Är emo bara en hypad MTV-trend, olyckliga tonåringar och tighta jeans? Självklart inte. OKEJ ger dig totalkoll på musiken, livsstilen och kläderna som kallas emo.

VAD ÄR EMO?

• Ur ett musikaliskt perspektiv är emo en förkortning av emotional hardcore.
• Emo har inte med en persons sexuella läggning att göra.
• Musiken kommer från 80-talet och startade med band som Rites of Spring och Texas is the Reason.
• Emo är både känsliga melodier och tung hardcore på samma gång.
• En subgenre till rock.
• Olika genrer inom emo är bland andra screamo, sadcore, indie emo, fashioncore, emocore, art rock, emo violence, math rock, straight edge och emo hardcore.
• Kan användas som beteckningen på en ”emotional” (känslofokuserad) livsstil.
• En klädstil.
• Emo är inte…
…goth.
…punk.
…en blandning av goth, punk och rock.

MUSIK

Musiken kommer från början ur punken och har växt ur övertygelsen att kommersiell musik bara är ytlig och inte framkallar äkta känslor. Emo, eller emocore, var från början en beskrivning av hardcore-band som föredrog känslig, uttrycksfull sång framför vrål och rytande. Innerliga och desperata skrik blandades med viskningar. Bakom varje trumslag, bakom varje riff skulle det ligga starka känslor. Precis som inom all DIY (do it yourself) hardcore/punk från den tiden spelade man ofta in på vinyl i liten upplaga vilket gjort det svårt att bevara musiken. Många emo-band tjänade inga pengar, marknadsförde sig inte och hade varken band t-shirts eller ens namn på sina plattor. På grund av detta dog de därför ut ganska fort.

EMO BLIR SCREAMO

I början av 90-talet utvecklas emo:n och blir skrikigare, låtarna kortare och musiken brutalare. Den kom under en period att kallas ”screamo”. Med influenser från grindcoren blev låtarna extremt dynamiska. Musiken var både hård, brutal, skrikig och snabbspelad, för att sedan dämpas och låta ensam sång ackompanieras av lugna gitarrer. Nya band var Sunny Day Real Estate och Jawbreaker. Det är även nu som MTV snappar upp trenden och många menar att tv-kanalen förvanskat den äkta emo:n till något ytligt, kommersiellt och trendigt. Plötsligt råder det förvirring kring begreppet emo och lata journalister som inte har koll på rockhistorien säger att ”Ingen vet ju ändå vad emo är, så vi kan lika gärna kalla Taking Back Sunday och Dashboard Confessional emo. Det låter i alla fall bättre än tuggummi-rock.” Mot slutet av 90-talet har de flesta ursprungliga emo-banden splittrats eller bytt stil.

MER KOMMERSIELLT

Idag är emo något helt annat än det var från början. Även skivbolagen har fått upp ögonen för genren och knyter band till sig som klassas som emo. City Of Caterpillar, 1905, Circle Takes The Square, I Would Set Myself On Fire For You, Amalthea, Envy och Funeral Diner har börjat göra episka emolåtar, långsamma och känslosamma för att sedan släppa lös all sin vrede. Andra, som La Quiete, Raein, Ampere, Kaospilot, Suis La Lune, Mihai Edrisch och Catena Collapse spelar fortfarande en form av screamo, men inte lika brutal som till exempel 90-talsbanden Swing Kids och Honeywell.

EMO 1976 – 2006

1976 Året då punken ”föds”.
1981 Det bildas en mängd hardcore-band i främst Washington D.C. inspirerade av punken. Ett av de största heter Minor Threat.
1983 Minor Threat splittras och deras sista singel, Salad Days, sätter punkt för bandet.
1984 Hüsker Dü från Minneapolis släpper en platta med ett helt nytt sound, Zen Arcade. Mäktig sång, melankoliskt och melodiöst.
Direkt från den tunga hardcore-scenen kommer Ian MacKaye som bildar Embrace. Guy Picciotto bildar samtidigt Rites of Spring (som anses vara ett av de ursprungliga emobanden). Båda tillför något helt nytt till genren som tidigare regerats av Hüsker Dü.
1985 Under det som kom att kallas ”sommarrevolutionen” kommer en hel våg av hardcoreband, t ex Gray Matter, Soulside, Ignition och Dag Nasty. Många har ett hårdare sound som liknar Rites of Spring och Husker Du, men de tillför ännu mer melankoli till låtarna.
Rites of Spring intervjuas i Flipside Magazine och bandet råkar nämna att deras fans börjat kalla musiken för ”emo”.
Embrace splittras och MacKayne bildar Fugazi. Snart hänger Guy Picciotto på. Fugazi är inte typisk emo, men har i sin tur influerat emo band som Sunny Day Real Estate, Braid och Jimmy Eat World.
1991 Fans till Rites of Spring och Indian Summer bildar en rörelse som de kallar Emotive Hardcore.
1994 Sunny Day Real Estate släpper det viktiga albumet Diary.
Den ursprungliga emo-vågen i Washington D.C. dör ut i och med splittringen av Hoover.
1996 Jimmy Eat World är det första emo-influerade bandet som släpper en platta, Static Prevalis, på ett stort kommersiellt skivbolag.
Weezer släpper Pinkerton som idag anses vara en typisk emo-produktion från 90-talet.
1998 Tonårsmagasinet Teen People skriver att ”emo är den senaste musiktrenden där bandet The Promise Ring är värt att hålla koll på.” Artikeln får stor uppmärksamhet och många emo-band ändrar stil för att undgå publicitet. Som exempel börjar Sunny Day Real Estate dra mer åt prog/rock, Jejune gör pop/rock, The Get Up Kids och The Promise Ring spelar nu ren rock.
2001 Jimmy Eat World bryter sitt emocoresound till fördel för rock med plattan Bleed American.
2006 Emo hardcore börjar sakta försvinna i och med att de tidig banden splittrats. Men känslan finns fortfarande kvar i band som Four Hundred Years och Yaphet Kotto. Även ett fåtal nya band som Circle Takes the Square, Hot Cross, City of Caterpillar, Funeral Diner och A Day in Black and White spegla hur emo lät från början.

