THE SOUNDTRACK OF OUR LIVES
Welcome To The Infant Freebase
(WARNER)
***

Civiliserat, killar!
Eller: Vad hände med dynamiken?

JAG TILLHÖR DEM SOM MED ÄRAN I BEHÅLL kan säga att jag gillade Union Carbide Productions hela tiden. Jag hörde Ring My Bell -87 på Lilla Bommen (var det nog), köpte debuten In The Air Tonight (inte Phil Collins) och såg UCP på Tre Backar. Det var helt kaotiskt: Ebbot slet av sig kläderna, det var slagsmål i publiken och allmänt röj. Nåväl, Soundtrack håller UCP’s mer civiliserade sida vid liv. Förhandskassetten jag fått innehåller 20 låtar, varav två finns på mini-CD:n. Jag tycker att SOUL kanske borde tänkt mer på låtarnas inneboende dynamik, det mesta finner sin form i introt och ångar sedan på. Merparten går i normaltempo, produktionen och många av låtarna osar 60-70-tal. Blow My Cool låter Motown möter vit pop, Chromosome Layer låter lätt Beatles-ig, Embryonic Rendez-Vous är både Beatles och Doors. Några låtar är väldigt skissartade (For Good, Senior Breakdown). Ebbot har sannerligen utvecklats som sångare; han har hittat en innerlighet som känns tilltalande, men när han kliver upp i falsett brister tonsäkerheten en aning, fast det har till och med hänt Bruce Dickinson. De får jobba ett tag till för att bli vad de heter.