Folk som är musikintresserade har ofta en stil, vare sig de erkänner det eller ej. Akasha har spanat på stan och presenterar här ett litet urval:

Flames- och 666-rockers

Det finns två olika varianter av denna typ. Den ena är en tonåring som upptäckte meningen med livet (och utseendet) när de såg Dregen i Expressen Fredag. Den andra är äldre (tycker ofta att Dregen är en barnunge), men blev salig när han såg att det äntligen var OK att gå tillbaka till sina gamla glamrockrötter igen.
Det tar tid att få den rätta skitiga looken, så hans badrumsskåp är mer välfyllt än flickvännens. Hans största skräck är att hans råttbrun hårrötter ska synas — därför offras många dyrbara krog- eller cafétimmar åt hårfärgning hemma i badrummet. Har eget konto hos den lokala tatueraren — om han får för mamma.
Klär sig i tajta slitna jeans och urtvättad t-shirt med hål i, och något coolt band tryckt på bröstet. Järnkors runt halsen är ett måste.

Pubertala satanistyngel

Långt hår (allt annat är uteslutet), ofta också svartfärgat. Svarta kläder (annars kan man dö): jeans, t-shirt med en oläslig logotyp från något ”ondskefullt” band. Kängor och skinnpaj. Pojkar och flickor ser ungefär likadana ut, men flickorna kan variera sin garderob lite — bara plaggen är svarta.
För några år sedan var de många fler. Nu ser han med förakt på vissa forna vapendragare som — motbjudande nog — blivit bögiga ”Flames- och 666-rockers”.
Han och hans vänner är ljusskygga, kryper endast fram när något av de ”äkta” ondskebanden spelar — eller möjligtvis om någon gammal hårdrockshjälte gör comeback.
Alla band som saknar en gutural sångare eller som inte är hårda och ondsinta nog, kan liknas vid Lasse Berghagen. Den som på något sätt avviker från den sanna ondskans oskrivna regler, är inte värd mer än en kackerlacksskit.

Oförstörda emokids

En yngling som är helt förbluffad över allt han kan. I hans axelremsväska finns det alltid demokassetter, fanzines och många andra resultat av hans sprudlande kreativitet och ungdomliga energi.
Emokillen är en känslig själ som inte är rädd att blotta sina ”kvinnliga” sidor. Han är ganska fåfäng, ägnar mycket tid åt att snedluggen ska falla ned i ögonen på rätt sätt, så att han ser skör ut.
Många är de flickor som skulle göra vad som helst för att släcka vemodet i hans ögon, men emokillen vill vara miserabel. Han är uppslukad av sina storverk.
Anledningen till att dessa killar ofta är så unga är kanske att de flesta inser sina begränsningar när de fyllt 20 år.

Testosteronstinna förortsbor

En enkel kille som ser sig själv som en rockare, men föredrar det gamla goda stuket: AC/DC och Toto.
Lagom är bäst, tycker han, och att klippa håret i hockeyfrisyr är det bästa han har gjort. Nu ser han ju ut som en Svensson framifrån och som en rocker bakifrån.
När han går ut med polarna (som är mer intresserade av fotboll än rockmusik), flödar testosteronet och ölen.
Vanlig klädsel: jeans, rutig skjorta och-skinnväst.