BOB MARLEY
Songs of Freedom (4 CD)
Island/BMG TGCBX145122842
10

»Bob loved to be seen as a lover, not just a rebel.« På något sätt känns det rätt att 1992 börja en text om Bob Marley just där, med ett citat från Rita Marley som belyser en sida av Marley som tyvärr ofta försvunnit i media. Det har alltid varit »Get up, stand up for your rights« och en bild på Marley med en knuten näve i luften. Inte så att Marleys politiska kraft har varit överskattad, tvärtom, men precis som att Marvin Gaye är lika mycket »Let’s Get it on« som »What’s Goin on«, så har Bob Marley också skrivit många gudabenådade sånger om kärlek.
»Put it On«, från 1965, är så nykär att den rodnar. När Bob och Rita gifte sig året efter spelade de denna låt på bröllopsfesten om och om igen, i en halvtimme i sträck. »Nice Time«, från 1967, skrev Marley samma dag som han kom hem till sin fru efter åtta månader i USA; »Nice Time« blev också smeknamnet på deras första barn. »Guava Jelly«, från 1971, beskrivs i CD-häftet som en av Marleys sexigaste låtar, och den som hör refrängen förstår varför. Marley sjunger »come rub it on my belly like guava jelly…« och den textraden är ingen metafor. Barbra Streisand lär också ha spelat in låten, vilket tyder på att hon faktiskt måste vara modigare än man kan tro.
Bob Marley har heller aldrig fått det erkännande han förtjänar som den kanske mest tidlösa av alla artister, åtminstone jämte Bob Dylan, Van Morrison, Lou Reed och John Coltrane. Finns det till exempel någon artist från sjuttiotalet vars musik fortfarande låter så fullständigt ny och oförstörd? Att »Iron Lion Zion«, en bortglömd och avdammad inspelning från cirka 73/74, går högt upp på all världens listor 1992 är inte det enda tecknet.
Lenny Kravitz klär sig som Bob Marley, rör sig som Bob Marley på scen, håller gitarren exakt likadant som Bob Marley och säger att hans stora idol är — Bob Marley. Red Hot Chili Peppers hyllar Bob Marley i texten till »Give It Away« och Black Crowes gör Marleys »Time Will Tell« som avslutningslåt på sitt senaste album.
När Black Crowes, årets mest missförstådda och underskattade band, nyligen spelade på Konserthuset i Stockholm gjorde de också en lysande version av Marleys »Three Little Birds«. Att Black Crowes, som spelat på stödgalor för legaliserandet av marijuana, just valde den låten är ingen tillfällighet. Texten handlar om hur Bob och hans vänner brukade sitta och röka på den lilla trappan utanför 56 Hope Road i Kingston, där också Bob skrev många av sina låtar. När de rullade cigarretterna brukade de peta bort de små frökornen ur marijuanan, och kastade dessa till duvorna. Det är en trio med dessa frömumsande duvor som är »Three Little Birds«.
»Songs of Freedom«, totalt 4 CD, innehåller 78 låtar från Marleys hela karriär. Alla andra samlingsskivor som släppts med Marley under det senaste decenniet har gett en förenklad och felaktig bild av Marley. Det går till exempel inte att förklara Marley för någon som inte hört Lee Perrys originalversioner av »Sun is Shining« eller »Soul Rebel«, två låtar som inte varit utgivna på Island förrän nu, men »Songs of Freedom« innehåller båda dessa och, faktiskt, samtliga av Marleys viktigaste inspelningar. Mycket bra material saknas naturligtvis, 8 CD i boxen hade varit tänkbart, och den som vill ha mer börjar lämpligen med de briljanta »The Upsetter Record Shop — Part I & II«, två CD som just släppts på Esoldun/Amigo. Men, som sagt, urvalet på »Songs of Freedom« är oklanderligt; CD-häftet likaså. För den som vill provlyssna rekommenderas just »Soul Rebel« eller »Trenchtown Rock«. The Clash byggde hela sin karriär på att försöka komma i närheten av kraften i dessa sånger. »Trenchtown Rock« innehåller också den slutgiltiga analysen av rockmusik. »One good thing about music: When it hits, you feel no pain.«