gäller att banden inte är alltför populära; det finns nämligen inte rum för så mycket folk runt scenen. Bronx tar vanligtvis inget inträde, men det kan hända att de gör det om något större band spelar.

Ett annat ställe att rekommendera är Honky Tonk Café på Mikonkatu 8. Där har man satsat på vanlig hederlig rock’n’roll, och ett första intryck är att stället är en typisk ”London-pub”. Väggarna är täckta med svart/vita fotografier på pop- och rockstjärnor från 50-talet och framåt. Några neon-upplysta Budweiserskyltar förstärker pub-stämningen, liksom dart-tavlan, TV:n som ofta visar Eurosport och de otaliga spritsorter som står uppradade i baren.

En trappa upp är det annorlunda, åtminstone de kvällar som Honky Tonk Café har liveband. Den kväll vi kom dit var det proppat med folk och bandet ”Egotrippo” framkallade ett härligt gung.

Cantina West är ett Tex Mex-ställe i flera våningar. Där spelar band, som enligt en turistagent är ”okända eller mindre kända men äkta”. Stället är bäst på veckosluten.

Det gamla studenthuset på Mannerheimsvägen, Vanha, fungerar bland annat som café och utställningslokal på dagarna. Kvällstid är det ibland möjligt att gå dit och se några inhemska liveband och/eller trubadurer. Lokalerna är enormt rymliga, det är högt i tak och lite gammaldags. Ibland tar de inträde, ibland inte. Gå in på Vanha dagtid och fråga.

En sak som Helsingfors-turisten tidigt kommer att upptäcka är hur finnarnas sinnesstämning förändras när dag övergår i natt. Dagtid ser man inte många glada miner, hör man någon skratta kan man slå sig i backen på att det är turister. Den finska mentaliteten är i allmänhet mer melankolisk än den svenska, och dessutom har de en arbetslöshet på över tjugo procent. Kanske lite alkohol i blodet får livet att kännas lättare, för ute på krogarna ser människorna lika glada ut som i vilken annan stad som helst. Finnarna dricker för övrigt mer öl än vi svenskar — dessutom är deras stora stark några procent starkare än våra. Varning utfärdas!