PIST.ON
Number One
(MUSIC FOR NATIONS/MNW ILR)
****

Snygga sångmelodier och blytunga gitarriff: en i mina öron svår kombination. Något som Pist.On klarar med bravur. Number One är Pist.Ons debutplatta, producerad av ingen mindre än klaviaturspelaren från Type O Negative: Josh Silver. Och som debut betraktad är det bara att lyfta på hatten åt Pist.On. Äntligen ett band som verkligen förtjänar sitt skivkontrakt. Musiken är tung, dyster, lagom nedstämd, och fylld av känsla. Sångaren, Henry Font, lyckas sjunga både rent och skrovligt. Något som brukar vara sällsynt i metal/hardcoresammanhang. Skivan är laddad av örhängen: I öppningsspåret, Parole, låter Font som om han är tormenterad av helvetets alla djävlar samtidigt som gitarrerna gör allt för att förstärka känslan av att han faktiskt är det. I låten Exit Wound sjunger Font så vackert om, jupp, utgångshål, uppbackad av Val Iums väna stämma. Den påminner om Alice In Chains låten Rooster, men den är sååå mycket vackrare. Och är det någon mer än jag som tycker att gitarren i Turbulent låter som om den vore trakterad av Alice Coopers gamla gitarrist, Michael Bruce?