RED HOT + BLUE
Samling
(Chrysalis/EMI)
(5/6)

En samling världsartister gör versioner av Cole Porter-sånger på Red Hot + Blue. Den här dubbel-LPns intäkter går alltså till AIDS-forskning och hjälp, först och främst på lokal nivå där direkta resultat kan uppvisas.
Red Hot + Blue är också en TV-special som jag räknar med att ni såg när den visades den förste december. Det går också att köpa videon som distribueras via BMG. Den senaste tidens olika stödprojekt som rockstjärnor varit inblandade i har ofta lämnat en fadd eftersmak. Det har känts som om det varit lika viktigt, till och med viktigare att få publicitet för sin egen nya skiva än att uträtta nåt av välgörande värde.
Så det känns skönt att det här projektet kommer till. Det verkar vara genuint och äkta och genomtänkt. En sak bara, jag undrar vad de affärer som säljer skivan gör med sin profit. Jag har sett väldigt olika priser på den i olika butiker och då blir man ju onekligen lite misstänksam och börjar fundera i vems ficka detta pålägg hamnar till sist.
Över till plattan. Jag kan inte påstå att jag är särskilt påläst vad det gäller Cole Porter-sånger men med hjälp av ett infoblad ska jag försöka guida.
Neville Brothers gör In The Still Of The Night, en perfekt liten visa för muskelberget Aaron Neville att briljera i med sin känsliga stämma.
Sinead O’Connor följer därpå med en lätt jazzig You Do Something To Me från 1929. Breathless skulle jag villa kalla detta. De är så här Madonna tror att hon låter när hon försöker leka 30-tal.
Så kommer Salif Keita som man har fräckheten att kalla Mory Kante i pressmeddelandet. Han gör sin Afrikanska lejonpop och sjunger texten till Begin The Beguine på sitt eget språk. Vilket det är vet jag däremot inte.
Mer känslosam sång av Roland Gift när Fine Young Cannibals gör Cole porters egen favorit Love For Sale. Så följer en höjdpunkt i duetten Well Did You Evah mellan Debbie Harry och Iggy Pop. Kirsty MacColl och Pogues återupprepar sina tidigare samarbeten.
David Byrne är alltid David Byrne. Don’t Fence Me In skulle först ha använts i en aldrig gjord film med namnet Adios, Argentina. Passar ju bra med tanke på Talking Heads-sångarens intresse för sydamerikansk musik.
Så kommer Tom Waits, Annie Lennox, U2, Les Negresses Vertes hyllar Paris och kd lang är So In Love.
Thompson Twins låter förbluffande bra. Erasure fyller på. Så kommer Jungle Brothers med en annan höjdpunkt I Get A Kick. Dom visar verkligen att hip hop kan ta sig an all sorts musik och fräscha upp den.
Tre sångfåglar tar plattan mot slutet. Lisa Stansfield med Down In The depths från Red Hot & Blue, Jimmy Sommerville naturligtvis, han har ju stått i frontlinjen vad det gäller upplysning om och kampen mot fördomar kring AIDS och HIV och Jody Watley innan Roddy Frame och Aztec Camera avslutar det hela med Do I Love You.
Ja, till sist den låt som inleder hela skivan. Neneh Cherrys I’ve Got You Under My Skin. Vad ska man säja. Den där flickan och en Cole Porter-sång… Årets bästa singel helt enkelt.
Och Red Hot + Blue är årets bästa ljudklapp. Alla som gillar nån av artisterna bör skaffa den. Och alla gillar väl nån av artisterna? Alla som inte hatar alla artisterna bör också köpa den. Alla bör köpa den. Köp den åt dig själv eller köp den åt vänner och bekanta. Ett enkelt sätt att köpa sig lite ro åt samvetet i julefridens tid.