THE GLOVE
Blue Sunshine
(Polygram)

När Robert Smith (f d Cure numera Siouxsie And The Banshees) och Steve Severin släpps lösa att göra ett album tillsammans kan resultaten bara bli två. Antingen en överbelastad kollision mellan de två musikernas förkärlek till klangrika arrangemang eller en kärleksförklaring till flumrocken från slutet av 60-talet. Det blev det senare.
”Blue Sunshine” visar redan på omslaget vad som gäller. Givetvis ett kollage med Severin och Smith i centrum omgivna av en spiral av människor och symboler. Som garnering längst upp ett lagom antal syrafläckar.
Så långt är ”Blue Sunshine” ett patetiskt och nostalgiskt nonsensverk, resultatet av för höga ambitioner eller för mycket tid.
Det understryks ytterligare om man tar texterna (som med ett undantag sjungs av den för mig okända sångerksan Landray) under förstoringsglas. ”So Black, so black with charm and breath/We turn to face the dying sun/This green city rains down on me” (This Green City). Kanske ett orättvist valt citat för det finns texter på ’Blue Sunshine’ där ordmakarna faktiskt verkar veta vad dom menar…
Musiken är lika välstöpt. Produktionen är givetvis ljusår bättre än när 60-tals-psykedelikerna var i farten men annars finns inga påtagliga skillnader. Mystiska röster, indiska influenser, bakåtspelande gitarrer, dimmig bakgrundskörer. Vi får rubbet.
Men det är ändå här som ’Blue Sunshine’ har något att ge. För klangerna är mjuka, tonerna smeksamma. Musiken blir funktionell bakgrundsmusik som gjord för diverse sysselsättningar. Vilka får ni själva besluta…