BRA MUSIK

Oavsett om de spelar emo eller inte. Här följer några band som är väl värda att lyssna på.

Sunny Day Real Estate, Fugazi, Weezer, Promise Ring, The Get Up Kids, Braid, Texas Is The Reason, Jimmy Eat World, Taking Back Sunday, Jets To Brazil, Pedro The Lion, Modest Mouse, At The Drive In, My Chemical Romance, Appleseed Cast, Death Cab For Cutie, Mineral, Fall Out Boy, Rites of Spring, Embrace, Husker Du, Moss Icon, Panic! At The Disco, Ordination of Aaron, Angel Hair, Drive Like Jehu, Faith, From First To Last, Portraits of Past, Patalka, Yaphet Kotto, Dashboard Confessional, Usurp Synapse, Orchid, Emo Summer, Reversal of Man, Uranus och Saetia.

EMO-SAMLINGAR

• (Don’t Forget to) Breathe är en indie-emosamling med band som The Promise Ring, Christie Front Drive, Mineral, Knapsack och Arizona’s Seven Storey Mountain.
• Emo Diaries med bland andra Jimmy Eat World, Samiam och Jejune.
• Nowcore: The Punk Rock Evolution med bland andra Texas Is the Reason, Mineral, The Promise Ring, Knapsack, Braid, At the Drive-In och Jawbox.

STIL

På huvudet: Håret är ofta kolsvart, ibland med röda eller blonda slingor och klippt så att luggen är längre än nackhåret. Många strävar efter att hitta sin egna unika emo-frisyr.
I ansiktet 1: Många bär glasögon med tjocka svarta bågar (detta tillhör dock den lite äldre typen av emo-mode och är inte like vanligt idag).
I ansiktet 2: Både killar och tjejer använder nagellack, rosa ögonskugga och svart kajal.
I huden: Piercing
På överkroppen: Pikétröja, tight t-shirt ofta med old-schooltryck eller bandnamn, college- eller hoodtröja.
På jackan/tröjan: Pins
Runt höfterna: Nitbälte, gärna tvåradigt.
På benen: Mörka, tighta jeans.
På fötterna: Converse, Chuck Taylor eller Vans.

FEL ELLER INTE?

Begreppet emo är kontroversiellt och det finns långa invecklade förklaringar (på till exempel olika emo-sajter) till varför vissa band inte skulle vara emo. En av anledningarna är att skydda banden från publicitet, en annan att de flesta band gärna undviker benämningen emo (läs: Guy Picciotto talar ut). Detta gäller till exempel AFI, A Static Lullaby, Brand New, Coheed, Cambria, Fall Out Boy, From Autumn to Ashes, From First To Last, Funeral For a Friend, Hawthorne Heights, Matchbook Romance, My Chemical Romance, Panic! At the Disco, Something Corporate, Taking Back Sunday, The Used och Thursday. Ofta har benämningen emo bara satts på dem för att deras musik till viss del påminner om emo, att banden är stora bland emo-fans eller att bandets stil helt enkelt känns emo.

GUY PICCIOTTO TALAR UT

Eftersom emo:n har förändrats genom åren har det bråkats en hel del mellan alla fans som tillhör olika grenar av emo. Anhängare av den tidiga hardcore emo:n, 90-tals emo, indie-emo och så vidare. 2003 frågade en journalist Guy Picciotto (Rites of Spring och Fugazi) hur det kändes att vara ”skaparen av emo”. Han svarade:
— Jag har aldrig erkänt emo som en egen musikgenre. Jag har alltid tyckt att det varit det mest korkade begreppet någonsin. Jag vet att alla band som kallas ’emo’ hatar det. Och helt ärligt, min åsikt är att alla band jag spelat i varit punk/rock-band. Inget annat. Varför jag tycker emo är en dum benämning är för att alla som jobbar med musik självklart utgår från sina känslor. Skulle till exempel ett band som Bad Brains inte vara laddade med känslor? Var de robotar eller något? Det stämmer helt enkelt inte.