POTLATCH
An Album
Dolores

För att kunna bedöma den här plattan måste man ha klart för sig vad det egentliga skälet är till att Potlatch överhuvudtaget sysslar med musik.
Jag skulle tippa på att det knappast handlar om att uppnå musikalisk perfektion, och om så trots allt är fallet vill jag nog påstå att bandet till stor del har misslyckats. Det är nämligen både otajt både här och var (OK, jag vet att man inte ska kasta sten i glashus, men ändå…), och jag tror att sångaren Pelle i mångt och mycket är grunden till detta problem. Grejen är att han tenderar att snubbla till och halka efter en aning på vissa ställen, i sin iver att klämma in ett hyperstort antal ord på minimalt utrymme. Detta gör att musiken ofta känns lite svajig och grabbarna får inte riktigt till någon attack att tala om.
Men som sagt, ovan nämnda kritik kanske inte har så mycket betydelse för Potlatch eftersom jag tror att drivkraften för dem snarare är att fixa ett soundtrack till evighetspartyt än att försöka vara ”duktiga”. Och som sådant fungerar ”An Album” mycket väl, även om jag nog tycker att livebandet Potlatch är aningen skojigare. Vill även ge ett litet plus för bandets väl tilltagna dos av originalitet, jag menar, det kan inte vara alltför lätt att behålla någon form av egenart i dagens mega-utbud av svenska skapunk-band. Potlatch låter Potlatch helt enkelt. Och ”Hey Dad” är en hit. Bara så ni vet.