LODESTAR
Lodestar
(A&M/POLYGRAM)
*

Lodestar spelar ett högt spel. De har gett sig in i den snåriga djungel som utgörs av rap-o-metal. Lodestar får passa sig så de inte trillar ner i någon vietcongtunnel och faller offer för KRS ONE:s vrede. Faran tycks dock inte vara så överhängande då KRS har visat prov på klara rocktendenser det senaste året. Lodestars sångare, Heitham AL-Sayed, låter som en medelålders Johnny Rotten korsad med den engelska anarkist-rapparen Silverbullet, kombinerat med en vighet i rimmen som endast överträffas av en sumo-brottare i rullstol blir intrycket inte superlativbetonat. Sångarens dialekt är utpräglad och färgar musiken märkbart, men där exempelvis Liam Gallaghers Manchester-dialekt ljuder av charm och kaxighet känns Heitham mer som en rap-o-metalens Rob Roy utan de grå tinningarnas charm men med alltför kort kilt. Lodestar låter gubbiga. Att bandet delvis är sammansatt av forna medlemmar i engelska Senser blir uppenbart när sångaren brister ut i den obligatoriska megafon-rapen.
Bitvis låter Lodestar som en funky Jello Biafra i ett Lard med tvivelaktiga Primus-ambitioner. Bäst är bandet då de lägger an ett mer funkigt stuk, komplett med grooviga trummor och penslande funkriff. Det är bara att konstatera: Lodestar spelar pub-funk-o-metal för folk som gillar megafon-rap.