Kraftwerk på hallonsaft? Nä. Tv-spelsmusik? Nä. Indietechno? Ploppmusik? Retrosynth? Slagsmålsklubben väntar fortfarande på att någon ska definiera vad det är de håller på med egentligen.

Men vänta. Slagsmålsklubben ska bara ha sex medlemmar. Och här sitter sju i soffan.
Frej: Han där är nån okänd. (Pekar på CK).
CK: Ja, jag är nån okänd androgyn typ. Jag har varit med på turnén nu i sommar. Och kommer att dyka upp mer framöver.
Frej: Så vi tyckte att det passade bra att han hängde med.
Bitpop, bliphop, blipblop, plopp-musik, indie-samba-electro-hiphop-rock, retroelektronika, dansant retrosyntpop… Hur beskriver ni själva er musik?
Frej: Bitpop, bliphop. Eller som en indieform av techno. Techno med indieinramning. Vi väntar fortfarande på att någon unge ska kläcka den där riktigt smarta beskrivningen.
Vem lyssnar på er då?
Frej: Varenda en i hela landet! Nä, vi är väl inte kända av gemene man. Och vi har kanske inte fått någon matchande uppmärksamhet i press och radio mot hur många som kommer på våra spelningar. Ryktet har spridit sig genom folkmun.
CK: Slagsmålsklubben är nog ett band som många hört talas om men inte hört.
Kim: Och det är ju på internet allt har spridit sig. Tidningarna har inte hängt med.
Hannes: Sen har vi ju aldrig gått in för att skaffa skivbolag och hela den biten.
Björn: Fast vi låg på ett skivbolag förut. Men de gjorde mer skada än nytta.
Frej: Man fick bara skriva på en massa papper. Sen sitter de där och håvar in alla stimpengarna. Det enda skivbolagen gör är att få unga att bli självmordsbenägna.
Så nu gör ni allt själva?
Frej: Ja, vi ordnar fester, trycker t-shirts, fixar spelningar. Vi funkar ju lite som ett bolag och det är ju det vi vill göra. Bygga upp en scen för grymma band. Sponsra artister och ordna spelningar. Jag har kompisar som undrar varför vi inte bara gör en hit, en låt som är kommersiellt gångbar. Men det är inte det vi är ute efter. En random hit glömmer folk snabbt, men en helt ny musikstil är något helt annat.
Björn: Man blir hellre ihågkommen av 10 kompisar än 200 pers som lyssnar på Radio Rix.
Vem gör ni musik för?
Björn: För oss själva. Och för våra kompisar.
När händer det? Hur går det till?
Frej: Det händer mycket när vi har fest och det bara är vi. Som när Björn har gjort något som vi lyssnar på 1000 gånger. Sen kommer Beebop med något som vi lyssnar på 1000 gånger till.
Beebop: Sen kommer andra med idéer och så spelar vi in.
Frej: Det brukar hända på kvällen när man lagt undan allt annat. Då plockar man fram mandarinen och plinkar. Eller som igår, då åkte banjon och gitarren fram. Beebop hade en grej på g. Det lät riktigt mystiskt, som om man besöker en spågumma. Man drar isär gardinerna, stiger in i rummet och känner doften av rökelse och hör plinkande musik från en cd från Jultidningsförlaget Semic från stereon i en hörna.
Ni har verkligen skapat en helt ny genre med bliphopen. Hur kom ni på namnet?
Frej: Det började 2001. Jag gjorde hiphop och de andra gjorde blipblop, så det bara kom. Ungefär som en satanist skulle bli inlåst och dela dator med Dr Dre. Till slut skulle de tvingas samarbeta liksom.
Björn: Det var ju verkligen en klockren liknelse…
Frej: Visst var det? Men det var nytt. Jag visste ingen annan som spelats både på P3 Hiphop och P3 Pop samtidigt.
CK: Nej, det var inte så vanligt på den tiden. ”Den tiden…” Nu sitter vi här och snackar som ett gäng gamla gubbar vid 22 års ålder…
Finns det egentligen någon som gör musik ens i samma genre som ni?
Frej: Som gör blippig syntmusik med discobeats? Det kommer väl mer och mer. Nu är det ganska vedertaget. När vi började var det väl i princip bara vi och Pluxus som gjorde ”tv-spelsmusik”.
Björn: Och det är lite som att säga att The Corrs är irländsk folkmusik, bara för att man inte känner till något annat band från Irland.
Frej: Men frågar men en irländare så skulle de inte alls hålla med.
Beebop: Fast den konstigaste beskrivningen är ändå Kraftwerk på hallonsaft. Det är lite som att säga att vi är Kraftwerk light. Näe…
Vad inspirerar er?
Björn: Vi lyssnar själva inte så mycket på musik.
Hannes: Vi blir mer inspirerade av det vi hör på klubbar.
Frej: Man kan vakna upp dagen efter och inte minnas vad som hänt på kvällen, men man har en grym hi-hat som fastnat i huvudet och har en idé.
Beebop: Man minns inte riktigt hur det lät eller vem som spelade…
Frej: …så man bara snor det rakt av!
Ni ropade efter galna ljud på er hemsida för ett tag sedan, och ville att folk skulle skicka in egna.
