VINTERSORG
Ödemarkens Son
Napalm CD 072
12/13

I Sjungande Dalen, ett litet samhälle i de skogsrika trakterna kring Skellefteå, sitter Vintersorg och hämtar mängder av inspiration. Det lär finnas hundratals inspiration källor där eftersom det verkar vara så lätt att producera platta efter platta med kvalitativ och stämningsfylld folkmetal. Men denna gång tror jag minsann att mannen Vintersorg har överträffat sig själv, Ödemarkens Son är det bästa han någonsin gjort, det är svårt att beskriva i ord hur jävla perfekt denna platta är. Förra alstret Till Fjälls var riktigt bra det också men då var det särskilt vissa låtar som framträdde medans andra snabbt försvann i mängden. Så är det inte denna gång, här är hela plattan jämn rakt igenom, dvs. att alla låtar är så jävla bra. Vintersorgs sång är nog det som gör hela grejen, för den är perfekt för musiken som framförs. Det har blivit en kraftig nerdragning på kraxsången, vilket är till fördel, också är lite tjejsång inslängd, vilket egentligen inte skulle behövas eftersom man redan charmas tillräckligt av Vintersorg. Även om ingen refräng riktigt slår ”För Kung och Fosterland” på förra plattan så höjs betyget garanterat upp av att hela skivan känns lika ”hittig” som den refrängen… Genialt att köra cymbalmangel och dubbla kaggar på refränger och melodiaska partier!
Jag har sagt det förr men jag drar det igen… Det har gjorts försök att beblanda metal med folkmusik, utan att egentligen lyckas, men VINTERSORG visar vart näcken står!