Det var en gång ett popband som hette The Lee Kings. Popbandet innehöll fyra proffsmusiker som verkligen trodde på den musik de spelade. Ingen av dem jobbade med annat än musik. Därför var de så magra.
En dag när de var som hungrigast föreslog en av killama i bandet:
— Vi åker till Finland och gör succé.
Och det gjorde Lee Kings.
Ingen i Sverige vinkade av dem när de åkte, för ingen i Sverige hade ju en aning om vilka Lee Kings var.
I Finland spelade gossarna i två månader och en skiva som de hade gjort innan de for dit blev mäkta populär. Den rasade upp på alla barometrar och hamnade så småningom på första plats.
Där stannade den länge och resultatet av detta var att en snäll farbror på grammofonbolaget en dag ringde till pojkarna och sa:
— Man får väl gratulera. Er skiva ligger först på försäljningslistorna också. Här i Finland har vi inte sålt så många skivexemplar av en enda platta på tio år som just er.
— Tack, sa gossarna.
De fem pop-pojkarna hade nu råd att äta tre gånger om dagen.
Lee Kings fortsatte att spela och överallt drog de fulla hus. Det var verkligen skojigt. Tidningarna i Finland skrev också en hel massa om dem. Det var lika skojigt det fast de inte riktigt förstod vad som stod.
Så en dag var det dags att fara hem.
Vid kajen stod många finska flickor och grät så mascaran flödade efter kinderna.
Men herrarna i Sverige stod det inga på kajen. Det var precis lika som när de for. Ingen visste vem de var eller varför de kom.

Det var väl en sorglig saga!