LESLIE WEST
”Dodgin’ the dirt”
(Roadrunner)
8

Min gamle hjälte visar än en gång att gammal är, om inte äldst, så i alla fall medveten om var det berömda skåpet skall stå. Redan på första spåret ”Whiskey train” bevisar Leslie att han var Mountain. Den speciella tonen, hänget, känslan och de tunga bluesiga riffen är helt intakta. Andra spår som ger akuta nostalgikänslor är t ex ”Sambuca”, ”Easy street”, ”My friend Sam” och den bluesiga ”Thunderbird” med enbart sång, bas och två gitarrer. Någon direkt dålig låt finns inte på plattan, men det hade varit roligare om Leslie tagit med en live-version av den egna ”Down by the river”, ”Why dontcha” eller varför inte ”Mississippi queen”, i stället för Hendrix ”Red House”. Detta är i alla fall den i mitt tycke bästa platta Leslie West presterat sedan ”Leslie West Band” 1975.