Frej: Det där var ju total katastrof. Vi fick en skiva, men… Näe.
Beebop: Och så var det någon som mejlat och ville att vi skulle ladda ner deras grejer.
Frej: Ja, det är dagens ungdomar. De är så pass lata att de inte pallar traska iväg till en gul brevlåda. Vi hade ju ingen internetuppkoppling där vi bodde då, så vi kunde inte kolla.
Kim: Dessutom gjorde vi ju alltihopa för att vi ville ha post.
Frej: Men vi fick annan post istället. Lite barnkläder och en tuff läderjacka! Varje gång Björn tog på sig den tuffa läderjackan fick han jävligt dålig attityd. Det var en lek först, men jag tror att han gillade den lite för mycket. Björn ville ha på sig jackan mer och mer…
Björn: Ja, nu hänger den i en mörk garderob i Norrköping. Jag vågar nästan inte öppna dörren.
Frej: Vi går aldrig säkra. En dag dyker den upp när vi minst anar det.
Det var helt vansinnigt mycket folk på er spelning i Hultsfred i somras. ”Totalt kaos, men the best kaos ever”, som ni skriver på er hemsida. Är det alltid så när SMK spelar eller…?
Hannes: Ja, det är faktiskt det. Och så har det nog alltid varit.
Björn: Det kommer så många som får plats.
Frej: Och alltid några till… Men på Hultsfred var det faktiskt farligt. Vi kunde ju bara stå och se hur folk bars ut. Storsjöyran var också galet. Då fick vi veta att vakterna, som skulle bära ut folk som svimmat, hade svimmat.
Joni: Det är konstigt att arrangörerna aldrig har koll på hur mycket folk som ska komma. Det är lite som SJ när tågen blir inställda varje vinter för att det ligger snö på spåren. ”Oj, snö? I år igen?”
Frej: Visst. Jag ser fler med SMK-tröja på området än med Kent-tröja. Så det borde inte vara en överraskning att det kommer mycket folk.
Beebop: Jag såg en tjej med rosa extensions som plötsligt bara segnade ner och försvann. Det var lite läskigt.
Frej: Visst känns det lite läskigt, men det är samtidigt sjukt roligt. Vi spelar röjig musik och folk röjer.
Ja, alla dansar galet mycket när ni spelar. Hur dansar man till SMK?
CK: Man hoppar upp och ner.
Frej: Tyvärr har vi ingen koreografi än, men vi lovar att jobba på det till nästa sommar.
CK: Det roliga är att alla sjunger med i låtarna trots att det egentligen inte finns nåt att sjunga med i. Jag kommer in på scen ganska sent och kan stå där bak och höra en hel kör av ”öhh, öhh, öh, öhhöhhöhh-öhhöhh” i takt med slingorna.
Vad händer i höst?
Frej: Vi kommer att besöka en massa klubbar och samarbeta med de bästa dj’arna i trakten. Ha en jäkligt bra fest i varje stad helt enkelt!
Alla som inte får komma in på klubbar då? Blir det spelningar för de under 18 med?
Frej: Absolut. Vi försöker alltid göra en av varje. Det är det fetaste som finns att spela för en ung publik. Jag litar mycket mer på en 12-åring med bra smak än en creddig 35-årig indierecensent. Några av de spelningar där man fått visa leg för att handla i baren har varit de allra roligaste.
Men är ni inte själva lite rädda att loosa kollen då? Nu när ni är gamla gubbar på 22, menar jag?
Frej: Det är det man vaknar varje morgon och frågar sig själv… När gör jag en Bowie eller Lou Reed? Men Lou Reed var ju 35 när han gjorde en Lou Reed, så vi har några år på oss än.
CK: Fast gör man bra musik, som man själv gillar och inte lyssnar på vad det är andra gör och gillar, så tror jag att det håller.
Frej: Man får aldrig tappa edgen. När man bli för mycket ett med producenterna, och när man inte vågar göra en låt för att man är rädd för att tappa fans eller få dåliga recensioner är det kört.

SMK

Aktuella: Nya singeln Blygsamma genier som handlar om hur de ”uppfann” bliphop kommer i september
Album: Den Svenske Disco (2003), Sagan Om Konungens Årsinkomst (2004)

SMK TIPSAR!

På sin hemsida bjuder SMK på nya udda tips varje dag. Det är Björn som författar dem. Här bjuder han OKEJ:s läsare på fem tips på vad man ska göra när livet är grått och trist.
• Sov. Ligg och vänta ut det. Även om du sover 26 timmar om dygnet. Vartefter blir det lite bättre.
• Eller så kan du göra något kreativt av tråkigheterna. Kanske rita eller måla.
• Eller skriva. Eller göra musik.
• Ta in alla intryck och gör något av det helt enkelt.
• Och ta god tid på dig.

Slagsmålsklubben är:

Kim Nilsson, 80:a
CK, ålder och identitet hemlig
Joni Mälkki, 82:a
Björn Nilsson, 82:a
Hannes Stenström. 82:a
Joakim ”Beebop” Nybom, 82:a
Frej Larsson, 83:a

Tack till café ”På besök” i Malmö för att vi fick plåta vid skogsväggen.